fredag 30 september 2011

Den svagaste länken

CC by Geek&Poke
Jag följer rätt många olika utvecklingsprojekt där IT integreras i undervisningen, detta på alla nivåer från grundskola till högre utbildning. Vidare är jag med och utbildar om just pedagogisk utveckling med stöd av IT och har gjort det under många år. Det som slår mig är att trots den snabba utvecklingen av IT så finns det stora problem inte minst i en-till-en satsningarna där strul med datorer stjäl tid från lektionen och där lärare många gånger tvingas till snabba ad-hoc lösningar när det inte funkar som man tänkt sig. Alternativt så ber man sin kollega komma över vilket i sin tur inverkar på dennes lärares lektion och drabbar även dessa elever.

Jag tror att många av er känner igen er i detta. Det som är mest intressant är att detta många gånger inte beror på lärares okunskap eller otillräckliga vana vad gäller handhavande med datorer, utan det handlar om yttre faktorer som inverkar. Bland dessa yttre faktorer ser jag bland andra följande:
  • Nätverk som inte fungerar
  • Datorer som tar tid på sig att "komma igång"
  • Datorer som startar om vid fel tillfälle/alternativt "fryser/blåskärm"
  • Problem med att koppla in datorprojektor
  • Elever och lärare som inte "hittar rätt" på nätet
  • Lärplattformar eller motsvarande som inte svarar eller ligger "nere"
Det finns många fler flaskhalsar men jag tror att poängen går fram. Om vi skulle fundera över hur mycket tid som vi har varit tvungna att nyttja för att få tekniken att fungera för oss så tror jag att vi skulle bli lite oroliga. Samtidigt får vi inte glömma att det tidigare tog rätt mycket tid att kopiera papper och få hjälp med den neddragbara världskartan som kartan som krånglade (och som dessutom var gammal för där stod ju det Sovjetunionen och inte Ryssland mm).  Eller de elever som glömt sina böcker eller pennan. Vi har haft samma brus tidigare men skillnaden var att läraren lyckades hantera situationen just för att det var ett annat problem än ett tekniskt.

Frågan är nu hur man kan slippa dessa tidsödande flaskhalsar? Nu börjar vi tack och lov får mer stabila datorer som beter sig som vi hoppas att de ska göra men jag hoppas att vi får se en utveckling med än mer stabila och snabba enheter. Läsplattorna är här bättre för de startar på en gång och fungerar relativt bra, men även här finns klart problem. 

Vi kommer längre om vi har lärare som är utbildade men faktum är att dessa ändå inte helt löser problemen då vi har med elever att göra, dessa har inte samma kunskaper även om vi tror det och löser inte alla problem vilket många ännu tror att de skall klara av. Jag tror att lösningen till viss del ligger i att alla måste vara med förberedda inför en lektion, där det förväntas av eleverna att man ska vara igång omgående och att varje person i skolan skall arbeta för detta. Då handlar det inte längre om teknik utan snarare ett förhållningssätt till utbildning vilket är en helt annan fråga. Nu är inte detta så lätt gjort även om det låter bra. Min tanke är snarare att tekniken kanske just kan få våra elever att vara förberedda på detta sätt. Att de har kontrollerat att deras läromedel fungerar (dvs datorn/läsplattan) och om de inte gör det så är det något som faller utanför normen.

Givetvis gäller detsamma för läraren, att gå in i en lektion utan att i förväg testat att tekniken fungerar är inte tillrådligt. Våra pedagogiska upplägg handlar inte vara idag om att tillse att vi har en god tanke om nästa lektion utan i detta upplägg skall också ingå att vara förberedd. 

Vi kommer framgent att få problem, men jag tror många gånger att våra problem sitter i huvudet snarare än i tekniken...men samtidigt så kan tekniken ställa till det för oss...precis då vi som allra mest önskar att den ska fungera. Det är alltid den svagaste länken....

torsdag 29 september 2011

Läsplattor och problem med lösningar

Jag har under morgonen varit med ett lärarlag på ett gymnasium som inför läsplattor för några program. Där har man en blandad miljö och jag är med dels för att utveckla projektet men också följa processen när det handlar om hur dessa implementeras och nyttjas i undervisningen. Ena hälften har en Asus Andoid 3.1 Honeycomp läsplatta medan den andra halvan har iPad2. Det är alldeles för tidigt att dra några slutsatser ännu då projektet satt igång för några veckor sedan, men det är oerhört intressant att följa. På något sätt så har vi två helt olika miljöer med Androiden och iPaden och mitt intresse är att se om man arbetar annorolunda beroende på vilken enhet man nyttjar. Vi säger ofta att det borde inte vara så men vi får se om själva hårdvaran kommer att påverka undervisningen.

Vi har egentligen med fler parametrar att göra, dels det faktum att man inför läsplattor istället för datorer i klassrummet och om det är någon skillnad gentemot vanliga datorer. Den andra parametern är just skillnaden mellan de som nyttjar de olika läsplattorna. Det som är helt klart är att båda grupperna kommer att stöta på problem, inte minst av administrativ art men en fråga som genast dyker upp är...behöver vi verkligen en lärplattform? Frågan är intressant och träffande. Särskilt med tanke på att många av de som levererar lärplattformar fortfarande tror att vi är kvar i 90-talet.

Jag kommer att återkomma om detta men är just nu fylld av så många frågor och funderingar men absolut mest intresserad av...hur uppfattar och ser eleverna på detta. Alla lösningar har sina problem och för och nackdelar, men vi lever med dem och överkommer dem.

onsdag 28 september 2011

Jo men sure...du kommer inte att avsluta ditt Facebook-konto

Facebooks stora förändringar har lett till att många är förvirrade över vad som har hänt med Facebook samt bekymrade över att man mer och mer tappar kontrollen över sin digitala aktivitet. Detta har Mashable  tagit fasta på och skrivit en mycket läsvärd artikel som heter "No, You Aren´t Going To Quit Facebook". Kontentan av denna artikel är att trots att vi hela tiden utsätts för förändringar och att Facebook mer och mer kryper innanför skinnet på oss användare så är det svårt att lämna Facebook:
"Still, quitting Facebook is much more difficult than it sounds. After all, what happens when someone sends you a link to a photo, video or conversation, but requires a Facebook login to see? Facebook is unique in its broad social reach. Unlike earlier social networks like LiveJournal, Friendster or MySpace, Facebook isn’t just for younger users. Despite getting its start on college campuses, Facebook is now just as popular among adolescents as it is with Baby Boomers."
För det handlar om att vi har investerat så mycket tid och kraft i Facebook samt funnit ett helt nytt sammanhang som vi tidigare aldrig mött och detta gör att vi svårligen kan lämna Facebook. Detta till trots med t.ex. en Spotify-integration som saknar motstycke och där fler och fler börjar att söka efter andra musiktjänster bara för att slippa den starka kopplingen mellan två stora företag (fast vi kunde väl kanske anat det redan efter det att Spotify blev rätt så social för ngt år sedan). Christina Warren som skrivit artikeln i Mashable fortsätter:

“So yes, you will hate the new Facebook profile when it launches in the coming weeks. Then, like me, you’ll realize that Facebook has unleashed something so remarkable that you didn’t even recognize it at first: A meaningful social network. And like any other groundbreaking technology — the PC, the smartphone, the iPad — you’ll wonder why life wasn’t always this way, and how you got by without it.”

Warren har kanske rätt, sociala medier och i synnerhet Facebook är kanske lika revolutionerande som när datorn kom in i våra liv men vi kanske måste fundera över hur vi agerar i Facebook så att vi inte säljer vår själ till varje företag som vill komma åt vår profil, jag satt själv för några dagar sedan och funderade över om det är värt en glass om MrDeal får åtkomst till min allmänna profil samt att öppna mina anpassade vänlistor. Jag klickade ned rutan och avböjde, glassen till trots. Jag kan inte låta ett företag köpa mig så billigt och mina vänner skall själva välja om de vill få kontakt med MrDeal och inte jag.

Vi har från och med nu en hel del viktiga beslut att ta ifråga om integritet och respekt för andra.

tisdag 27 september 2011

Hangouts Extra-nu händer det saker

För den som gått in i Google+ och testat detta så har kanske många känt att detta var inte så stor skillnad gentemot Facebook (förutom renare gränssnitt och bättre kontroll...men det är ju småsaker :-). Men det som är riktigt intressant inte minst inom utbildningsområdet på alla nivåer är Google Hangout. Tidigare så kunde man ha ett möte i en hangout med tio personer samtidigt och med begränsad funktionalitet, nu har saker skett. Om man vill kan man aktivera den senaste versionen av Hangouts som har tillägget Extra. I och med denna uppdatering så är det möjligt att göra så mycket mer och det som efterfrågas inte minst i möten online, dvs dela dokument, dela ut sitt skrivbord och inte minst interagera med Google Dokument.

Detta är efterlängtat och jag ser nu stora möjligheter till att se en värdig utmanare till Adobe Connect som används inom universitetsvärlden (man bör känna till att Google köpte upp det svenska företaget Marratech 2007 som tidigare var stora inom detta område och det kanske är delar av den tekniken som vi nu ser i Hangouts).

Det jag mest uppskattar i Hangouts är att det är så enkelt att komma igång...det är helt flashbaserat vilket i sin tur innebär att det i stort sett bara är att köra igång på en gång. Ljudinställningar mm fungerar förvånansvärt bra vilket också är viktigt. Om man inte vill visa en live-bild på sig själv så dyker per automatik den bild som man valt i sin Google profil upp vilket är bra.

Det som inte går att göra och som Adobe Connect löst bra är att kunna skapa sk. breakout-rooms vilket innebär att man kan dela in en grupp i mindre grupper. Men med tanke på hur fort utvecklingen just nu går för Google så vet vi inte vad som väntar.

För alla skolor som funderar över ett konferenssystem eller verktyg för att hålla möten såväl som att bedriva utbildning så rekommenderar jag att man åtminstone testar Hangouts...med lite Extra,


måndag 26 september 2011

Nya Facebook och Spotify - en integritetsfråga

Jag tror att många har känt att Facebook i och med torsdagens uppdatering blivit på gränsen till väl socialt. Många uppskattar det säkert också för nu kan vi enkelt se vilken musik som vi lyssnar till och skapa oss en egen tidslinje över våra liv och incheckningar. Men samtidigt så kommer dessa nya funktioner med nya krav. Vad jag förstår går det idag inte att skapa ett Spotifykonto om man inte direkt kopplar det till Facebook, en onödigt stark koppling till Facebook enligt min mening och det är inte bra att man måste tvingas in i ett annat företags tjänst när man vill komma åt ett annat.  Givetvis är detta Spotifys sätt att nå fler betalande kunder men priset är väl högt för den enskilde individens integritet. Jag skulle vilja påstå att Facebooks uppdatering i torsdags var den totala dödsstöten för den personliga integriteten inom sociala medier. I och med timeline-funktionen så är det nu också möjligt att faktiskt ta reda på vilka personer som tagit bort mig som vän vilket för många har varit ett orosmoment men det var bara en tidsfråga. Jag tror (många tror i detta inlägg) att många nu kommer att vilja få tillbaka något av sitt privatliv men det kräver rätt omfattande inställningar i Facebook samt kanske också att en del jobbiga beslut måste tas. Bland annat kanske att lämna Spotify för att välja en annan (se mitt inlägg om olika musikalternativ på min blogg om appar).

Eller så sker det omvända...vi bryr oss helt enkelt inte och accepterar att vi måste vara med i Facebook av den ena eller den andra anledningen. Vad är din synpunkt på den nya uppdateringen?



fredag 23 september 2011

Sprängkraften i sociala medier

Ingen kan ha undgått den stora debatten om Troy Davis avrättning i delstaten Georgia (se t.ex. SR). Inte minst på Twitter har det under lång tid jäst ett missnöje vad gäller oegentligheterna i rättsfallet och även nu efter det att Troy Davis avrättats så fortsätter protesterna mot rättssystemet i USA, och kraften och styrkan i de sociala medierna går inte att ta miste på. Jag har följt Twitterflödet om Troy Davis efter avrättningen under hashtaggen #RIPTROYDAVIS och mängden Tweets var så stor att det inte gick att läsa alla. Detta är en fråga som berör och upprör många, både de som välkomnat avrättningen såväl de som motsäger sig den. Sociala medier blir i detta den enskildes individens möjlighet att kunna ge utlopp för det man tänker och i denna smältdegel av tankar och funderingar så jäser det ännu mer. Det länkas hit och dit till fördel och nackdel för det egna rättssystemet och för mig så är detta en demokratiskt fråga, inte minst utifrån varje enskild individs möjlighet till att påverka men även hur frågan om avrättningarnas vara eller inte vara offentligt kan ifrågasättas.

Vi ser det inte bara på Twitter utan även på Youtube där en känd domare i USA Judge Mathis Weights ger sin syn på domen och där kommentarerna nedan verkligen visar på hur aktuell och brännande denna fråga är. För er som går in kan det vara av intresse att se hur fort det kommer in nya kommenterarer.

Jag tror att vi inte alla gånger förstår vad som kan hända i de sociala medierna och hur varje person faktiskt räknas, näthat och andra bakåtsträvande tendenser till trots.

Nedan så har jag lagt upp en liten film som visar hur snabbt flödet gick några timmar efter det att Troy Davis avlidit.


onsdag 21 september 2011

Wikipedia är fortfarande svårt

Jag var nyligen på en gymnasieskola och talade om IT som del i lärandets vardag och kom i pausen att sitta i samtal med rektorn för skolan. Det var tydligt att för rektorn samt för många andra så är Wikipedia fortfarande något som endast är desinformation. Det slog mig då att vi som arbetar med att utveckla skolan måste vara mycket mer tydlig i att förklara hur Wikipedia är uppbyggd och hur kollaborativt arbete leder till än mer granskning än vad vi tidigare varit van vid. Wikipedia har klart sina brister såsom många andra uppslagsverk och det ska vi också vara tydliga med, men just detta att gå bakom själva orden i Wikipedia och se hur de har skapats av många personers bidrag är det som är spännande. Jag har sett många gånger att man istället för att gå på Wikipedia direkt och istället fokuserar på Wikimedia-foundation så inser många att detta var mycket större än vad man någonsin kunde ana och att här finns ett större tänk än endast Wikipedia. Jag tror att många kritiker ser Wikipedia som ännu ett webbsidesbygge utan styrning och riktning. Kanske är bilden som Eddie Izzard visar upp inte helt korrekt...men rätt träffande:

tisdag 20 september 2011

Mer om trådlösa nätverk i skolan

Jag spinner vidare på gårdagens inlägg om eventuell skadlig strålning från trådlösa nätverk. Det är den lilla kommunen Gullspång som kommit i blåsväder och där politiker tagit det säkra före det osäkra och valt att bromsa installationenav några trådlösa accessstationer (läs och lyssna mer om detta på P4 Skaraborg). Man har, enligt artiklarna som tar upp detta, fått information om att forskningsläget är oklart vad gäller skadlig strålning. Jag förstår idag varför och varifrån dessa rapporter kommer. Jag besökte en kommun idag och talade om IT i skolan och fick då kännedom om att i stort sett alla kommuner, skolor och myndigheter har fått ett utskick från en privatperson som vill driva denna fråga mycket starkt. I utskicket hänvisas till ett antal forskningsrapporter som stödjer detta samt att författaren av dokumentet menar att frågan i Sverige är tabu-belagd och att media trots uppvaktning inte vill skriva något om detta. När man ser spåren efter denne persons aktivitet på nätet så vill han gärna uppmåla det som att alla myndigheter och forskare m.fl. som inte tycker som honom således är köpta och de forskare som tycker som honom även dessa åsidosätts på de lärosäten som de verkar på.

Dokumentet är inte sakligt skrivet utan bygger snarare på rädsla och föräldrars oro för sina barn och det som bekymrar mig mest är att flera av de rapporter som dokumentet hänvisar till har tveksam status i forskningsvärlden (se t.ex. information om rapporten The Bioinitiative Wikipedia).

Sen måste jag bara fundera över inkonsekvensen över det faktum att personen som kontaktar skolor, kommuner, myndigheter mm och vill upplysa om faran med trådlös strålning och uppmanar skolor mfl. att sluta med detta, är VD för en affär som säljer kommunikationsutrustning, DECT-telefonilösningar, och mobiltelefoner mm? Skulle man inte sluta med sådan verksamhet om det vore så farligt?

Nu funderar ni kanske över varför jag inte väljer att länka till rapporten som sprids, mitt svar på den frågan är att den redan är tillräckligt spridd.


måndag 19 september 2011

Skolan är en del av samhället och samhället är en del av skolan

Enligt en artikel i Aftonbladet så har utbyggnaden av trådlösa nätverk i en högstadieskola i Gullspång stoppats pga att en förälder har anmält utbyggnaden av detta. Detta utifrån motiveringen att det ännu är oklart hur strålning påverkar oss människor. Detta är givetvis till frustration inte minst för del lärare som vill kunna nyttja IT i skolan. Samtidigt måste man förstå att föräldrar kan vara oroliga även om strålskyddsmyndigheten i ett utlåtande har beskrivit risken som mycket liten för att det ska kunna vara skadligt, se nedan:

Några vanliga tillämpningar i hemmet är trådlösa telefoner, trådlösa nätverk, babyvakter, trådlösa hörlurar, termometrar och strömbrytare. Gemensamt för alla tillämpningar är att de skickar svaga signaler som dessutom avtar med avståndet och därför blir exponeringen vanligtvis mycket lägre än myndighetens referensvärden.

Problemet är bara om vi får fler som har invändningar för det kan man ha, vi har t.ex. frågan om elöverkänslighet som också skulle kunna anföras och som har visat sig varit mycket svår att föra i bevis. Här kommer alltid argument för och emot stå mot varandra samtidigt som vi måste inse att vi inte kan leva i ett utvecklingsland utan just dessa nätverk som på olika sätt strålar elektromagnetiska fält. Vi måste ta oron på allvar men när det inte finns mycket som stödjer tesen om att fälten skulle vara skadliga för människor så måste vi också införa elektronik i skolan. Alternativet är dessutom orimligt, skolan är en del av samhället och kan inte vara en fredad zon helt skyddad från allt utanför, det gäller inte bara elektronik utan såväl relationer, konflikter och orättvisor som även dessa inte helt kan lagstadgas bort från skolan...skolan är en del av samhället och samhället är en del av skolan.

fredag 16 september 2011

Mer dokumentation om worst practise

Kanske är rubriken inte någon kioskvältare, för kravet på mer dokumentation inom skolan blev tydligt i samband med den nya läroplanen. Men nu talar jag inte om denna form av dokumentation utan den som alla som arbetar med IT och lärande bör och skall göra. Urspunget till detta inlägg bygger på det samtal som jag tog del av under torsdagkvällens skolchatt på Twitter (#skolchatt). Det är många som deltar i denna stundom stormiga och spretiga diskussion där så många goda tankar sprids i korta format (max 140 tecken). Här finns allt från verksamma lärare till skolledare samt andra löst knutna personer som t.ex. jag själv. Alla får vara med och diskussionsviljan är stor och målet är att finna vägar för att i högre grad få frågan om IT och lärande att hamna dels på fler lärares agenda men även till att förmå förändring på lokal, regional såväl som nationell nivå hos beslutsfattarna. I grund och botten handlar det hela om att vi inte kan  välja bort IT i skolan utan IT måste finnas med för att stödja den pedagogiska utvecklingen i det viktigaste syftet av alla, dvs att varje elev skall uppnå godkända nivåer i alla ämnen.

Problemet är idag att många lever kvar i hur skolan var förut och inte minst finns det många föräldrar som ser på denna utveckling med oro. Och många föräldrar är också lärare vilket kan skapa ett dubbelt motstånd. Samtidigt är skepsis mycket bra, jag välkomnar alltid varje person som jag har i en kurs eller som jag föreläser inför som är skeptisk, för dessa personer är de absolut viktigaste personerna att nå och resonera med. Och för att återanknyta till mitt inlägg igår (se: Hur många är många) så förlorar vi många av de som är skeptiska av flera orsaker, bl.a:

  • Vi är dåliga på att tydligt förklara vad vi har upptäckt
  • Vi vill gärna visa upp nya saker och tappar därför fokus (typ, nytt är fräscht, fräscht är bra, fräscht säljer)
  • Vi trivialiserar området allt för ofta och går inte på djupet i frågor som rör IT & pedagogik
  • Vi är dåliga på att i högre grad analysera och undersöka våra misslyckanden. Vi tenderar allt för ofta att istället fokusera på våra lyckade projekt.
  • Det är för många singelrace
  • Det saknas väsentligt mycket inom forskningsområdet
  • Det finns inte tillräckligt bra litteratur att kunna dela med sig av
(Jag vill bara själv tydligt understryka att jag i detta inlägg är strängt självkritisk)

Vad jag önskar av alla som deltar i t.ex. Skolchatt ellersom på andra sätt gör insatser inom IT och lärande är att ÖKA dokumentationen. Att skriva mycket mer och göra detta offentligt, att påverka press och media med mer input på olika sätt (Skolchatt har fått genomslag i media...men sen var ju det här med Twitter ;-) . Med ökad dokumentation så handlar det inte bara om att skriva om lyckade projekt utan även om misslyckade, inte bara om "best practise" utan även om "worst practise".

Vilket får mig att fundera på om det kanske inte är dags att gemensamt skriva den kollaborativa boken: Att leda med IT -skolans väg till en hållbar utveckling

torsdag 15 september 2011

Hur många är många?

Monthy Python har vid flera tillfällen gjort viktiga nedslag i komedin men också ofta i en form av rätt bitsk samhällskritik. Det slog mig när jag för någon kväll sedan såg sketchen om "Världens roligaste skämt" som jag rekommenderar alla att se (se nedan), att vi i våra digitala liv idag är rätt så komiska. Vi söker hela tiden efter det där lilla extra, det som gör att vi kan bli mer effektiva såväl som att finna nya sätt att hantera problem på. Vi vill gärna vara först med det nyaste vare sig det handlar om mobiltelefoner eller tjänster på nätet. Tanken leder en till jakten på den "heliga Graalen" (för övrigt en sevärd Monthy Python film) där förhoppningen är något bättre, något som löser allt och som jag kanske är snuddande nära. Denna jakt är positiv, vi ska vara på jakt och ständigt försöka finna nya sätt att utveckla inte minst pedagogiken. Det ser dock inte alla och kanske inte vi själva heller alla gånger. Det som andra ser är personer med dyra prylar som verkar ha ett särskilt intresse av själva tekniken och vi kan själva bli förblindade av tekniken så att vi missar målet. För visst var väl Google Wave ett sådant stickspår som slutade i ett stort "jaha". Önskan fanns inte minst hos många pedagoger inom IT-området att detta skulle lösa många problem. Listor skapades snabbt och där alla pedagoger skulle samlas för att hänga på detta nya men allt dog ut efter det att den stora "hypen" var över.

Frågan varför Wave "dog" kan diskuteras men det som kanske framkom där var att vi kom ett steg på vägen. Vi lärde oss vad vi inte ville ha eller vad som kunde förbättras och det är denna jakt vi inte får upphöra med. Det kräver dock att några går längst fram och testar men också misslyckas.

Angående våra misslyckanden så ser jag det som problematiskt att vi inte berättar mer om dessa. Om vi ser oss omkring i det som skrivs och publiceras om IT & lärande så är det hela tiden en mängd solskenshistorier där det förefaller som att större empiriska underlag saknas. Det är flytande begrepp som t.ex. "många tycker att detta är bra", "flera barn gillar detta". Jag blir lika förvirrad varje gång jag läser ord som "gillar" eller "många/flera". Hur många är många? 2 stycken, 10, 78 eller 2000? Vad betyder "gillar"? Är det samma sak som gilla på Facebook eller är det gillar som att gilla glass?

Ska vi få genomslag vad gäller frågan om ITs plats i skolan och i undervisningen måste det till mer än många och gillar. Mer av riktiga undersökningar samt även kritiska inlägg som visar på alla de svårigheter som vi faktiskt möter varje dag i vår strävan att utveckla pedagogiken. För om vi inte gör detta så blir det inte annat än komik över det hela...och det gillar inte jag.

Nej, vi behöver kraftfulla resultat och evidensbaserade metoder som givetvis bygger på trial & error initialt.

Monthy Python kanske kan hjälpa oss med att finna den optimala lösningen (i detta fall...skämtet)

onsdag 14 september 2011

Över en miljard använder sociala medier

I en nyligen publicerad presentation så kommer här fakta om sociala medier i parti och minut levererad av InSites Consluting. I korthet kan man säga att ca 70% av de som har tillgång till internet nyttjar sociala medier och en intressant kontenta är att det blir tufft för nya sociala medier att ta sig in, snarare är det så att stora nätverk blir större. En annan lustig sak är att 80% känner till Twitter men endast 18% använder sig av Twitter.

Så...saknar du tillräcklig information om sociala medier så har du 167 slides nedan att se fram mot.

tisdag 13 september 2011

Bara för att det går-BO.LT



Ibland snubblar man över den där lilla extra tjänsten som först ser så lovande ut men efter en stunds funderande så vet man varken ut eller in. BO.LT är en sådan tjänst där man skriver "A more interesting way to share". BO.LT handlar om att man kan ta en adress till en sida och göra en exakt kopia av denna sida och därefter ändra innehållet precis som man vill, ta som exempel min blogg om appar nedan. Till vänster ser ni min korrekta sida och till höger min modifierade.


Det handlar alltså om att på ett mycket enkelt sätt ändra informationen på en sida, och det handlar om vilken sida som helst som man kan förändra. Visserligen syns det dels i adressen som blir annorlunda såväl som en liten bild där det dels framgår vilken tjänst som ligger bakom (BO.LT).

Jag ser dock vissa intressanta pedagogiska effekter med denna tjänst, inte minst för att diskutera källkritik så kan man genom att modifiera nyheter eller annan information få en diskussion om källor, upphovsrätt mm. Men samtidigt så ser jag också stora möjligheter till att vilseleda andra som inte alla gånger är helt uppmärksam på var man egentligen är.

Min känsla är med BO.LT att detta är en tjänst som skapats mest bara för att det går, egentligen fyller den ingen större funktion annat än att just vilseleda...eller vad säger statens medieråd om nedanstående sida (se sidan i fullstorlek här):

måndag 12 september 2011

1996 vs 2011

Mycket har hänt i utvecklingen på knappt 20 år. Internet som i början av 90-talet endast var åtkomligt vid universiteten har idag blivit i stort sett varje individs nödvändighet för att klara sig i samhället. Jag minns själv när jag började att nosa på internet 1993 och förstod egentligen inte ett dugg utom att internet helt plötsligt öppnade nya världar för mig...om om de öppnades för mig så öppnas de säkerligen för andra och nu fick jag nya kunskaper om religioner världen över som tidigare varit fördolda eller faktiskt helt okända för många inom religionsvetenskapen.

Jag tror att vi idag nästan undervärderar internets möjlighet till att få nya intryck och skapa nya förutsättningar för kommunikation. Istället så har man inte minst inom skolvärlden allt för ofta fokuserat på att internet och datorer istället flyttar fokus från lärande till...tja, kalla det vad du vill men de är inte bra, vill många mena. Denna förminskning av de förutsättningar som finns idag är att förminska även oss själva. Att inte se möjligheterna i att kunna kontrollera, dubbelkontrollera och till och med försöka att ta kontakt med källan själv är inte bara revolutionerande, det är helt enkelt magiskt. Om vi dessutom funderar över denna korta historia vi har i digitala sammanhang och tänker oss ytterligare 15-20 år framåt i tiden så tar det stopp...helt enkelt för vi kan inte föreställa oss vad som kommer hända. Jag slår in öppna dörrar men det viktiga är att påminna oss själva om dels historien men inte minst att vi de facto alltid undervärderar de möjligheter och resurser nätet tillhandahåller.

Har du glömt din samtidshistoria, se Mashables nostalgiska internethistoria till vänster (klicka på bilden), det bör dock tilläggas att detta handlar mycket om nordamerikanska förhållanden, men jag tror att många ändå känner igen sig i det mesta.

torsdag 8 september 2011

Skolan, IT-industrins räddning

Det är tufft för företagen som säljer datorer kan vi läsa i Computer Sweden, privatpersoner köper inte längre lika mycket datorer som tidigare. Däremot håller just nu Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) på med stor nationell upphandling för att ge möjlighet för kommuner att avropa datorer utifrån detta avtal. Enligt artikeln så handlar upphandlingen inte endast om datorer utan även om utbildning, föreläsningar, stöd, service mm för att kunna skapa goda förutsättning för att införa datorn i skolan. Nu har flera kommuner kommit igång med varierande resultat men klart är att för industrin är detta en mycket viktig inkomstkälla. Här handlar det om långa avtal och inte minst stora investeringar för skolan. Men det är egentligen inte kostnaden för själva datorerna som kan vålla till besvär, utan snarare det långsiktiga arbetet som måste till inom skolan och den pedagogiska utvecklingen samt samspelet mellan de olika aktörer i kommunen som måste stötta utvecklingen i skolan.

För att vara riktigt tydlig så vill jag påstå att detta med att införa datorer till varje elev är att i praktiken bygga en ny skola, en skola med fokus på varje elevs individuella utveckling samt att på allehanda vis försöka finna vägar för att "varenda unga" ska klara uppsatta mål och gå ut i samhället som en viktig enskild individ som gör skillnad. Skolans yttre attribut är desamma, lokalerna ser ut på samma sätt men i lärarnas och i elevernas huvuden bygger vi nu en ny skola. Detta gör vi med stöd av teknik...inte pga teknik, eller för att vi ska bli ledande IT-nation utan för det är nödvändigt inte minst för att förstå hur lärande och nätverkande påverkar oss i de digitala världarna. Viktigt är också att vi ska bidraga till att ge eleverna relevanta och kvalitativa utbildningar som leder till meningsfulla jobb. Vilka dessa jobb är, det vet vi litet om, men vi har en större möjlighet till att utveckla lärandemiljöer med stöd av IT som leder åt rätt håll...eller fel håll. Men det handlar inte bara om jobb utan även att eleverna med verktygen får ett större engagemang för att bidra till en bättre värld, detta är något som är det viktigaste vi kan ge våra elever, med eller utan dator...men det underlättar med en dator.

onsdag 7 september 2011

Think Big: Skola stänger Facebook

Finnvedens Gymnasium i Värnamo har stängt av möjligheten för eleverna att nå den sociala mötesplatsen Facebook via kommunens nätverk rapporterar SR, se: Skola stänger Facebook. Orsaken till att man stänger är den klassiska, dvs att mobbning under skoltid har skett vid flera tillfällen och mediet har varit Facebook. Gymnasieskolan har fler än 1000 elever vilket är viktigt att känna till då det är en stor mängd personer vi här har att göra med, vi kan nästan utgå från att de flesta har ett Facebook-konto. Nu har det under den senaste veckan dock varit ett antal incidenter som klassas som mobbning och trakasserier vilket har resulterat i en stängning av det publika trådlösa nätverket på skolan, allt i syfte att stäva mobbningen.

Syftet är gott, mobbning är alltid mobbning är alltid mobbning, oavsett kommunikationsmedel med metoden är fel. Mobbningen kommer inte att försvinna i och med att man tillämpar en kollektiv bestraffning vilket detta måste betraktas som. Jag har aldrig förespråkat och kommer aldrig att förespråka begränsningar i nätverk då det är en lösning som inte håller. Den skapar snarare en frustration och bidrar med "tändvätska" åt den eld som blossat upp. Men skolan måste ta sitt ansvar och det enda den omgående kan göra är just att stänga systemets access till Facebook. Men åtgärden är kortvarig, särskilt idag då allt fler har tillgång till 3G-uppkopplingar vilket ändå ger tillgång till Facebook under skoltid. Skolan bör därför sätta upp störsändare för mobil-kommunikation för att förhindra även detta. Vi ser att det hela skapar nya frågor och tar inte sikte på den viktiga frågan...varför sker mobbning, vilka underliggande faktorer finns här som skapar denna situation? Det är inte Facebook som skapar detta, kanske är det istället den pedagogiska miljön som är del av problemet?

Frågan om mobbning är aldrig enkel men lösningen är sällan den enklaste heller. Att stänga Facebook lugnar kanske några föräldrar en tid men inte eleven som mobbas i sig, dennes problem kvarstår.

Finnvedens Gymnasiums officiella Facebooksida och hemsida kan vi läsa med stora bokstäver: Think Big

måndag 5 september 2011

Spelar datorspel på lektionstid

Attribution Some rights reserved by woallance3
Förra veckan debatt var det att skolinspektionen hade underkänt en gymnasial utbildning vid Ross Tensta Gymnasium i Stockholm (se artikel i DN) bland annat för att man genom att spela spel inte nådde upp till de mål som studierna skall syfta samt att man dessutom i avsaknad av en idrottslärare fått nyttja ett gym samt spela dansspel. Skolinspektionen fann också att det sakandes behöriga lärare i bland annat matte. Jag saknar tillräckligt med information för att kunna spegla vad som egentligen har hänt, däremot är det lite synd att en sådan här nyhet drar ned de goda ambitioner som skulle kunnat ligga till grund för denna satsning. För många år sedan skrev jag en handledning i att använda olika kommersiella spel i religionsundervisningen för att kunna förstå komplexa och grundläggande begrepp, inte minst ondska och godhet (Skriften hette SkolbokITiden). Detta är idag fullt möjligt med flera olika spel där de etiska frågeställningarna ständigt ligger i fokus och som kan ta sina utgångspunkter utifrån spelarens syn på sig själv och sina medspelare (omvärld).

Men någonstans så klingar "datorspel" illa i mångas öron och det kan inte omfatta annat än just spel. Däremot är det intressant att vi inte har några problem med begreppet "rollspel" som egentligen är samma sak som datorspel (åtminstone de som omfattar onlinefunktioner) så själva ordet "dator" verkar vara problemet. Jag tror på att lyfta in världen som spelarna befinner sig i skolan men jag tror också att det ska ske med en mycket väl förankrad pedagogisk grundidé som bygger på samma tankar om lärande och reflektion som i alla andra fall.

Sen vore det också intressant att mer ta del av elevernas vardag på skolan och hur man arbetar med att motivera eleverna till att uppskatta skolan och lärande, se Expressens inlägg tidigare idag.

torsdag 1 september 2011

Sensommarklokt av Dunkels

Jag läste igår Elza Dunkels krönika i Computer Sweden där hon återberättar om en sommarpratare som så många andra väljer att lyfta fram internet som något mycket negativt. Det är inte första gången som vi ser forskare eller andra "experter" som yrvaket ropat efter både det ena och det andra efter det att det fått tillfälle/tagit mod till sig för att glutta in lite i verkligheten där så många finns i idag, dvs nätet, och med förfäran ropat högt ut att detta är inte bra, detta måste ändras. Jag lyssnade också till denna sommarpratare som med sin sövande röst fick mig att tappa tråden direkt men kände precis som Elza att här är ännu en som med stöd av sin profession kan yttra sig om saker som hon överhuvudtaget inte känner till alls. Det är inte särskilt svårt att lista ut vem sommarprataren är så det är bara att lyssna själva.

Nästa år kanske vi kan få höra Elza Dunkels...det skulle jag gilla.