torsdag 27 april 2017

"Döm oss inte för våra mobilvanor"

Många gånger klagar vuxna över all tid som barn och unga lägger ned på sin mobil. Vi förfäras och tycker att de hanterar mobilerna dåligt och gränser och regler sätts upp för dem (se t.ex. artikel på SR). Ett sådant vuxenperspektiv på våra barn är inte bara tråkigt utan också inte särskilt insiktsfullt. Samtidigt visar en nyligen publicerad studie i Storbritannien genomförd av Digital Awareness att många av barnen, som är mellan 11 och 18 år, känner sig ignorerade. De är både bekymrade och upprörda över omfattningen av de vuxnas surfande (se mer på DN).

Hur många gånger har vi inte beskådat att antingen vi själva eller andra vuxna i vår omgivning är mer fokuserade på våra mobiler än på barnen som vi har omkring oss? När det plingar till i mobilen går det före allt annat. Det krävs bara att vi studerar vår omedelbara omvärld så ser vi det.

Vid en föreläsning i Tyresö i tisdags så uppmärksammades jag på en debattartikel skriven av en tjej i årskurs 7 som tydligt visar hur en ung person betraktar och resonerar över vår digitala värld och gör det på ett sätt som borde få varje vuxen att tänka till. Artikeln publicerades den 21/2 2017 i den lokala tidningen: Mitt i Söderort

 Att vara tonåring idag är inte så lätt. Jag vet att alla vuxna varit unga, men ni verkar ha glömt allt. 
Ni tycker att vi håller på för mycket med mobilen, men det är vår ”tidning”. Det är där vi ber om hjälp, där vi lär oss hur livet fungerar. Ni klagar på det digitala men använder det lika mycket själva. Men ni tror att ni gör något ”nyttigare” än vi. Sanningen är att vi lär oss det mesta där. Gör skolarbeten och läser nyheter. 
Det är via de digitala vägarna vi får veta hur samhället fungerar. Det är där vi får kontakt med omvärlden. Vi får lära oss vilka underbara människor som finns och vilka hemskingar vi har omkring oss. Vi kan inte ändra det. 

Läs debattartikeln i sin helhet här

onsdag 26 april 2017

Wikitribune - nyhetssajt som skall granska fejkade nyheter


Wikipediagrundaren Jimmy Wales har ambitionen att starta en nyhetssida som ska granska och skriva om falska nyheter. Ett nätverk av läsare tillsammans med journalister ska stå för artiklarna och vem som helst kan föreslå ändringar i texterna, men de måste godkännas och faktagranskas av antingen en anställd på Wikitribune eller någon som bedöms som pålitlig inom nätverket, innan de ändras.

Wikitribune, som nyhetssajten kommer att heta, kommer att dels finansieras via Crowdfunding och redan nu finns det en rad prominenta personer inom nätsfären som kommer att vara rådgivare för Wales, bland andra nämns Lily Cole, Jeff Jarvis, Guy Kawasaki, and Lawrence Lessig.

Ett viktigt och spännande projekt enligt min mening, det krävs en öppen dialog kring fejkade nyheter. Samtidigt tror jag att projektet kommer att möta på massivt motstånd från de som arbetar med fejkade nyheter.

Nyheterna som publiceras ska vara möjliga för andra att ändra i men ändringarna kommer inte att träda i kraft förrän de har modererats.

För mer information, besök Wikitribune.


Wikitribunes sida

onsdag 19 april 2017

När, var och hur lär vi oss? Och vem lär sig?

Är man bara tillräckligt finurlig så går det alltid att ta sig runt restriktioner eller förbud. Genom historien har elever (och lärare) på olika sätt fuskat sig igenom studierna där lappar har varit det vanligaste sättet. Med digitaliseringen så krymper hela tiden tekniken och det som tidigare krävdes omfattande investeringar och otymplig utrustning är idag tillgänglig för alla. För några hundralappar kan jag skaffa mig en utrustning som ger mig tillfälle att kunna få instruktioner via en minimal hörsnäcka.

Detta är inte ett problem för skolor som har yngre elever utan snarare uppstår dessa situationer på gymnasieskola och universitet och detta ställer krav på lärare och administrativ personal. Den grundläggande tanken måste vara att ställa frågor som kräver ett självständigt analyserande men samtidigt finns det ämnen som det är svårare att ställa sådana frågor inom.

För en tid sedan köpte jag utrustningen nedan bara för att se hur enkelt det är att ordna med en utrustning som inte syns med blotta ögat. Denna utrustning kopplas till den smarta telefonen och den lilla sensorn som visas på fingret stoppas in i örat (det finns idag mindre hörmoduler än den jag visar på bilden) och på så sätt kan jag höra allt som någon utanför kommunicerar med mig utan att andra hör detta.

Givetvis måste frågorna som jag vill ha hjälp med kommuniceras ut till min medhjälpare men det finns lösningar till det också (vilket jag inte tar upp här).

Då uppstår frågan...vad skall vi göra för att förhindra fusk av denna sort? Kan det vara aktuellt med att se till att alla mobiler lämnas in (detta är lätt att kringgå). Skall vi sätta in störsändare i lokalerna så att all elektronisk utrustning störs? (det är möjligt men kostsamt och komplicerat). Skall vi "muddra" samtliga skrivande innan det är dags för examinationen (troligtvis inte juridiskt genomförbart).

Faktum är att det inte finns någon lösning på detta. Det enda som kan vara till hjälp är att följa en elevs/students kunskapsutveckling och se till ev. oväntade förändringar.

Jag tror att detta är en stor utmaning för hela utbildningssektorn då tekniken bara blir mindre och mer effektiv? Forskning pågår  för att se hur man kan integrera inopererad teknik med våra hjärnfunktioner vilket blir nästa steg i utvecklingen i det att människa och maskin smälter samman. Vi tänker oss ofta att digitaliseringen av skolan handlar om fristående artefakter som människan nyttjar och interagerar med, kanske handlar det om något annat inom kort. Inte hur vi skall nyttja enheterna utan hur vi skall nyttja informationen som vi har tillgång till och den kanske viktigaste frågan: Vad är lärande och HUR sker lärande. Frågan om HUR blir ännu hypotetisk och just begreppet lärande kommer att förändras. För HUR vi lär har förändrats inte minst under senaste århundradet.

Om vi utvidgar resonemanget om lärande som tidigare handlat om NÄR, VAR och HUR så tillkommer nu också en fjärde dimension som är VEM? Då handlar det om hur vårt agerande, vårt lärande också blir till del av ett lärande inom t.ex. Artificiell Intelligens. Våra misstag ligger till grund för Artificiell Intelligens och här är vi bara i början av en spännande och utmanande utveckling.







torsdag 9 februari 2017

Moderna myter om lärande och utbildning. En bok som alla skolor borde köpa in åt sin personal

Skolan är sällan konservativ eller bakåtsträvande. Snarare tvärtom, är det någon organisation som tar till sig nya trender och arbetsmetoder så är det skolan och utbildningssektorn. Allt i syfte att förbättra undervisningen. Skolan är vidare oerhört trendkänslig där hypade begrepp som Flippade klassrum, 70:20:10-modellen, Big Five får snabba och stora genomslag. Inte minst inom IKT-spåret har vi gång på gång sett innovationer som skall reformera skolan i gamification, smartboards, VR-glasögon, 3D-skrivare eller bloggar i skolan. Det är allt ifrån olika webblösningar till dyra tekniska maskiner som presenteras som pedagogiska lösningar för skolan.

Frågan är bara...vad fungerar och vad är myter? Kan det vara så att det som Sir Ken Robinson talar om i sin kända föreläsning Changing Education Paradigms bygger på missuppfattningar eller att skolan dödar elevernas kreativitet är en myt? Att påstå något sådant är nästan som att döda gudar, eller åtminstone göra sig av med några heliga kor.

Boken "Moderna myter om lärande och utbildning" av de  Pedro de Bruyckere, Paul A. Kirschner och Caspal D. Hulshof som nyligen kom i svensk översättning från Studentlitteratur tar just upp myter inom lärande och utbildning. De går igenom allt från den klassiska myten om lärstilar, ifrågasätter problembaserat lärande, att vi kan multitaska, att internet gör oss dumma, att dagens unga vill ha en helt annan form av utbildning, 93% av vår kommunikation är icke-verbal mm mm.

Det kan vara så att man inte håller med författarna men denna bok skulle varje skola köpa in till sin personal för att under ett helt år fokusera på olika klassiska uppfattningar och därefter diskutera det pedagogiska värdet i dessa. Varför inte skapa en forskarcirkel på varje skola för att fokusera på det som är viktigt...att kritiskt granska vad vi gör i skolan och sluta köpa snyggt och flashigt förpackade begrepp som låter bra men som inte håller för en djupare kritisk granskning?

Läs den, granska den och fundera över era egna uppfattningar om lärande i en modern skola.