onsdagen den 10:e oktober 2012

Jag tar mig friheten att utmana tanken på ett omdefinerat lärande

R Puentedura föreläser i Katrineholm
I Sverige har skolan fått möta en ny tanke i Ruben Puenteduras SAMR-modell som handlar om att vi inom skolan måste nyttja våra IT-artefakter till sin fulla potential och komma till en nivå som handlar om att omdefiniera lärandet. Det är en fräsch tanke och landar synnerligen väl hos många pedagoger, jag har själv bländats av idén.  Det finns en hel del skrivet om SAMR-modellen (Substitue, Augmentation, Modification, Redefinition) i Sverige och de som driver denna fråga starkast är utbildningskonsulten TÄNK OM som förefaller vara en del i Apples marknadsföringsstrategi i att få ut fler Apple-datorer i skolan. Puenteduras SAMR-modell kan du ta del av i en av hans handouts (se t.ex. denna).

I korthet handlar SAMR-modellen om att vi med stöd av datorer kan åstadkomma lärsituationer där vi kan åstadkomma sådant som vi inte annars skulle kunnat göra om vi inte hade en dator (här läser jag in Mac och iPad i detta resonemang och det är dessutom endast Apples fabrikat som nämns i Puenteduras föreläsningar). Många gånger nyttjas datorer i skolan mer eller mindre som skrivmaskiner och då blir datorn endast en ersättning för andra modeller (å andra sidan är detta oerhört viktigt för många elever som arbetar med att skriva till sig läsning). Detta är steg ett i Puenteduras SAMR-modell och således den lägsta nivån. Sedan kan man klättra upp i nivåerna och nå till ett omdefinierat lärande. TÄNK OM skriver följande under rubriken Kunskapssyn, pedagogik och omdefinierat lärande

Med hjälp av modern teknik och internet har skolan möjlighet att ge eleverna uppgifter som tidigare var omöjliga, det vi kallar omdefinierade uppgifter. Omdefinieringen handlar om att utnyttja alla de möjligheter tekniken ger – att inte låta datorn bara bli en skrivmaskin utan att också våga använda nya digitala tjänster för att ge lärandet nya dimensioner. Det kan handla om att koppla skoluppgifter till verkligheten och låta elever publicera material på webben eller om att använda simulatorer och kommunikationsplattformar.
Det hela låter bra men frågan är egentligen vad ett omdefinierat lärande innebär? Alla talar om det men jag ser inga goda exempel på vad det innebär i praktiken (jag kanske inte tittar på rätt ställen eller på rätt sätt)? Jag besöker många skolor och flera talar om ett omdefinierat lärande men när jag frågar dem vad detta omdefinierade lärande i praktiken innebär får jag få svar.  Puentedura ger några exempel inom flera ämnen vad ett re/omdefinerat kan innebära men frågan är om det egentligen handlar om ett omdefinierat lärande eller bara ny teknik?

Vi måste fråga oss hur vi kan definiera lärande. Om vi inte kan definiera något så blir det bra mycket svårare att omdefiniera något. Det finns en mängd olika definitioner av vad lärande är där vi t.ex. kan ta del av Vygotskij där lärandet ingår i en sociokulturell historisk process, eller p
edagogikprofessor Roger Säljö som talar om ett situerat lärande där det framgår att allt lärande, liksom våra tankar och handlingar ”ingår i, skapar och återskapar kontexter”. Per-Erik Ellström definierar lärande enligt följande: relativt varaktiga förändringar hos en individ som ett resultat av individens samspel med omgivningen”.

Forskare har inte slutit sig till en gemensam definition över vad lärande är. Gemensamt har dock de att lärande verkar ske i samspel med sin omgivning. Om nu detta stämmer så är frågan vad det skulle innebära om vi omdefinierar själva lärandet? Innebär det att lärandet inte sker i samspel med vår omgivning? Det tror jag få skulle hålla med om då det är i samspelet mellan andra samt även våra digitala verktyg (som oftast bygger på ngn social interaktion) som lärandet sker. Även om vi gör en film i datorn så gör vi den för att visa upp den för andra och i den processen lär vi oss i samspelet mellan den som skapat filmen och den som ser den. Eller om vi sätter upp en pjäs och spelar den i en virtuell värld som Second Life (Puenteduras exempel) så sker detta i samspel med andra på samma sätt som vi sätter upp en skolpjäs på den lokala skolan. Det är inte ett omdefinierat lärande utan det är samma lärprocesser om och om igen och vi har kunnat göra samma saker förut men på annorlunda sätt. Lärandets grundmekanismer kan antas fortfarande vara giltiga, d.v.s. det rör individens tänkande i relation till omgivningen. För att omdefiniera ett lärande 
så kanske vi bör rådfråga hjärnforskningen för att de skall kunna mäta vilka processer som sätts i gång i nya lärmiljöer. SAMR-modellen framstår som tämligen oprecis, men lätt "förförande"

Vi bör också fundera över om ett omdefinierat lärande innebär att eleverna förstår bättre eller lär sig bättre om man når upp till den hösta nivån (omdefinierat lärande). Det finns ännu inget som visar på detta och det kunde inte heller Puentedura bekräfta i det samtal jag hade med honom i augusti.

Om vi igen ser på de exempel som Puentedura ger i sin handout som jag länkade till ovan (och även här) utfirån resonemanget ovan så blir det mer komplicerat. Eller om vi ser på begreppet omdefiniera utifrån att t.ex. transportera sig. När bilen kom så skulle man kanske säga att vi har omdefinierat resandet, eller? Kanske inte, det är samma sorts förflyttning vi talar om men bara med ett nytt fordon. Om vi däremot kunde transportera oss genom att “beama/teleportera” oss såsom man gör i Science Fiction serien Star Trek så skulle vi kunna omdefiniera resandet. Eller om vi leker med tanken om att omdefiniera tänkandet, vad skulle det innebära (det ligger dessutom mycket nära lärande)? Jag har inget svar på vad ett omdefinierat tänkande skulle kunna innebära och på samma sätt är det med lärandet tror jag. Vi kan skapa nya miljöer som stimulerar lärandet, jag tror definitivt att Vittraskolan Telefonplan har lyckats åstadkomma något spännande med den arkitektur som inte längre handlar om traditionell skolbyggnad. Vi kan skapa förutsättningar för ett individuellt lärande med små klasser där läraren får tid till att bidra till den enskilde individens kunskapsresa och där vi idag vet att det som är synnerligen viktigt för en elevs framgång är läraren.
Docent Jonas Linderoth har i inlägget diskussionen om en digitaliserad skola är meningslös på ett intressant sätt angripit frågan om vad det innebär att tala om digitaliseringen i skolan och skriver:

"Frågan är nämligen om ”digitalt” och ”digitalisering” kommer vara meningsfulla begrepp i framtiden? Jag skulle inte sätta mina krediter på det. Vi nämner inte idag elektricitet som en aspekt av det samhälle vi lever i. Ändå kan man utan större fantasi föreställa sig vilka enorma förändringar el har inneburit för människors levnadsvillkor på en rad olika sätt. Trots att el varit en förutsättning för utbyggnaden av gatubelysning och telegrafen är dessa båda innovationers sätt att förändra våra villkor ytterst olika. Det vill säga det finns ingen meningsfull kunskap i att relatera den elektriska belysningens förändringar av stadslivet till de nya kommunikationsmöjligheter telegrafen innebär på grundval av att dessa båda uppfinningar förutsätter el. 
På samma sätt finns det inte mycket som är gemensamt mellan alla de olika innovationer som använder digital teknik. Ändå är det precis så som digitalisering i skolan diskuterats sedan slutet av nittiotalet. Därigenom lever vi också med en pedagogisk diskussion som rör sig på en så abstrakt och hypotetisk nivå att den också är meningslös."

Digitalisering, informationskompetens och omdefinierat lärande, begrepp som kanske mer förvirrar än skapar klarhet.

Eller som en kollega till mig uttrycker det: Omdefinierat lärande tenderar nästan bli en slags klyscha för att märkvärdiggöra, skapa osäkerhet och få människor att "haka på" för att tro att de inte är up to date. Det kan förstås driva på försäljningen, men nog mer tveksamt vad gäller att utveckla lärandet (didaktiken/pedagogiken). Att definiera lärande är ett komplext problem som nog inte låter sig omdefinieras på grund av att nya artefakter tillkommer.


Jag säger inte att jag har rätt men jag tar mig friheten att utmana tanken på ett omdefinerat lärande.