onsdag 20 november 2013

Såhär enkelt kommer du åt det som sker omkring dig

Jag fick nyligen frågan hur det kan komma sig hur man inte riktigt förstår att när man gör en taggning rent geografiskt över var man är samtidigt som man lägger upp en bild på Instagram eller Twittrar att man publicerar information om sig själv. Frågan var egentligen, borde man inte fatta att det jag lägger ut kopplas till den plats man är på? Jag tror inte att det är så enkelt. I teorin förstår man detta men rent praktiskt kan det bli svårt att förstå. Man kanske inte ens reflekterar över detta och det blev tydligt i den film som jag bloggade om i gårdagens inlägg om Social Media Experiment.

Hur synliga blir vi då när vi lägger upp bilder eller Twittrar samtidigt som vi dessutom visar vår position? Kanske blir det tydligt genom att studera några tjänster som gör just detta. Se exempel nedan för Instagram och Twitter, pröva gärna själv via de länkar som finns nedan.

Vi kan klart bli oroade av detta, eller så kan det också var värdefullt att kunna ta del av denna information. Kanske kan vi nyttja den transparenta världen till att förstå vad som pågår inom ett område eller vid en viss situation. Nu har jag endast fokuserat på geo-information och det är helt klart så att många inte nyttjar denna funktion så detta är ingen lösning på något, snarare en information och en mycket tydlig bild över hur transparent vår värld alltmer blir.

Jag tror inte att vi egentligen inser vad en incheckning innebär även om vi gör detta kontinuerligt. Vi tänker oss kanske att detta är information som våra vänner och kontakter kan se, men det är så mycket större än så. Utifrån denna information förstår man också hur otroligt viktiga dessa tjänster är för företag och andra intressenter.

Instahood ger dig inblick i dina grannars Instagramliv

Instagram

Instahood nyttjar din dators position och visar vilka Instagrambilder som publicerats i din närhet. Genom att släppa kartnålen på kartan kan du se exakt vad som publicerats i närheten av denna plats. Tänkt dig en skola eller ett företag, vad finns det för bilder där?

The Beat visar via Google Streetview exakt var bilden tagits.

Worldcam och Instabrowsr nyttjar din position och därefter kan du välja en plats i närheten som du vill finna bilder från

Shots24 visar även den kartor och bilder tagna inom ett visst område.

Isapwap visar Twittrandet omkring dig

Twitter

Itsapwap visar vilka Tweets som finns i min omgivning.
Twitterfall visar hur vår värld kan översvämmas av geobaserade Tweets
Geochirp avgränsar ett område så att jag i realtid kan se vad som det twittras om just där.


Vad gäller Facebook så har jag inte funnit några tjänster som visar ens vänner på samma sätt som ovanstående exempel. Har ni sådana får ni gärna tipsa oss om dessa i en kommentar.

tisdag 19 november 2013

Social Media Experiment

Många av oss anger gärna var vi befinner oss när vi lägger upp en bild på Instagram eller kanske på Facebook eller då vi Tweetar något. Att lägga till en position (geotagga) är ett kul sätt visa var man är. Antar att det under kvällens Play-Off match kommer vara många som berättar att de är på matchen på detta sätt. Samtidigt så bidrar vi till den transparens som vi inte alltid förstår vidden av, vi blir tillgängliga och sedda av alla som vill se det. Om jag bevakar en plats så kan jag lätt se vilka som geotaggar sina uppdateringar. Frågan är vad som händer om jag skulle nyttja denna information och konfrontera de personer som just lagt ut sådan information? Just detta testade Jack Vale isitt Sociala Experiment. De personer han tog kontakt med strax efter att dessa lagt upp geotaggad information blev inte bara förvånade, de kunde heller inte förstå hur Jack kunde känna till sådant som kanske bara ens närmaste vänner kände till...detta trots att personen ifråga just lagt upp denna information. Kopplingen mellan det sociala på nätet och det som sker utanför borde vara uppenbar...men så enkelt verkar det inte vara. Se nedan hur Jacks möten utlöper:

tisdag 12 november 2013

Mobiltelefonen i skolan-en säljande rubrik


Det är lätt att ryckas med och ha åsikter. Slagkraften i rubriken är lika säljande som t.ex. rubriker om bantning, kostdieter eller mirakelläkemedel. Mobiltelefonen i skolan. Diskussionen har fått ny fart då en rektor i mellansverige funderar på att förbjuda mobiltelefonen på högstadiet. Detta tillsammans med både tuggummi och kepsar. Nyheten slår ned som en bomb och samtliga medier sprider nyheten. I kommentarsfältet nedanför artikel instämmer många vuxna med rektorn att det är bra med regler och förbud. Du kanske känner igen dig...på min tid var skolan mycket bättre, ordning och reda och respekt. Idag finns inget kvar av detta menar många och då måste skolan statuera exempel.


Varför blir vi så engagerade? Vi engagerar oss för att vi alla kan relatera till skolan, på samma sätt som vi kan relatera till bantning och ekonomi (visst har du sett rubriken; vem tjänar mest i din kommun?). På samma sätt kan vi relatera till smarta telefoner för vi äger en troligtvis. Det som sker i detta är att vi ofta känner oss lite bättre än andra för jag har ju inga problem, det är ju de andra (läs barnen/ungdomarna). Det finns något skönt i att vara lite bättre :-)


Problemet är att jag har sett detta beteende så många gånger. Innan de smarta telefonerna så bekymrade man sig över vad de unga gjorde på nätet via datorn. Barnen blev slagpåse i debatten. Samma sak sker även nu...barnen får klä skott för att de vill nyttja sina smarta telefoner men vuxenvärlden påpekar att detta är fel. Fokus har i viss mån flyttats från att internet är farligt för barnen pga alla kontakter de kan få till att internet och mobilen distraherar och distanserar.


Jag har sagt det förr och säger det igen, barn är nyfikna och vill gärna testa gränserna, det är det som ungdomen handlar om, det är en del i processen i att bli vuxen. Det är vi som vuxna som försett våra barn med dessa smart telefoner och där måste vi ta vårt ansvar i att diskutera detta.


Vid en föreläsning som jag höll om IT och etik för en tid sedan där jag mötte föräldrar så berättade en förälder, rätt stolt för mig, om att denne hade blivit så irriterad över sitt barns användande av mobiltelefonen så att föräldern slängde telefonen i golvet så att den gick i tusen bitar. Många kände igen sig och nickade instämmande men jag kunde inte låta bli att fråga: Vem var det som köpte telefonen till barnet? Tystnaden blev kompakt.


Vad det handlar om är att vi kan aldrig vinna denna fråga genom förbud utan frågan måste lyftas till en annan nivå där vi talar om kunskap samtidigt som värdegrundsarbetet hela tiden måste ligga som fundament för denna fråga. Om vi tror att vi kan få bort mobiltelefoner från skolan så är vi naiva.


På min blogg ser jag att många söker information om mobiltelefonen i skolan, troligtvis pga att det finns en vilsenhet i frågan. Flera ropar efter regler eller policys men jag tror att man måste fundera över vilka man har framför sig. Det som fungerar i en klass kanske inte alls fungerar för en annan. Det som för en del rektorer eller lärare ses som distraktion ses av en annan lärare/rektor som en resurs. Kanske handlar det om attityder, kanske handlar det om kunskap/okunskap, men mest tror jag att det handlar om respekt...respekt för de unga. Läs mer om detta:


Jag har en fråga ute på nätet där man kan svara på hur man ser på denna fråga, svara gärna via denna länk, resultatet ser du nedan:




fredag 1 november 2013

Bara välj: Världens största kunskapsmaskin eller världens största distraktion

Jag återkommer till tanken om kompetensutvecklingens problematik med fokus på verktyg. IT i skolan har blivit stort och kommer att bli ännu större. Fokus ligger dock på fortfarande alltför ofta på frågor om teknik och programvaror även om den pedagogiska och didaktiska (och inte minst forskningsförankrade) frågeställningen lyfts fram alltmer. I takt med att utvecklingen går allt fortare så vill vi nyttja de kanaler som våra elever använder sig av. Facebook har varit på tapeten några år nu och när nu lärare förstår hur man ska nyttja mediet (snacket om lärarkonton mm är nu mindre tack och lov) så sker det som alltid sker. De unga lämnar Facebook och går allt mer över till Instagram och Twitter. Medier som fungerar fundamentalt annorlunda än vad Facebook gör. I en rapport från storbanken(?) Piper Jaffrey så är nu Instagram och Twitter större än Facebook i USA (Se rapport på Piper Jaffrey). Se också artikel i Huffington Post.


Men jag tycker mig se samma trend i Sverige där alltfler går över till dessa medier istället för Facebook. Min poäng är dock att vi inte längre kan lära oss ett antal verktyg, tjänster eller program utan vi måste ständigt sätta oss in i nya medier och hur dessa kan påverka och utveckla vår pedagogiska verksamhet. Vi får samtidigt en mängd etiska frågor att förhålla oss till där vi t.ex. ser ett fall i Sandviken där Bloggar i undervisningen ifrågasätts: Bloggande lärare kan bryta mot lagen. Vi har alltså inte bara de pedagogiska frågorna att fundera över utan alltid när vi sysslar med sociala medier så måste vi ta in etiken (vi har ju sett hur det går om man inte gör det, angående en del friskolors bristande värdegrund). 

Hur ska vi då kompetensutveckla? Ja...kanske måste lärare ta egna initiativ och delta i det Digitala Skollyftet? Andra kanske måste sätta sig in i vad datorn och mobilen handlar om vare sig man gillar det eller inte. Bokanalogin funkar fortfarande...vi satte oss aldrig på tvären mot böcker för vi har växt upp med dem...dagens unga kommer inte att sätta sig emot datorer och smarta telefoner...för de har växt upp med dem. Här finns mycket att göra men Michael Welsh säger något intressant i en intervju i tidningen The Vancouver Sun på frågan om han kan ge lärare ett enda enkelt råd vad gäller IT:

"We live in an age of almost infinite information and learning opportunity and so the key here is we have to inspire people to have a sense of wonder and curiosity and if we do that, they have what is essentially the world’s largest knowledge machine at their fingertips. If we fail at that they have the world’s largest distraction device."
Vad väljer vi? Världens största kunskapsmaskin eller världens största distraktion?