måndag 31 januari 2011

Var är min Twänner på för konferenser-Lanyard hjälper till

Vi är många som följer olika Twitterflöden från kända som okända Twitter-kontakter och ibland så känner man att "just den personen skulle jag vilja träffa". Jag har några sådana på min lista och jag är övertygad om att jag kommer att möta dem förr eller senare. Men det kan bli enklare än att slumpen spelar in, inte minst om man testar tjänsten Lanyrd. Genom att koppla sitt Twitterkonto till Lynard är det enkelt att se vilka av mina personer som jag följer som kommer att delta på olika konferenser och redan nu ser jag att en av mina kontakter skall delta på Biblioteksdagarnas konferens i maj. Så min uppmaning till Er alla är, skriv in era konferenser så får vi en helt annan överblick över vad som är på gång i vårt land eller närliggande länder. Att det sedan är möjligt att koppla Lanyard till iCal eller Google kalendern gör inte saken sämre.


fredag 28 januari 2011

Whats going on?


Jag kan inte låta bli att fascineras av världen när man ser den utifrån olika perspektiv. Idag kan vi få en överblick över vad som pågår utifrån olika perspektiv. Att kunna se exakt vilka plan som är uppe i luften just nu är något som verkligen fångar en i Flightradar24.com, eller att få ta del av många av oroshärdarna ute i världen i Whats going on everywhere just nu är även det något som bara får en att vilja veta mer.


















Genom att kunna visualisera världen och ge realtidsinformation så blir världen inte bara med förståelig utan också gripbar. Vi kan genom dessa tjänster skapa förståelse hos våra unga för hur det globala samhället ser ut och vad vi kanske måste göra för att förändra det som inte alltid är så bra.

Jag vet att vi kommer att se än mer detaljerade tjänster som kanske t.o.m positionerar och visualiserar varje bil eller hur mycket och vad som exporteras mellan olika länder. All denna information är mycket spännande och viktig.

Bara en sådan tjänst som Newspapermap där vi kan se vilka tidningar i världen som tillgängliga online är oerhört intressant. Jag kan lova att det finns en hel tidningar att välja mellan. Faktum är väl att allt är så otroligt intressant så jag kan inte säga annat än att...vilka fantastiska möjligheter vi har idag, vilka möjligheter för skolan...kanske dags att nyttja dem lite mer :-)

En sista sida att slänga ett öga på är Mashable senaste bild över hur mycket informations som delas på nätet idag. Se The Staggering Size of the Internet.

Lägg gärna in några kommenterar och länka till fler sidor som visar världen utifrån olika perspektiv.


onsdag 26 januari 2011

Pekdator eller bärbar (laptop)?

Jag får ofta frågan, särskilt under den senaste tiden, om man ska välja en pekdator typ iPad eller Android-alternativen eller en bärbar traditionell dator och svaret blir alltid lika luddigt. Frågan är lika aktuell för privatlivet som inom skolvärlden där vi måste väga för och nackdelar mot varandra men här också väga in ytterligare en aspekt, vad fungerar bäst i skolmiljön, dvs den pedagogiska vardagen?

En sak är säker, om vi ser till användarvänligheten är de nya pekdatorererna enklare, det är svårt att göra något fel med dem och litet kan gå snett. Samtidigt är dessa av naturliga skäl begränsade och det är således svårare att göra förändringar samt har inte sa styrka rent processrelaterat i förhållande till en bärbar dator. Men å andra sidan...vi kanske tar oss an denna fråga utifrån fel perspektiv. Den fråga vi bör ställa oss som pedagoger är snarare...vad vill jag kunna åstadkomma i min undervisning och i det individuella lärandet? Många av oss är ofta lagda åt det praktiska hållet, dvs. berätta vad jag ska ha så arbetar jag på med mitt. Ansatsen är enkel men blir komplicerad framgent. Vi måste ställa oss frågan: Vad vill jag med mitt lärande och min undervisning? För egen del så är det detta som driver min utveckling.

Alla som har varit på en dragning med Apple går ofta därifrån helt sålda på Apples produkter, varför? Apple är experter på PR och att förpacka sina budskap riktigt skickligt. Men om vi granskar vad de gör och säger så ser vi bakom den perfekta och polerade ytan att det är rätt mycket floskler som levereras. Jag känner mig tveksam till snabba och enkla lösningar, även om de är lockande. Jag vet att det inte är lätt att nyttja IT i undervisningen och det kommer aldrig att bli så lätt som försäljarna till datorer och lärplattformar gör sken av. Utgå hellre från att 50% av de som sägs faktiskt inte kommer att inträffa eller ens är realistiskt.

Vad är det då vi ska välja när vi står i valet om en pekdator eller en bärbar dator? Följande faktorer bör ni ha i åtanke:

Fördelar bärbar dator:
  • De flesta har erfarenhet av klassiska datorsystem
  • Det finns stora möjligheter till att förändra systemet alt. uppgradera systemet
  • Tangentborden fungerar väl
  • Det går att koppla dem till projektorer mm
  • Det är möjligt att ha en fast uppkoppling såväl en trådlös
Nackdelar bärbar dator:
  • Systemen kan krångla och måste underhållas
  • Virus är ett problem
  • De är tunga att bära
  • Skärmarna är ljuskänsliga (dvs svårt att läsa på skärma i starkare ljus)
  • Kräver ofta en hel del administration
Fördelar pekdatorer:
  • De är lätta
  • Ännu inte särskilt virusdrabbade
  • De är snabba att komma igång med
  • De startar snabbt
  • De utvecklas snabbt och program till dem kommer i strid ström
Nackdelar pekdatorer:
  • De är stöldbegärliga
  • Tangentborden är inte lika bra som med en bärbar dator
  • De kan vara rätt så inlåsta (iPad)
  • Finns vissa begränsningar i vad man kan göra (t.ex. saknar iPad stöd för Flash)
Kontentan är ändå till sist: Se till att Era pedagogiska idéer får utlopp, inte på grund av datorn på grund av vad ni vill göra.

Har ni fler punkter på vilka fördelar och nackdelar som ni ser, skriv gärna kommentarer i Facebookgruppen: En dator till varje elev.


tisdag 25 januari 2011

Nu börjar uppropet-En dator till varje elev

Jag brinner för skolutveckling och jag tror på IT som stöd i dels den individuella kunskapsutvecklingen såväl som pedagogisk utveckling. En-till-en satsningarna som nu pågår i flera kommuner är bara början och det kan bli hur bra som helst, det kan samtidigt bl hur dåligt som helst om vi inte också funderar över hur vi nyttjar IT på ett klokt och sansat sätt inom vår undervisning. Nu har jag skapat en Facebook-organisation som heter En dator till varje elev. Lika självklart som böcker och penna och där får du gå in och diskutera men även uppmuntra din omgivning att gilla och stödja denna utveckling. Detta ser jag som en del i vår möjlighet att påverka landets skolutveckling och blir vi tillräckligt många som vill åt samma håll så kommer saker att hända. Välkomna att hänga med.

måndag 24 januari 2011

Nu kommer socialbooks

Som jag har väntat, och väntan blir det ett litet tag till men kanske släpps Socialbooks i dag? Socialbooks är ingen ny idé, jag har själv föreslagit en liknande idé för studentlitteratur för mer än ett år sedan men där har inte mycket hänt men nu blir böckerna sociala. Det är företaget bakom Rethinkbooks som ligger bakom Socialbooks och tanken är att en bok blir mer än dess innehåll. Genom att andra kan göra inlägg eller noteringar, koppla på annan information eller kanske Youtube-klipp. En av de första böckerna som kommer att släppas av Socialbooks är Bibeln. Snacka om spännande när Life of Brian möter Bibeln online.

Vad jag förstår ska det vara möjligt att själv skapa sociala böcker och när det händer vill jag vara med att skapa böcker med fokus på lärande. Tänk att läsa en bok tillsammans, göra noteringar som andra kan ta del av samt följa både författare och sina vänner. Tanken svindlar över vad man kan göra och hur vi kan få fler att faktiskt bli mer intresserade av att läsa...för läsandet är bland det viktigaste vi kan få vår omgivning att utveckla. Vilken start på 2011.

söndag 23 januari 2011

Pedagogik på pedagogens villkor, inte distibutörens

Vi står inför stora förändringar, vi är mitt i dessa förändringar men vi är samtidigt bara i början av allt. Information som vi känner den på internet är för många, inte minst skolfolk, en statisk datamängd som bygger på samma idé som böcker, fast nu i digitaliserad form. Inget kan vara mer fel. Internet var kanske det i början men nu är internet något helt annat. För oss som fått förmånen att testa Qwiki (skriv upp dig för en inbjudan på Qwiki.com) så ser vi att information kan bli något helt annat när an sammanför olika källor och skapar en helhet. Du söker på ett ord, jag sökte givetvis på "coffee" och du får en mängd fakta presenterad. I varje bild, i varje text och varje informationsdel finns det ytterligare information för dig som vill veta mer eller fördjupa dig i något specifikt. Istället för att gå till en bok så nyttjas internets styrka...delad information som sätts samman till en enhet. Vän av ordningen säger klart: hur ska vi se på källvärdet av informationen. Svaret är det samma som alltid, dvs. på samma sätt som vanligt...kritiskt, internet är inget undantag men mer viktigt kanske, böcker är inget undantag.

På något sätt har biblioteken blivit garantin för källornas trovärdighet helt enkelt för att de är institutionaliserade, när nu nya medier utmanar vårt sätt att inhämta information (eller för sjutton, vi är inte längre utmanade utan det är ett faktum idag) så blir vi kritiska till vad dessa nya medier egentligen kan utan att för den delen vara lika kritiska över vad de gamla metoderna inte klarade av. Det är inte förutan att man blir lite biblisk när man tänker efter vad det handlar om...man "ser flisan i sin broders öga men inte bjälken i sitt eget".

Qwiki är inte slutstationen i utvecklingen, Qwiki är bara ett tydligt tecken på var vi är på väg, Wolfram Alpha är ett exempel på ett liknande tecken. När vi sedan får alla böcker sökbara och klokt indexerade och sammankopplade så har vi världen mest tillgängliga bibliotek närmare än vad vi kan ana. Inte bara biblioteken kommer att utmanas utan även de medieföretag som producerar utbildningsmaterial utifrån vad de tror att skolorna behöver. Tänk om vi istället kan få produktioner som är anpassade för lärarens pedagogiska upplägg och elevens behov, då börjar vi att närma oss något mycket intressant. Vi ser fortfarande en hel del läromedelsdistributörers envisa kamp till att försöka behålla sitt grepp om skolvärlden baserat på hur man gjort tidigare och beprövad metod, vilket tidigare inte har funkat men å andra sidan är det det enda som funnits och därför är det också bra.

Vilken spännande utveckling och på denna resa får jag vara med på, vilken ynnest :-)

SideWiki

Läste just på IDG om Googles SideWiki som fungerar lite som Diigo bookmark. Diigo är helt strålande särskilt i samband med forskning men även som en extra informationskälla till den information man funnit tidigare. Google försöker nu att ge sig in i detta spännande område. SideWiki eller Diigo, tja än så länge slår nog Diigo SideWiki. Fördelen med SideWiki är att kör man på den så samlar man allt inom Googles domän som ständigt växer. Detta är alltid Googles fördel. Mer info om SideWiki i filmen nedan:

fredag 21 januari 2011

Fredagsskoj - blinkx

I brist på annat att skriva om, eller inför helgvilan så vill jag bara publicera lite info om högskolan Dalarna...men varför leta sig runt överallt...här kommer rubbet direkt. Blinkx ger en lite annorlunda sökbild av begrepp. Pröva själv. Dock ska man vara säker på att allt inte handlar om högskolan utan kanske ibland bara om Dalarna.

torsdag 20 januari 2011

Föreläsningar online

Det debatteras en hel del om föreläsningar online och vilket mervärde dessa ger. Mitt inlägg för någon vecka sedan om Fröken Matte på Youtube blev rätt så diskuterat där en del uppenbarligen ser nyttan med en sådan möjlighet medan andra anser att detta är ett steg tillbaka i utvecklingen. Jag läste nyss filosofiprofessor Jonathan Wolff kolumn i The Guardian där rubriken säger: "Will video kill the lecturing star?". En intressant artikel som dels visar på Wolffs nyvunna kunskap men även dåliga erfarenhet av att bli inspelad, något som alla känner de första gånger, mer intressant är att hans självbild kanske naggats lite i kanten då han känner att stjärnglansen över hans föreläsningar försvinner lite online. Läs och gör er en egen uppfattning.

För egen del älskar jag att föreläsa online men särskilt om det finns möjlighet att göra det samtidigt med interaktionsmöjligheter. Vid högskolan Dalarna där jag arbetar ger vi möjlighet att kunna ta del av Live-föreläsningar för de som inte kan komma till campus. Detta gör vi i en egenutvecklad miljö som vi kallar för videochatten. Här kan föreläsaren direkt tala till de som är i salen såväl de som sitter med online, och det märkliga, eller ska jag kanske säga naturliga, är att fler och fler av studenterna väljer att sitta hemma och delta över nätet. Varför kan man fråga sig, den kritiske skulle nog vilja påstå att det är för att studenterna är lata, själv är jag övertygad om att det handlar om något annat, det handlar om att nu får studenterna möjlighet att kunna ställa frågor utan att känna sig dum, anonymiteten gör att de studenter som inte vågar fråga faktiskt gör det online. Frågan kommer till mig som en text på en särskild skärm och jag svarar muntligt. Och ni ska veta vilka spännande frågor jag får, ofta är dessa bättre än de som kommer från de som sitter i salen. Det tror jag beror på att de som sitter i salen också sitter med i socialt sammanhang där vissa regler gäller, dvs. det finns alltid de som tar utrymmet i salen, eller ännu värre, kanske lärarens attityd är sådan att man helt enkelt inte vågar ställa frågor med risk för att bli klassad som dum. Under föreläsningen pågår samtidigt mellan studenterna online ett ständigt samtal som även det är intressant, ett samtal som är kritiskt och undersökande över det som föreläsaren talar om, ett samtal som hämtar fakta, information och inspiration från nätet och som utmanar oss som lärare. Det är dit jag vill komma...att utmanas och får möjlighet att utmana.

Jag var nyligen och föreläste för 100 gymnasielärare och skapade samtidigt möjlighet för de som hade datorerna med sig (de flesta faktiskt) att kunna ställa frågor till via den enkla men mycket uppskattade tjänsten TodaysMeet. Samtalet var i full gång så snart lärarna kommit i i systemet och frågorna kom snabbare än vanligt när man annars föreläser. Även efter mitt åtagande var över så fortsatte man att diskutera på TodaysMeet. Så enkelt men även så kvalitetshöjande för det jag är ute efter nr jag föreläser är de tysta rösterna. De röster som inte vågar komma till uttryck pga att man är rädd för att man inte duger. Om vi kan få dessa elever/studenter att våga träda fram så händer något spännande, personlig utveckling och även utveckling för den stora mängden i de nya frågor som kommer till uttryck.

Det går även att vara levande i produktioner utan interaktion men vi ska samtidigt se dem som ett medel för att nå andra mål, dvs skapa möjlighet till att ge elever som behöver repetera dem denna möjlighet och chans att få göra det i egen takt. Sen kan klart föreläsningar bli hur bra som helst trots att man gör det på skärmen, vem kan inte annat än fascineras av Hans Roslings föreläsningar? Och många av dessa är på nätet. Det hela handlar om att tänka till och fylla dem med dels innehåll men också personlighet.

Vi får aldrig glömma bort kommunikationen och frågan om online-föreläsningar kommer att bli än mer aktuella för detta är bara början.

onsdag 19 januari 2011

Vem ser du upp till-fokus på individen ökar

Fick igår ett tips av Ted Valentin som skapat många kända kartjänster och är en flitig innovatör inom sociala tjänster. Nu gäller det Lookup.to som är en tjänst som kopplas samman med Facebook, det hela handlar om att jag kan visa omvärlden (eller åtminstone mina vanner på Facebook) vilka jag ser upp till och även vilka som ser upp till mig. Man kan även skriva en liten text om personen ifråga som man ser upp till. Det är lite samma idé som vi ser i LinkedIn eller Branchout där man kan rekommendera andra personer.

Ser dock en del problem med denna, jag har svårt att se möjlighet till att se upp till andra som inte har konto på Facebook, t.ex. Martin Luther King eller profeten Muhammed. Och om man skulle hitta rätt person så är det ändå inte säkert att det faktiskt är den som man ser upp till, testa t.ex. att söka upp Jesus...det blir tufft.

Samtidigt går detta precis i 2011s tecken...fokus ligger på den enskilde individen och jakten efter att få så många som möjligt att gilla en (i det här fallet se upp till) är för många mycket viktigt. Lookup.to har all möjlighet till att lyckas då fokus på individen och mig själv som del i våra självförverkliganden ännu är i ständigt uppåtgående. Detta är oerhört spännande anser jag...var går smärtgränsen för oss människor i gillandet och klappandet på axlarna i våra sociala nätverk, när kommer vi bli mätta på denna påfyllnad av våra egon till att vilja söka oss till något annat? Tidigare var det viktigt för många att ha så många vänner som möjligt på Facebook, nu ligger fokus mer på att skapa sådant som uppmärksammas och sprids samtidigt som det ska framgå att det är jag som är källan till det hela. För egen del kommer jag inte att nyttja Lookup.to då jag mer hoppas att människor först och främst har en så god självbild att man kan se upp till sig själv utan att det baseras på hur många som ser upp till en. Micke Gunnarsson har i sitt projekt MVG till alla barn lyckats sätta fingret på detta viktiga. Alla är värda MVG. Jag ser upp till dig Micke i detta projekt.

tisdag 18 januari 2011

Krönika i kommITs

Jag är återkommande krönikör i tidsskriften Kommits (Kommunal IT-samverkan) och lägger in min senaste krönika som handlar om våra märkliga flygritualer. Mest för skoj:

Jag har just varit ute på några tjänsteresor med flyg och varje gång vid start och landning så funderar jag över de två ritualer som ständigt upprepas oavsett flygbolag eller land: Kabinpersonalen som likt ett inspelat meddelande påminner vänligt men bestämt att passagerarna skall stänga av allt som överhuvudtaget ger någon glädje, allt för vår egen särkerhet. När detta händer så sitter en stor del av passagerna och knapprar frenetiskt på sina mobiler lite sådär i smyg för att kunna pressa ut de sista sekunderna av digital frihet innan kabinpersonalen upptäcker vad som pågår. Många väljer att sätta mobilen i flygplansläge istället för att helt stänga av, kanske i ren protest.

För en del är detta beteende ett resultat av att man inte vill bli styrd av någon myndighet eller lag för andra en neurotisk rädsla för ännu en nanosekund av oundviklig frånkoppling. För en tredje grupp ligger en djupt rotad skepsis gällande 21:a århundradets flygelektronik och om den verkligen är känslig för några enstaka processorers svängningar och cykler. För egen del så har jag nog en fot i samtliga grupper och jag blir besvärad över att allt måste vara så reglerat. Samtidigt så bör jag nog omvärdera mitt handlande för visst är det ett under att denna tunga plåtlåda överhuvudtaget kan lyfta och visst är det mycket som borde kunna gå fel vid en start eller landning, jag bör inte försvåra ytterligare med att spela digital rebell i denna kritiska fas av flygresan?

Vad som förbryllar mig än mer är trots alla frågetecken huruvida elektronik stör flygplansinstrumenten så är det för mig en gåta att man flera bolag inom den närmsta tiden kommer att erbjuda trådlösa bredband i planen under långresor. Det är kanske då som man verkligen bör undvika att flyga om det nu är så att vår apparatur stör instrumenten. Men jag är samtidigt så tveksam till allt detta, jag har förstått att det inte är alldeles ovanligt att piloterna själva har sina mobiler igång under de kritiska faserna, det hela kanske bottnar i något helt annat: Genom att göra resandet så tråkigt som möjligt så vill vi som resenärer åtminstone dränka vår tristess i alkohol vilket är en god affär för bolagen, och det innebär ju inte alls någon säkerhetsrisk :-)

Lärplattformar, klassrum och framtiden

Jag har under den senaste tiden varit involverade i en del en-till-en projekt där ambitionen är att ge varje elev en dator under studietiden. I flera av dessa projekt så är själva hårdvaran det minsta problemet (även om det finns vissa problem även här), det är snarare den digitala lärmiljön som är problemet. Det handlar för en del om att investera i en lärplattform, andra vill skapa egna lösningar som bygger på befintliga system som redan finns inom kommunen medan somliga önskar nyttja öppna resurser som Google eller Microsoft. Gemensamt för alla dessa är att samtliga stöter på problem...i en del fall är problemen mycket stora medan det i andra fall är mindre problematiskt.

Frågan jag ställer mig är ifall våra tankar kring hur vi skapar en fungerande lärmiljö online bygger på fel parametrar. Vi försöker allt som oftast att kopiera vår fysiska lärmiljö i t.ex. olika lärplattformar. Dessa har direkt kopierat metoderna som den fysiska skolan bygger på, klassrumstänk och grupptillhörighet. Dessa är givetvis viktiga men blir ofta problematiska online. I ett klassrum så bygger ofta undervisningen på att hela gruppen gör samma sak samtidigt, detta är sällan fallet online. Vi ska utgå från att arbetar vi online så kommer vi genast att ha elever som inte ligger i fas med varandra, visserligen är detta fallet även i klassrummet offline men online så kommer eleverna att ligga ännu mer i ofas med varandra. Det är också därför att lärmiljöerna som vi vill skapa online misslyckas för de bygger på tanken att gruppen skall gå i takt med varandra.

Vad innebär detta i praktiken då? Den mycket hårdsmälta sanningen är att vi inom skolan i våra digitala miljöer räkna in denna aspekt. I grunden innebär detta att vi också måste fundera över vad lärande är och hur våra lärmiljöer såväl online som offline skall formas. Jag är övertygad om att lärplattformar just nu lever på övertid och att pedagogiken skall återtaga kommandot i den pedagogiska utvecklingen online. Märkligt är att ingen betvivlar pedagogens utveckling av klassrumsmiljön medan utvecklingen online allt för ofta har skett på mycket lösa pedagogiska grunder.

Den positiva aspekten i denna utveckling är att vi i än högre grad måste betrakta varje enskild elev som unik och ge dem utrymme till att utvecklas i takt med deras förmågor, detta kan inte ske enbart i grupp (även om den sociala aspekten och utvecklingen här är synnerligen viktig) utan måste ske på individuell basis...detta sker sällan offline i kalssrummet...den sker dagligen, dygnet runt online, i det klassrum som idag är världen. Det är väl precis där skolan ska vara? Inte i ett klassrum, inte i en reglerad lärmiljö online som kopierar klassrummet med dess väggar, utan online och offline utan väggar.

måndag 17 januari 2011

Elevregistrering på Facebook - en god idé?

Har funderat lite över Facebooks funktion "places" som nu också finns i Sverige. En funktion som skulle kunna fungera som elevregistrering (kanske redan testas någonstans, jag har dock inte hört något om detta). Skolan har ett uppdrag att bland annat föra närvaro över elevernas närvaro och det slog mig när jag positionerade mig på min arbetsplats för någon dag sedan att jag kunde lägga till kollegor eller vänner som också befinner sig just här. Jag lade till några av mina vänner i korridoren utan att tillfråga dem, det gjorde mig lite illa till mods för de hade inte bett om att bli taggade. Då slog det mig att Facebook kommer nog någon förr eller senare att nyttja för att föra elevnärvaro, kanske kan det vara en god tanke att eleverna själva loggar in där de finns under lektionen...eller så är det inte en så bra idé.

Vi bör vara lite försiktiga i att göra det enkelt för oss, i mitt exempel ovan (för fallet ovan är endast hypotetiskt) så skulle man också kunna anföra att detta vore bra för då kunde föräldrarna se att ens barn är på skolan och deltar under lektionen. Andra kan mena att detta är toppen för då är det möjligt att även dela med sig av material till varandra och då får även föräldrarna del av detta.

Varför låter jag då tveksam? Av flera skäl:
  • Jag är tveksam till att använda Facebook i allmänhet till skolärenden.
  • Positionering innebär inte att vi vet att någon är där eller inte.
  • Administrationen kan bli svår då det inte går att styra vem eller vilka som får göra dessa "elevregistreringar"
  • Datainspektionen skulle nog ha synpunkter på detta.
  • Vi är tvungna att "tvinga" in lärare i Facebook som kanske inte vill vara där.
  • Ska vi arbeta med positioneringar så skall vi nog göra det i en annan lärmiljö än Facebook, för Facebook är primärt ingen lärmiljö.
Men visst vore det samtidigt lite kul...?

fredag 14 januari 2011

Fredagstrams

Vår längtan efter att bli lite sedd tar sig olika uttryck men det är ett grundläggande behov vi alla har.

torsdag 13 januari 2011

Tio saker som du kanske inte känner till om Wikipedia

Wikipedia fyller 10 år på lördag men redan idag sätter firandet igång bland annat i Stockholm. Detta är något som är värt att uppmärksamma särskilt med tanke på att det fortfarande är många som känner sig mycket oroade över Wikipedia som informationskälla. Problemet består sällan i informationsvärdet eller källvärdet utan snarare problemet att många inte vet hur man ska citera eller hantera källorna och i och med att man nyttjar Wikipedia men hanterar informationen fel...så är Wikipedia inte tillförlitligt. Om en elev nyttjar t.ex. Nationalencyklopedin på webben lite felaktigt i och med att man kanske citerar eller hanterar källorna fel så är det något som vi gärna hjälper våra elever att komma tillrätta med, men om eleven gör samma fel med Wikipedia så är det klart att det blir fel...för att det är ju Wikipedia vi talar om. Jag är lite raljant i det jag skriver, många lärare har blivit så mycket bättre i att använda Wikipedia som verktyg i faktagranskning och informationssökning, men visst finns det gamla farliga internetspöket kvar hos många ännu.

Kanske borde de som känner sig tveksamma till Wikipedia läsa den enkla sammanfattning, Ten things you may not know about Wikipedia som är en mycket intressant läsning. Den sammanfattas med följande 10 punkter:
  1. We're not for sale
  2. Everyone can use our work with a few conditions
  3. We speak Banyumasan…
  4. You can't actually change anything in Wikipedia…
  5. We care deeply about the quality of our work
  6. We do not expect you to trust us
  7. We are not alone
  8. We are only collectors
  9. We're neither a dictatorship nor any other political system
  10. We're in it for the long haul
Jag fäster särskilt stor vikt vid punkt nummer 4 "Du kan faktiskt inte ändra något i Wikipedia" vilket ofta är ett argument som man hör av de som är tveksamma till Wikipedia, de skriver följande:

…you can only add to it. Wikipedia is a database with a memory designed to last as long as we can make it last. An article you read today is just the current draft; every time it is changed, we keep both the new version and a copy of the old version. This allows us to compare different versions or restore older ones as needed. As a reader, you can even cite the specific copy of an article you are looking at. Just link to the article using the "Permanent link" at the bottom of the left menu, and your link will point to a page whose contents will never change. (However, if an article is deleted, your permanent link will no longer work unless you are an administrator.)


Vilken styrka, vilken möjlighet att se hur information växer fram och förändras, dels över tid, dels kunskapsmässigt.

För alla Er som möter de som är tveksamma till Wikipedias legitimitet, be dem gärna läsa igenom dessa tre punkter, sedan kan vi börja att diskutera.

Grattis Wikipedia...jag ser fram mot nästa 10 år.

IT kan bli som ett barnlås i bilen

Läser i dagens IDG i artikeln "Magplask för hyrdatorer till skolan" om Gävle kommun som satsar på datorer till varje gymnasielev. Det hela har gått lite i stå då man lät IT-avdelningen tydligen sköta mycket av tänket. Ett alltför vanligt misstag menar jag, inte sällan hamnar sådana här projekt på IT-avdelningar som inte har något med skolan att göra annat än att sköta nätverk och datorer. Att de ska avgöra vilka rättigheter som skall sättas på datorerna är lika feltänkt som att låta vaktmästaren på skolan bestämma vilka böcker som skall användas i undervisningen. Visserligen kan IT-avdelningen mena att detta gör man för att slippa dels support i hög grad men även virus men detta förutsätter att skolan är en statisk verksamhet och inte en experimentell vilket den bör vara. Klart att lärare och elever ska kunna installera program såväl att ta bort dem. Jag har själv många gånger varit med i olika undervisningstillfällen där detta händer, deltagarna i kurser kan inte göra i stort sett något alls och resultatet av detta blir ofta att dessa känner att datorer bara är svårt, besvärligt och till slut också...dumt.

Jag tänker mig liknelsen att aktivera barnlåsfunktionen i bilen, vi som har prövat detta har till slut svurit över allt strul med att barnen inte kommer ut eller att man själv till slut får klättra omkring i bilen för att lösa det hela (så var det förr i varje fall...nyare bilar kanske är bättre). Det hela är tänkt som en viktig säkerhetsfunktion men till slut medför detta en stor frustration och man letar hela tiden metoder för att kringgå systemet.

Problemet med datorerna i detta fall är att många pedagoger känner stor osäkerhet inför IT-folk. IT har alltid goda argument för varför man INTE ska göra det ena eller det andra och för många så är det helt enkelt så att argumenten om pedagogisk nytta kommer i andra hand efter IT-säkerhet och drift. Vad jag efterfrågar är nya pedagogiska IT-avdelningar som istället lägger fram argument inte alltid börjar på INTE utan...VISST, det här måste vi ordna!

onsdag 12 januari 2011

Har du någon som o-vännat dig?

Jag surfade förbi tjänsten "Who deleted me", backade ett steg och stannade till ett ögonblick och blev kvar där i tanken. Vi har alla funderat över vad vänskap egentligen betyder när vi talar om sociala medier, inte minst Facebook. När vi har fler än kanske 200 personer så blir det svårt att definiera vad vänskap är, kanske ska vi inte ens definiera detta då vi lätt fastnar i frågor om offline kontra online vilket är i sig inte är annat än känslor snarare än logik. Om vi däremot funderar över våra vänner så är vänner något man har över tid, över tid är dessa mer eller mindre aktiva, gamla vänner från förr finns fortfarande kvar trots att man inte träffats på 30 år, vänskap är olika från person till person men bygger på något grundläggande enkelt. En vän är någon som man har någon relation med, om än så liten. En avlägsen vän som man sällan träffar eller kommunicerar med kan vara mer värd än en vän som man träffar ofta. Det hela är inte rationellt eller logiskt utan det handlar helt enkelt om känslor.

Tjänster som Who.deleted.me försöker att skapa funktioner som vi egentligen inte behöver, om någon väljer att ta bort mig från min vänlista så finns det goda skäl till det antar jag. Vi har aldrig haft kontroll över våra vänner tidigare men Who.deleted.me vill just skapa en sådan kontroll med meddelanden om att någon har "o-vännat" mig (de-friended). Skaparen av tjänsten, Nikolay Dimitrov säger följande:

“I got the idea from my own curiosity of wanting to know who had de-friended me on Facebook. One day I woke up and my friend count had dropped from 280 to 278 and I just couldn’t figure out who had deleted me! While there seemed to have been a lot of attempts made in the past to leverage this kind of data, none felt straightforward enough to make me want to use them, which is why I created my own.”

Vi har mycket sällan tidigare varit med om att någon har gått fram till oss och rakt i ansiktet meddelat att jag inte vill vara vän med dig hädanefter. En sådan här tjänst gör just detta och jag ser ingen som helst mening med denna applikation. Tvärt om kan den bli kontraproduktiv då jag i min oro över att min kontakt som jag vill "o-vänna" kommer att se detta så därför väljer jag att inte göra det jag helst vill.

Nej, skaffa fler vänner, njut av dem alla och möjligheten till att ha så många nära och kära bara en dator bort. Kanske bör man fundera över vilka man lägger till innan man börjar att funderar på att "o-vänna" folk hit och dit eller att man vill börja spåra sina före detta vänner. Av mina 290 vänner så är alla lika värda men på olika sätt, jag har olika relationer med Er alla och ni är alla viktiga för mig men också för så många andra. Tack för att jag har Er med mig i bakfickan varje dag.

tisdag 11 januari 2011

Sociala medier-who cares?

Visst har du mött fler än en person som har givit uttryck för att det här med Facebook och andra sociala medier är inget för mig. Jag har mött många och möter många idag. Ett argument som jag nu känner är rätt så irrelevant precis som om det finns ett val. Eller valet finns och det valet består i att antingen nyttja datorer eller inte...resten är sociala medier. Våra sökningar med Googles instant search är ett socialt medium även om man kanske inte vill påstå det, Youtube, Flickr, Ning, tidningar, fackförbund...eller i stort sett, allt som idag är på nätet. Om det är någon i er omgivning som säger att de inte är del av de sociala medierna är det bara att fråga om de inte har någon dator med internetuppkoppling. Vi är idag omgärdade och mitt i de sociala medierna, att påstå att man inte är del i detta är lika oklokt som att påstå att jag inte är del av medierna heller. Det som jag skriver är självklart för de flesta men kanske är det inte så tydligt för oss på vilket sätt sociala medier idag påverkar och inverkar i våra liv. I skolorna har vi denna debatt, frågan är om skolorna skall vara med och anamma de sociala medierna vilket i sig är en rätt ointressant debatt. Vi ska i så fall också fråga oss om vi skall sluta att engagera oss för i våra elevers verksamhet överhuvudtaget. Ambitionen att frigöra skolan från omvärlden är inte alldeles ovanlig vilket vi ser även idag när man just diskuterar sociala medier, argumentet "det var bättre förr" ligger väl grundat hos många av oss ännu. Problemet med "förr" är att det inte finns så mycket kvar av det längre.

Sociala medier är ingen fråga vare sig för oss privatpersoner eller för skolan, sociala medier är en stor del, en positiv del, av vår vardag och våra liv, rätt nyttjade kan dessa medier vara oerhört kraftfulla inte minst i skolan.

måndag 10 januari 2011

Satansverser, muhammedkarikatyrer och Wikileaks-Är inte livet lite ironiskt ibland?


Den 14 februari i år är det 22 år sedan fatwan över Salman Rushdie för att ha skrivit boken Satansverserna. Fatwan innebar att Rushdie än idag har en dödsdom hängande över sig. Flera av hans översättare utsattes för attentatsförsök och bokhandlare som sålde Satansverserna gjorde det under dödshot. Boken fick stor uppmärksamhet och fatwan som utfärdades av Ayatolla Khomeini i Republiken Iran ekade och ekar fortfarande över alla världsdelar idag. Salman Rushdie håller sig fortfarande undan och fatwan kvarstår. De som kritiserat Satansverserna menar att boken likt muhammedkarikatyrerna kränker islam och dess profet i dess politiska satir och islam. Stora delar av västvärlden fördömde fatwan och skrev spaltmeter om demokratins grundpelare och det fria ordet. Detsamma skedde i fallet med Jyllands-postens publicering av muhammedkarikatyrerna där journalistisk frihet och rättighet stod i centrum med Lars Vilks bilder och där ännu en gång västvärldens ledare manngrannt stod upp för att skydda dessa värden. Värden som är viktiga och som demokratin grundar sig på.

Allt var så tydligt och så enkelt...väst utmålade alla muslimer som presumtiva terrorister i en rätt enkel metodik som bygger på att det alltid är bäst att ha en yttre fiende och som förstärker bilden av en religion som bygger på ondska. Allt i kölvattnet av 9/11 katastrofen, allt gick som på räls. Fienden var identifierad och tydlig, ondskan blev förkroppsligad i Islam.

Så händer något som ingen hade väntat sig...Wikileaks börjar att göra det som namnet antyder. Att läcka dokument som är komprometterande inte bara för en nation utan för ett stort antal länder. Dokument som visar på att även de länder som gärna utnämner sig till rättvisans ryttare och moralens kämpar har allt för många skelett i garderoben. Dokument och filmer som visar att de krafter som så ofta lovordar och höjer demokratins värden dokumenterat har en mörkare sida, en sida som bygger på övervakning, kontroll, maktutövning och direkt omoral.

Samma visa upprepas nu som i fallen ovan, en jakt efter ondskans ursprung, i detta fallet Wikileaks. Fienden blir nu så mycket otydligare och fienden finns mitt ibland oss, inte som tidigare personifierad och identifierad. Finden använder sig av internet och internet visar sin styrka på ett aldrig tidigare skådat sätt. Informationen går inte att stoppa och det som våra maktens män nu måste göra är att inskränka de demokratiska grunderna som västvärlden har som fundament. Man försöker att sänka Wikileaks inte minst genom att strypa deras ekonomiska vägar genom att stoppa donationer via Mastercard, Visa och Paypal. En Schweizisk bank fryser Wikileaks tillgångar samtidigt som amerikanska banker också avvisar inbetalningar till Wikileaks. Listan kan göras lång på det som inträffat i denna affär och vi vet säkert bara en bråkdel av allt som sker och skett. Nu vill amerikanska justitiedepartementet stämma Twitter för att de inte vill lämna ut uppgifter rörande skickade meddelanden, ip-adresser, kontouppgifter mm, om Wikileaks frontfigur Julian Assange.

Jag kan skriva hur mycket som helst om detta men det som jag vill sätta fingret på är hur det som tidigare är så uppenbart och enkelt helt plötsligt blir så komplicerat. Det är lättare när man har en yttre fiende men när fienden finns mitt ibland oss så gäller tydligen inte de ideal som tidigare värdesattes så högt. I fallet med t.ex. muhammedkarikatyrerna så gick diskussionerna höga om att religion måste få kritiseras och därför så var det OK att publicera nedsättande bilder av profeten, i Wikileaksfallet så är det tydligen inte OK att publicera hemliga dokument för dessa står över allt annat, religion, etik och mänskliga rättigheter. Är inte livet lite ironiskt ibland?

söndag 9 januari 2011

Djävulens verktyg eller pedagogisk förnyelse?

Allt fler skolor satsar nu på att ge varje elev en dator i skolan, en satsning som jag tycker är mycket viktig av flera skäl. Däremot är jag bekymrad över somliga skolors satsningar som i mitt tycke har gått alldeles för fort. Kanske är det ketchupeffekten som spelar in, man har väntat så länge och när det väl släpper så kommer det ändå som en överraskning. Jag anser att detta handlar om pedagogisk utveckling och något som måste drivas av pedagoger och inga andra. Det finns dock en stor okunskap hos många lärare idag om vad datorer kan tillföra och jag följer alla reaktioner som likställer datorn som djävulens verktyg med stort intresse. Helt klart har snart 20 års negativ nyhetsrapportering om datorer präglat många människor. Föräldrar, lärare, politiker är bara några av många olika grupperingar som fortfarande har svårt att se att datorer skall ha en naturlig plats i skolan. Ingen har ifrågasatt OH-apparaten och frågan är kanske varför...svaret låter inte vänta på sig. Det finns en mycket stor skillnad mellan dagens datorer och den tidigare skolans diabildsapparater och OH-apparater. När vi hade dessa i skolan så hade fortfarande läraren total kontroll på klassrummets lärmiljö. Detta är den stora skillnaden i att införa datorer, lärarna tappar kontrollen i viss mån och har svårt att hantera detta. Jag brukar i mina föreläsningar ta upp detta med att jag tar en gisslan varje gång jag föreläser, de som lyssnar till mig är min gisslan men de som har sina datorer eller smarta telefoner är mer fria än de som inte har det, de är fria att välja bort mig på ett annat aktivt sätt än en som inte har en uppkoppling. Jag tappar gärna kontrollen och jag gillar inte att ta gisslan även om föreläsningsformen uppmanar till detta.

Att ha kontroll är både positivt och negativt. Vi kan ha kontroll i en klass där alla har datorer uppkopplade, men kontrollen består i något annat än det att vi exakt vet vad eleverna gör (har vi någonsin haft en sådan kontroll måste vi också fråga oss), vi har däremot kontroll över dokument, det vi ska göra samt kan på ett mer överskådligt sätt hantera informationsflöde men också undervisningen. Men om vi å andra sidan går in med tanken att vi skall ha stenhård koll på vad alla gör under min lektion så går vi bet, oavsett om vi har datorer eller inte. Kontrollen ligger i vårt pedagogiska upplägg och inte i hur vi övervakar de våra.

Allt handlar om pedagogik när det gäller datorsatsningar. Det spelar ingen roll vilken fantastisk dator vi eller eleverna har, det handlar om pedagogik.

Alla de lärare som går in i en-till-en satsningar måste fråga sig...vad vill jag uppnå med mitt ämne och mina elever och hur når jag dit? Med pennan, datorn, whiteboarden eller böckerna spelar ingen roll...målet skall nås och då helgar ändamålet medlen, och bland dessa medel kan datorn vara ovärderlig. Om en-till-en satsningarna skall lyckas måste det dels finnas tid för utveckling men inte minst också en lärarkår som orkar ge tid till detta samt även orkar ta en del motgångar, för de kommer garanterat.

tisdag 4 januari 2011

Tankar om Er goda lärare

Har några dagar semester innan allt kör igång igen på allvar, i huvudet är det dock full aktivitet och tankar om framtiden. Har funderat en tid över att helt ägna mig åt att föreläsa och skriva och lämna min trygga tillvaro som jag haft under snart tio år. Samtidigt så finns det goda skäl till att inte göra detta. I vilket fall så är det så oerhört roligt och givande att få tänka fritt, högt och lågt samt att få tala med andra om pedagogisk utveckling med stöd av IT. Det är långa samtal, mycket ge och ta innan man kommer på sådan nivå med andra att man kan gå vidare. För det handlar inte om IT egentligen, det handar om att se eleverna/studenterna där de är idag. En uppgift som är så viktig och som är så utmanande. Jag anser att diskussionen som mitt förra inlägg om Fröken Matte på Youtube resulterade i visar på att vi står i ett skifte mellan gammalt och nytt. Ett skifte som är svårt att ta till sig och med tanke på hur man fortfarande svartmålar internet och allt vad digital kommunikation handlar om så är det inte svårt att förstå att vi har en lång väg att gå. Men något håller på att hända, jag ser allt fler lärare som börjar att tänka om, tänka nytt och tänka bra. Lärare med erfarenhet samt nya lärare som kan analysera vad man håller på med och vågar att utmana sig själv. Dessa lärare...tag åt er alla som läser detta och som passar in på det jag skriver...är framtidens lärare och jag hoppas också skolledare. Glöm inte bort utvecklingen, glöm inte bort ert uppdrag. Jag hoppas att jag får träffa fler av er alla goda krafter, online såväl som offline.

söndag 2 januari 2011

Fröken Matte på Rapport

Hade förmånen att få ge en kurs vid högskolan Dalarna med fokus på skolutveckling och IT (IT som del i lärandets vardag) och lärande för ett gäng gymnasielärare. Jag var mån om att kursen inte skulle bli någon skrivbordsprodukt i form av en tenta eller hemuppgift som skulle sammanfatta litteraturen utan gav deltagarna istället uppgiften att skapa ett läromedel som de hade nytta av i deras profession som lärare på gymnasiet. Jag fick många goda inlämningsuppgifter av mina studenter och idag såg jag att de tankar jag har om IT och lärande faktiskt gestaltats i en ren och enkel lösning samtidigt som den är så helt rätt. Jag vill inte mena att jag på något sätt är orsak till detta men jag har fått varit del i en spännande process. Att kunna ge elever möjlighet att nöta in formler och metoder för att sedan förstå hur det fungerar samtidigt som tid frigörs för lärare att hjälpa de elever som är i behov av extra stöd är så oerhört viktigt. Kan inte annat än att ge Fröken Matte all lycka och framgång...mer av sånt här. Se nedan kvällen reportage på Rapport.