onsdag 5 oktober 2011

Vi står på jättars axlar

Metaforen från 1100-tals filosofen Bernard de Chartres blir bara alltmer viktig i vår förståelse av samtiden. I begreppet "Vi är dvärgar som står på jättars axlar" var de antika skrifterna jättarna och tanken i begreppet är att man kunde utvecklas bortom antikens axlar. Jag har ofta den metaforen med mig i mina resonemang om skolutveckling och IT. I den bilden får IT-företagen med deras pedagogiska "quick-fixes" representera jättarna och pedagogerna som skall nyttja tekniken i den riktiga miljön dvärgarna. I dag har vi verkligen stora jättar som med sina enormt snygga presentationer får oss att tro att detta är grejen, detta är lösningen eller precis det jag behöver för att lösa min roll som pedagog.

Sällan blir det som man tänkt sig, kanske just för att vi snarare tror att vi själva gör fel istället för att inse att jättarna har blivit lite väl stora och att de, trots sin enorma framgång, inte har möjlighet till att förstå hur IT och skola hänger ihop. Kanske blir bilden klarare om vi utvidgar kännedomen om bilden ovan. Det är jätten Orion som bär sin tjänare Cedalion efter det att Orion blivit blind. Cedalion berättar för jätten hur han ska gå för att komma österut. Vi behöver bli bättre på att berätta hur den pedagogiska utvecklingen måste gå till och inte låta oss ledas av (halv)blinda jättar. Men förhållandet är komplicerat, inte minst pga att många saknar beställarkompetens och inte kan beskriva de behov som finns och vilka stöd som krävs för att täcka dessa.

Åter till bilden igen...Vi står på jättars axlar och ser lite längre och det gäller såväl som vår tidigare kunskap som finns inom det pedagogiska området såväl som just det faktum att dagens jättar består av stora IT-företag. Men poängen är just...vi ser lite längre. Vi måste komma vidare och inte se datorn eller läsplattan som ännu ett verktyg utan se till att vi kan omdefiniera lärmiljön och genom via datorn kunna skapa nya förklaringsmodeller eller ge en helt annan bild av ett komplext fenomen som aldrig annars skulle kunna vara möjlig (Puentedura).

Detta är utmaningen...att utvärdera befintliga lärmiljöer och se bortom den konkreta datorn, mobilen eller läsplattan och fundera över...hur kan lärande ske på sådant sätt att eleven lever, äter och sover med lärandet? Inte som en belastning utan som en möjlighet. Ett exempel skulle kunna vara att en elev mäter sträckan mellan skolan och hemmet när man cyklar i backar mm och i efterhand kan se hur dels kroppen påverkas av denna övning, vilka höjdskillnader som påverkade mig och min cykling, vilka nödvändiga stopp jag var tvungen att göra mm mm. Detta skulle vil aldrig kunna göra tidigare på ett så enkelt sätt. Vi skulle klara av det men alla mätningar mm skulle ta lång tid att göra och sammanställningen av fakta skulle bli omfattande. Nu kan det ske på ett ögonblick...men analysen av fakta, det är den som blir det intressanta.

Hur omdefinierar du din lärarmiljö och på vilka axlar står du? 1400-talsbilden är allt mer tilltalande i sitt bildspråk.