fredag 30 juni 2017

Instagram vill försöka få bukt med nedsättande kommentarer

Klimatet online blir hårdare och det verkar saknas moraliska bromsar för att skriva precis vad som helst utan eftertanke. Det kan handla om precis vad som helst och något som man själv kanske tycker är bra vänds till ens nackdel. I en ledarartikel från DN beskriver Evelyn Schreiber vad som hände Rachel Brathen som driver en av världens största yogacommunities och när hon lade upp en bild på Instagram av hennes dotter som fått en vaccinationsspruta. Alla fördämningar brast och hatet mot Rachel blev ovanligt stort.

Instagram som den tjänst som är mest bekymmersam för ungas mentala hälsa. Läs rapporten själva och skapa er en uppfattning om resultaten. I vilket fall kommer denna rapport till följande slutsatser:

RSPH och YHM (Young Health Movement) kräver nu åtgärder från myndigheter och sociala medier-företag för att främja de positiva aspekterna av sociala medier för ungdomar, samtidigt som de skall arbeta för att mildra de potentiellt negativa

Rapportens rekommendationer är följande:
  • Introduction of a pop-up heavy usage warning on social media – seven in 10 (71%) young people surveyed by RSPH support this recommendation.
  • Social media platforms to identify users who could be suffering from mental health problems by their posts, and discretely signpost to support – four in five (80%) young people support.
  • Social media platforms to highlight when photos of people have been digitally manipulated – more than two-thirds (68%) of young people support.
Positivt är att man i rapporten inte tror att förbud och regleringar är det som krävs utan att de positiva aspekterna av sociala medier även lyfts fram. De har förstått att sociala medier är något som här här för unga såväl som äldre och som är som en flodvåg, den går inte att stoppa, den förändras över tid men över lång tid så ebbar denna även ut.

Instagram (Facebook) har dock insett problemet och har i dagarna lanserat ett helt nytt system som har till uppgift att se till att Instagram blir en bättre plats att vara på. Instagram skriver på sin blogg följande:

Today, we’re introducing two new tools to help keep Instagram a safe place for self-expression — a filter to block certain offensive comments and a spam filter in nine languages. These tools are the next step in our commitment to foster kind, inclusive communities on Instagram.

Det innebär att Instagram dels lägger in ett filter som man kan aktivera för att slippa olämpliga kommentarer. Det går redan nu att aktivera detta filter i Instagram men för att få de övergripande filtren som Instagram blir det först tillgängligt på engelska och därefter på fler språk. Du kan dock redan nu gå in och aktivera funktionen "dölj olämpliga kommentarer" under inställningar  och därefter Kommentarer (se bild).

Instagram lägger även in ett nytt spam-filter för att kontona skall slippa bli nedlusade av en massa ovidkommande inlägg.

Vi får se vad dessa filter kan göra men alla steg som går åt att reducera och förminska "trollens" aktiviteter kan inte skada.




tisdag 27 juni 2017

Vi har inte nått gränsen ännu...men vi närmar oss

Vi tar bilder som aldrig förr, vi taggar varandra och finns med i oändligt många sammanhang. Vi kan dras in i debatter som vi inte vill vara med i och på olika sätt bli förknippade eller publicerade på ställen där vi helst inte vill vara. Inget nytt alltså...ni känner alla igen situationen. Det hela började som en längtan i att bli sedd, nu är flera sedda men på fel sätt, på fel ställe eller i fel kontext. Vi vet inte längre var vi blir publicerade, jag har själv varit med om att jag blivit filmad som lärare vid tillfällen då man helst inte vill bli dokumenterad.

Lösningen på detta är det uppenbara och självklara, dvs. filma eller ta inte bilder utan att fråga. Dra inte in människor i en debatt utan att fråga om personen ifråga verkligen vill bidra till samtalet. Tyvärr fungerar vi inte längre så att vi har etiska spärrar som låter oss agera korrekt utan vi väljer den enkla vägen, fråga inte, eller fråga i bästa fall i efterhand.

Om nu inte vår moral sätter gränser så måste då tekniken försöka att lösa problemen. Ett sådant exempel är AVGs Innovation Labs som arbetar på olika lösningar för att slippa bli publicerad online. Bland annat har de tagit fram en programvara  som går under namnet Donotsnap som gör att om jag har ett särskilt märke på mina kläder så skall de tjänster som har denna programvara se till att personer inte kommer med i de bilder som publiceras, se exempel bild nedan:

Mig veterligen har ingen adopterat denna lösning ännu (rätta mig om jag har fel). Det beror säkert på flera orsaker, bland annat att själva poängen för många skulle försvinna med sociala medier, en annan nackdel är den, vem vill gå omkring med ett märke på kläderna på detta sätt? Poängen enligt företaget är:

"The philosophy behind Do Not Snap is that Snapchat—or any social media—should automatically recognize when a user doesn’t want their image shared, and take action on it. This is a realistic ambition, as we demonstrated in a prototype earlier this year."


AVG Innovation Labs arbetar med andra lösningar som t.ex. glasögon som gör att jag inte kan taggas automatiskt på t.ex. Facebook, se AVG Invisibilty Glasses .

Ingen av deras lösningar verkar ha slagit igenom ännu, men det är ett tecken i tiden. Vi kommer alltmer behöva kämpa för att få behålla (eller återta) vår integritet och här står vi vid ett vägskäl, mellan de stora drakarna som bara vill ha mer av oss (Google, Facebook, Apple, LinkedIn, Twitter, Microsoft mfl) och vårt innersta, vår själ och rätten till att få välja. Det kanske mest viktiga i detta är att om möjligt kunna lyfta den etiska diskussionen till ett högre plan, att förstå de enkla reglerna att har du inget snällt att säga, säg inget då. Har du inget bra att del, dela det inte. Så enkelt...men ändå så svårt. Det kommer aldrig någon teknik att kunna fixa åt oss... . Jag tror inte att vi har nått gränsen ännu för hur folk kommer att hängas ut, publiceras eller trakasseras, men vi börjar närma oss ett digitalt offentligt rum som blir alltmer oroande.




torsdag 15 juni 2017

Lärare behöver mer tid...men räcker det? Ta en annorlunda utbildning!

Enligt en artikel i Lärarnas tidning så har lärarförbundet genomfört undersökningen medlemsdialogen. Så många som 36 000 lärare har svarat på enkäten och lärarnas önskemål är tydliga:
  • Vi behöver mer tid för att planera reflektera över, följa upp och förbättra undervisningen.
  • Vi vill utveckla oss själva och läraryrket.
  • Vi vill ha lugn och ro i klassrummet och barngruppen.
I detta inlägg fokuserar jag på de två första punkterna som båda handlar om tid och fördjupning. I alla de utbildningar och föreläsningar jag har så framkommer detta tydligt...vi vill gärna fördjupa oss i detta men vi har inte tid. Jag har tidigare skrivit om kompetensutveckling i en digital tid (se inlägget: Kompetensutvecklingens problematik) och än idag, 4 år efter inlägget så står vi mer eller mindre på samma plats. Skolorna behöver fokusera på uppföljning och att ständigt höja kvaliteten i undervisningen men brottas samtidigt med vardagliga problem som tar tid.

Som jag skriver i tidigare inlägg så kan inte skolor sända lärare till en massa mässor eller kompetensutvecklingsdagar med fokus på t.ex. digitaliseringen. Vi vet att inför de nya skrivningarna i styrdokumenten så lyfts den digitala kompetensen fram tydligt vilket gör att ännu fler lärare behöver fördjupa sig inom källkritik, programmering, integritet och förtrogenhet med digitala texter, medier och verktyg (se informationsmaterial från regeringen). Lägg där till de Nationella strategierna för skolans digitalisering som innebär att alla skolor måste ha en god infrastruktur och datorer/lärplattor till alla elever. Utbildningsbehovet är oerhört stort framöver.

Hur skall skolledare då hantera denna utveckling? Kan vi sända en lärarkår som redan nu har dåligt med tid på olika utbildningar för att lära sig allt detta? Troligtvis inte, det blir både dyrt och effekten kommer att bli minimal. Det som måste ske är att fler lärare nyttjar våra digitala miljöer mer effektivt så att kompetensutveckling blir något som sker kontinuerligt, där nya nätverk skapas och forskarcirklar uppstår i önskan om att fördjupa sig och höja kvaliteten i vår undervisning. Detta är möjligt men inte i den form som fortbildning sker idag.

Utifrån detta kommer jag under hösten att erbjuda utbildningar för skolledare och förstelärare i Digital Autodidaktik (löjligt namn...jag kommer på något bättre). Dessa kommer att ske online och poängen i denna utbildning är skapa lokal kompetens i att kunna avgöra vilka kanaler, verktyg och metoder som fungerar för att skapa lokala utbildningsnav inom skolorna. Här kommer förstelärarnas roll att vara oerhört central och syftet är att dels vinna tid men först och främst skapa en form av fortbildning som ger mer tillbaka till huvudmännen.

Önskar du mer information om detta upplägg, sänd gärna dina uppgifter genom att fylla i formuläret nedan:



onsdag 14 juni 2017

Läsandet förändras i "Chat Fiction"

Du kanske blir irriterad över det...tonåringen som fast i kommunikationen på mobiltelefonen. Du får inte kontakt då personen ifråga har svårt att slita sig från mobilen. Du blir inte lika irriterad över en person som är helt inne i en bok för den läser ju. Men läsandet förändras och förflyttas till nya miljöer. Ett sånt exempel är chat fiction som bygger på en annan sorts läsupplevelse, eller snarare, en historia växer fram i chatformat. Det har tydligen blivit mycket populärt i USA bland unga att läsa böcker på detta sätt (se film). Det finns ett antal olika appar som erbjuder detta (har inte sett någon svensk sådan ännu) som t.ex. Yarn eller Hooked. Läsandet sker alltså i chatform och påminner om i viss mån om Snapchat. Läsningen kan även innehålla bilder men för att få ta del av dessa måste man betala ca 10 kronor i veckan för att ta del av allt som finns, bilder, snabbare läsning mm.



Läsning är viktig och frågan som många ställer sig är nog, vad innebär denna läsning i förhållande till den traditionella? Jag ser fördelar med denna form av läsning, du fokuserar på mening efter mening, du vet inte hur lång "boken" är och behöver inte känna att du har si eller så många sidor kvar. Du kan sluta var du vill och omgående komma igång igen där du slutade. Men viktigast är...kanske blir fler intresserade av att läsa?

Vad är din uppfattning om detta och har du sett några svenska alternativ till detta? Jag tror att denna form av skrivande/författande och läsning kan bidra med något viktigt till dagens elever, ett intresse för att skapa och läsa på det sätt som de är vana.

tisdag 13 juni 2017

Digitalisera de nationella proven...och alla andra också.

Debatten kring de nationella proven är ständigt aktuell. Inte minst efter att ett flertal nationella prov läckt ut innan det är dags att skriva dem (för vilken gång i ordningen?). Här har flera förespråkat digitala prov för att dels förhindra att detta sker men även för att minska den administrativa delen för lärare och administratörer på skolorna. Ett tredje skäl är också att faktiskt nyttja de möjligheter som digitalt skrivande medför i form av flytta stycken eller bara få texten läsbar. Läs t.ex. Stig Roland Rasks Lägesrapport om arbetet med digitalisering av nationella proven i Datorn i Utbildningen.

Det finns dock andra skäl till att digitalisera de nationella proven och här handlar det om möjligheten till att lättare bedöma dem. Inom en inte allt för lång framtid kommer troligtvis arbeten att bedömas automatiskt eller till stora delar av artificiell intelligens. Det skulle dessutom innebära att bedömningen skulle bli mer korrekt och där de mänskliga misstagen skulle minimeras. Ett smart system skulle dessutom kunna upptäcka "fusk" eller anomalier kanske redan när de nationella proven pågår. Låt oss säga att det pågår ett avancerat fusk i realtid (läs t.ex. reportage på SVT) på flera platser i landet. Genom att ha ett system som i grunden analyserar alla aktiviteter under ett prov så skulle det vara relativt enkelt att finna ut exakt när de som "fuskar" skriver samma ord vid ungefär samma tidpunkt. Detsamma gäller om stora textavsnitt lyfts in i texten, där skulle systemet kunna undersöka varifrån materialet kommer i realtid.

För någon dag sedan lanserades tjänsten Examity i USA som under en tid har testats på ett stort antal studenter. Verktyget granskar information från hundratusentals studenter vid högskolor och universitet över hela landet för att urskilja testmönster samt mäta graden av fusk vid prov. Med tillräckligt mycket data är det möjligt att finna mönster som vi aldrig kan se med nuvarande system i Sverige.

Vad jag är ute efter är inte primärt det att digitaliseringen av nationella prov handlar om att skapa bättre förutsättningar för elever och studenter att skriva prov (även om detta är en självklarhet) utan snarare att få ett mer rättssäkert system som innebär att prov inte kan "läcka" i förväg men även det att smarta system gör mer än vad vi människor någonsin kan göra. Vän av ordningen kan nog känna en viss oro för att integriteten hotas om datorer få ett så stort utrymme. Mitt svar på det är...skall vi ha datorer i skolan så får vi nog vänja oss med att bekymra oss över integriteten i allmänhet. Viktiga frågor här är t.ex.: skall verkligen kommersiella företag driva denna utveckling eller skall det ske inom ramen för statliga myndigheter. Det är en helt annan fråga men jag lutar nog mot att företag inte skall hantera dessa uppgifter.

Läs tidigare inlägg om möjligheter till fusk på digital väg:  När, var och hur lär vi oss? Och vem lär sig?

fredag 9 juni 2017

Gratis är inte alltid ett bra alternativ, det kan bli riktigt dyrt!

Inte sällan har skolorna rätt begränsat med medel och i och med digitaliseringen tänker vi att det går att göra saker och ting billigare. Inte minst när det gäller våra digitala lärmiljöer där skolor kan nyttja Google Classroom eller Office365 kostnadsfritt. Så skönt att slippa upphandla dyra lärplattformar och istället komma igång omgående samt till en låg kostnad. Det enda som kostnader är integrering med befintliga elevsystem (vilket i sig kan bli kostsamt) samt utbildning av pedagoger. Det finns dock ett problem som så tydligt visat sig under våren 2017 när det gäller Office365.

Men innan problemen så bör vi förstå skillnaden mellan upphandling och gratismodeller. När en kommun eller skola upphandlar en plattform så ställer vi krav. Dessa krav svarar företagen ifråga på och vid ett eventuellt avtal så kommer köpare och säljare överens om kraven inte möts eller förändras. Som köpare har jag möjlighet att ställa krav på leverantören. Värre är det när det gäller t.ex. Office365. Microsoft har inga större krav på sig att leverera annat än det man önskar att leverera. Givetvis måste det finnas ett avtal som gäller inom ramen för EU-lagstiftning och integritetsperspektivet men i övrigt så är man helt i händerna på leverantören. Upphandling kostar...men i bästa fall får man det man betalar för.

Microsoft gick ut för en tid sedan med att erbjuda Microsoft Classroom till skolor och flera skolor och lärare har lagt ned mycket tid på att nyttja detta verktyg för pedagogisk verksamhet. Nu väljer dock Microsoft att inte längre utveckla Classroom utan istället fokusera på deras nya kommunikationsplattform Teams. Teams är riktigt bra men är i dagsläget inte en ersättare för Classroom. Däremot kommer en utvecklad version av Teams som kommer att gå under namnet Teams for Education. Det kan säkert bli bra men det som är bekymrande är Microsofts hopplösa famlande hit och dit utan tydligt riktning där man hoppar från en lösning till en annan. När skall Microsoft förstå (och många andra företag) att man drar undan mattan totalt för de pedagoger som valt att investera i tid och förtroendekapital i Classroom? Hur skall överhuvudtaget Microsoft kunna fungera som en stabil partner när förändringar sker mycket snabbt?

Om digitaliseringen i skolan ska fungera måste det finnas partners man kan lita på och det är inte underligt att en del länder väljer att ha en och samma plattform för samtliga skolor, just för att förhindra att ovanstående sker. Företagens godtyckliga hanterande av sina lösningar skapar förvirring och missnöje hos användarna och för de lärare som redan innan var kritisk till IT i skolan lär Microsofts märkliga beteende spä på ointresset.

Gratis låter bra, men för de som nu lagt ned tid och resurser på att arbeta med Microsoft Classroom kommer det att bli en dyr nota.

För den som är intresserad av att följa denna fråga rekommenderas att följa Facebookgruppen Office365 i skolan som är en öppen grupp där denna fråga just nu diskuteras.

Är du själv drabbad av detta beslut, skriv gärna en kommentar.