tisdag 10 maj 2016

Mobiltelefonen i skolan-lyssna inte på "proffs-tyckarna"

Debattartikel från DT 
Jag vet snart inte längre hur många gånger mobiltelefonens vara eller icke vara i skolan har dykt upp på denna blogg. Tidigare handlade debatten primärt om mobiltelefonen som verktyg för mobbning. Nu är fokus i högre grad huruvida mobiltelefonen stör och distraherar eleverna under lektionstid eller ifall mobilen kan vara ett stöd i undervisningen. Givetvis är svaret på båda dessa frågor: JA!

I Lärarnas Nyheters Pedagogiska Magasin lyfter ett flertal forskare vid Karlstads Universitet denna fråga under rubriken: Förbjud inte telefonen-använd den! där de skriver bland annat följande:
Vi menar att ett generellt förbud av mobiltelefoner i klassrummet inte är en framkomlig väg i vårt digitaliserade samhälle. Det finns inget som hindrar att enskilda lärare, vid behov, samlar in mobiltelefoner eller tillfälligt begränsar användningen utifrån didaktiska avvägningar. Men viktigare är att undervisningen bidrar till att eleverna utvecklas till kritiska användare av digitala tekniker. Unga och vuxna behöver tillsammans diskutera och synliggöra användningen av, och bakomliggande marknadsintressen kring, exempelvis olika appar. Elever behöver stöd för att få syn på under vilka villkor deltagande på olika sociala forum kan ske. De behöver också hjälp av skolan för att urskilja på vilket sätt digitala redskap inrymmer såväl möjligheter till lärande och social gemenskap som potentiella risker för exempelvis kränkningar.
Ovanstående argument är okontroversiella enligt min mening men samtidigt så funderar jag över vilka vuxna det är vi talar om? Här tror jag att det i hög grad behövs vuxna föräldrar som tar sitt ansvar och faktiskt sätter sig in i vad skola handlar om och hur IT kan införlivas i undervisningen. Det mest anmärkningsvärda är att det är samma föräldrar som ger sina barn riktigt avancerade mobiltelefoner som också vill förbjuda dem i skolan. Ofta ser inte vuxna sin egen del i detta men är inte sena med att klaga på skolan som inte sätter gränser och regler.
Artikel från Allehanda

Men i lokalpressen, i TV och på den politiska agendan så är det regler och förbud som gäller. Problemet är att det just nu är för många som tycker saker och ting om detta. "Proffs-tyckare" kallar jag dem ibland lite raljant. Bara för att man är namnkunnig förälder eller en föreläsare så har man också expertkompetens inom detta område. "Idag ser vi varje dag inslag i media om hur oroligt det är i våra svenska skolor" kan vi läsa i artikeln från DT. Det som kanske missas här är att det finns krav på digitalisering i skolan och då går det kanske inte att helt kategoriskt påstå att mobiler inte skall få finnas i skolan?

Frågan är komplicerad i vilket fall. Jag har själv genomfört en undersökning på två gymnasieskolor som jag just håller på att sammanställa där det framgår att flera elever har svårt att slita sig från mobilen. Frågan är ifall det är mobilens fel eller om det kanske finns andra skäl till varför mobilen står i sådant fokus? Det jag inser i min undersökning är att vi kan inte kategoriskt säga att något är rätt eller fel, särskilt inte när vi inte har underlag för det vi talar om. min undersökning visar på att det finns goda skäl ibland att ha mobiltelefonen på men mest intressant är att många elever också inser att de ibland tappar koncentrationen pga mobilen.
En skärmbild av en av frågorna från min undersökning

När vi börjar att få underlag, då kan vi också börja att fundera över vad vi behöver göra i skolan när det handlar om mobiltelefonen. Vi har definitivt inte underlag då vi läser tidningsartiklar som skriver om skolan utan detta måste ske I skolan av lärare och forskare som kan analysera informationen mer ingående. Annars får vi som vanligt en hel drös med "proffstyckare" som tar utrymme i mediebruset och som oroliga föräldrar gladeligen delar i sociala medier.

Nedan, de senaste dagarnas skörd av artiklar om mobiltelefonen i skolan. Läs dessa kritiskt:




måndag 7 mars 2016

Mobiltelefonen och paniken

Jag läser debattartikeln på Surfalugnt.se där Elza Dunkels tillsammans med bland andra sociala medier experten Nina Jansdotter och Telenors telefonjoursansvarige Lina Sundqvist för Nätpratsjouren för föräldrar skriver om hur vuxna måste tala med sina barn istället för att förbjuda. Läs artikeln, Vi vuxna måste mota paniken i grind.

Artikeln är sund och egentligen svår att argumentera emot, det är korrekt att förbud kan hämma barns utveckling vad gäller förtroende och tillit. Flera exempel presenteras där skolor tagit över det ansvar som borde ligga på föräldrarna och inte skolan. Jag har under så många år träffat föräldrar och lärare på fortbildningsdagar och föräldrakvällar och de jag träffar är just de föräldrar som är intresserade av sina barns liv och vardag. Däremot kommer aldrig de föräldrar som man egentligen skulle behöva nå. Det är dessa vuxna det handlar om i artikeln. I den bästa av världar så talar alla vuxna med sina barn som man har ansvaret för...i den bästa av världar. Den lever vi inte i. Tvärtom, vi lever i en värld där man samtalar allt mindre med varandra. Där vuxna sitter framför datorn eller TVn under middagen och i bästa fall äter man samtidigt. Vi lever i en värld där det är fel att sätta gränser vilket det ibland behövs göras. Vi måste sätta gränser för hur mycket godis vi sätter i oss, eller hur lite mat någon kanske får i sig och svälter sig själv. Men när det gäller mobiltelefoner eller datorer så blir vi oklara över hur vi skall hantera det hela.

I dag rapporterar försäkringsbolag If om att många unga har sömnproblem pga sociala medier och mobiltelefonen (se SVTs reportage Sociala medier bakom försämrad sömn hos unga) och det är helt klart att många unga (och vuxna) har svårt att kunna koppla ifrån och koppla av.

Nu till frågan...vems ansvar är det? Givetvis är det vuxenvärldens ansvar men när vuxna inte axlar detta ansvar, då får skolan ta det ansvaret och ta värdefull till från undervisning till att arbeta med frågor som föräldrar tidigt borde lärt sina barn. Skolans anställda nätvandrar när inte föräldrar tar sitt ansvar och många skolor känner att det varken finns tid eller resurser till detta. Min fråga är...vad gör skolor som inte klarar av detta? Är det så underligt när det är kaos i klassrum att skolor väljer att förbjuda när varken resurser finns eller föräldrar tar sitt ansvar för sina barn?

Det går inte att argumentera emot artikeln på Surfalugnt, för i grund och botten så är det korrekt att samtal alltid är det bästa. Men...vi lever inte i den bästa av världar och verkligheten ser så annorlunda ut på många skolor att samtalen ligger långt borta i en situation då förbud krävs innan samtal kan sättas igång.

Problemet är kanske inte att vi måste mota paniken i grind utan att vi istället faktiskt skulle behöva lite panik hos många vuxna som fullständigt ignorerar att ens barn mår dåligt, om de ens lägger märke till det?

fredag 26 februari 2016

Att dölja det synliga och fokusera på det osynliga

I en digital värld så krävs det uppkoppling. Vi är idag alltid online och till det krävs det mobila nätverk och wifi-nätverk, något som vi tar för givet. Men tänk om vi kunde visualisera dessa nätverk och se hur dessa signaler från trådlösa nätverk och master omger oss? Hur ser detta osynliga egentligen ut?

I ett konstnärligt projekt skapade designern Richard Vijgen en app som via augmented reality visualiserar radiovågorna från master, wifi-knytpunkter, satelliter och smarta telefoner i ett gränssnitt som påminner om Matrix. Överallt har vi radiovågor omkring oss. Appen noterar även hur radiovågor rör sig i sladdburna nätverk (ethernet) och om man för telefonen mot sin dator på skrivbordet så ser man en ökad aktivitet där än på en tom yta.

Jag testade appen på högskolan Dalarnas bibliotek i Falun (se film nedan) och det går inte att utröna vilka nätverk det är man ser vågor från, vi får dock noteringar om master som finns flera kilometrar bort  såväl som accesspunkter i närheten. Appen är inte till för att se om det är bättre täckning på det ena eller det andra stället utan visualiserar alltså endast radiovågorna.


Våra teknologiska landskap är ofta osynliga och denna app gör det omvända, döljer det synliga och visar vår icke-synliga värld.

Denna app kommer säkert att nyttjas för att lyfta fram strålningens skadliga effekter (vilket vi vet mycket lite om). För mig är den främst en fantastisk möjlighet att just ta del av en dold värld som jag så gärna vill veta mer om.

För mer information se Architechture of Radio där det också finns länkar för att ladda ned appen till iOS och Android.

torsdag 25 februari 2016

Gör dig själv en tjänst...gå igenom din mobils integritetsinställningar

Vi älskar våra mobiltelefoner, vi kan inte leva utan dem och de fungerar så bra, ger oss den information vi efterfrågar och vet nästan på förväg vad vi behöver. Utvecklingen är given och bygger på smarta algoritmer som beräknar våra vanor, ser var vi befinner oss, vet vad vi lyssnar till, när vi tränar, vilka vi ringer, när vi ringer eller meddelar dem och vilka appar vi nyttjar. Detta sammantaget ger mobil och apptillverkare ett enormt dataunderlag för att göra mobiler och appar ännu bättre.

Det goda kommer med en baksida och det är just hur vår information och våra vanor nyttjas i den digitala utvecklingen. Enligt en studie från Carnegie Mellon University mars 2015 visar det sig att appar som nyttjas i mobilen (såsom Facebook mfl) nyttjar min mobiltelefons position uppemot 2500 gånger per vecka, se Message That Grabs Attention: "Your Location Has Been Shared 5,398 Times" . Frågan är om vi verkligen behöver dela vår information så frekvent eller om vi ens är medvetna om detta?
Pew Internet Research Centers app central

Pew research Center i USA har publicerat en tjänst där de lyft fram 18 populära appar som går att ladda ned via Google Play Store och vilken information dessa appar kommer åt i din telefon. Det är en intressant läsning där man ser att en del appar skannar din telefon för att se vilka andra konton du skapat i andra appar, eller vilka kontakter du har i telefonen. Om man granskar dessa appar och vad de vill komma åt för information så inser man rätt snart hur många andra som har tillgång till mitt privatliv. Frågan är bara...hur många och vilka är dessa?

Jag tror att det är av stor vikt att vi sätter oss in i vad integritet och säkerhet betyder för oss idag men för många är det svårt att ens veta hur och vad man skall göra för att ändra inställningarna i min telefon. Detta har Internetsstiftelsen i Sverige (IIS) tagit fasta på och skapat en mycket bra guide för att kunna ändra inställningarna.

Jag rekommenderar alla att gå in på IIS guide: Kom igång med säkrare mobiltelefon! som är författad av Anders Thoresson där du får kunskap om bland annat följande:

• Om säkerhetsproblem och annat som påverkar din integritet när du använder en mobiltelefon.
• Generella beskrivningar av de problem som finns.
• Tips om inställningar för Iphone, Android och Windows Phone.

Även om du inte gör några förändringar i din mobil och i dina appar så får du en större förståelse över vilken information som sprids om dig och i vilka appar. Detta borde vara en skyldighet idag för att om möjligt återfå lite av vår personliga integritet.

onsdag 17 februari 2016

Periscope har verkligen lyckats

Om du nämner ordet Periscope i sociala medier eller i skolan så händer det saker. Om du Googlar på ordet så finns det mängder av artiklar som lyfter problemet med unga som använder appen för att filma och förstöra lektioner. Klart att skolvärlden funderar och vill reagera. En del skolor väljer att förbjuda mobilen, andra vill arbeta för att eleverna ska förstå varför man inte bör hantera mobilen på detta sätt. Vänner av tekniken inom skolan skriver arga inlägg och förstår inte de skolor som förbjuder mobiler medan andra, mindre tech-savvy inriktade, ser en stor poäng i att vila från mobilerna under skoltid. Debatten är inte ny, i höstas diskuterades mobilen i skolan utifrån perspektivet fysisk aktivitet och passivitet under skolans raster.

Jag har skrivit några inlägg i denna blogg om mobiltelefonen i skolan och just nu ser jag i statistiken att dessa inlägg trendar. Frågan är inte alldeles enkel och jag respekterar de skolor som väljer att förbjuda telefonerna i skolan, det finns säkert goda skäl till detta. Jag respekterar även de skolor som inte förbjuder utan vill försöka hantera frågan utifrån ett annat perspektiv.

Men frågan är inte oviktig. I senaste numret av Journal of Media Education så presenteras en undersökning över hur studenters sociala mediers aktiviteter under lektionstid och hur de uppfattar att detta påverkar dem studiemässigt. Det visar sig i denna rapport att studenternas aktivitet i sådant som inte handlar om skolarbete ökar under lektionstid. Mycket för att man helt enkelt tycker att lektionerna är tråkiga och ägnar sig istället åt mobilen. Vi kanske måste studera oss själva för att förstå dessa processer. Jag kan inte låta bli att se på alla bilburna vuxna som inte kan låta bli att tala i mobilen medan de kör bil. Flera gånger har jag sett förare köra mot rött med mobilen tätt mot örat och inget märker de. Dessa förare vet att det är olagligt att nyttja mobilen på detta sätt men trots detta ser man dagligen bilister som ignorerar det faktum att de är en trafikfara. De anser väl att de har kontroll men det som kan inträffa är en fråga om liv och död. Vi tror att vi är närvarande när vi kör och håller på med mobilen, på samma sätt tror vi att vi är närvarande när vi under föreläsning/lektion eller på ett möte när vi använder oss av mobilen...men vi är det inte. Vi har inte koll, vi är inte närvarande.

Här argumenterar många för att mobilen kan nyttjas som pedagogiskt verktyg. Pedagogisk utveckling är viktig. Vi som undervisar vet också att många gånger nyttjas mobilen för helt andra syften, kanske för att lektionen är tråkig, kanske för att studenten/eleven inte kan fokusera just pga mobilen? Om lektionerna nu är så vansinnigt tråkiga att man känner sig nödgad att filma lektionen och vill förstöra dem så bör ett mobilförbud för dessa elever definitivt införas. Det jag skulle vilja se är en rejäl forskningsansats som fokuserar på distraktion kontra pedagogisk nytta av mobilen i skolan.

Som jag ser det så finns det flera problem med mobilen i skolan. I yngre åldrar handlar det om att den fysiska aktiviteten kan hämmas under rasterna vilket är olyckligt, vi behöver tvärtom röra mycket mer på oss.

I högre ålder handlar det om dels den pedagogiska nyttan av mobilen i skolan. Ibland fyller mobilen ett pedagogiskt behov, men inte alltid och inte under alla lektioner.

I frågan om mobbning eller kränkningar så är frågan solklar. Detta är inte accepterat under några omständigheter och skall anmälas och filmerna som filmats med t.ex. periscope skall nyttjas som bevisföring.

Det mest intressanta i denna debatt är det faktum att Periscope verkligen fått gratis marknadsföring utifrån allt som skrivits i media. Ju mer vi skriver om detta, desto fler användare blir det.

tisdag 16 februari 2016

Dags att lämna grottan







Appen Archives
I våra sociala flöden ser vi det som vi vill se, eller det som Facebook och Google vill att vi ska se. Vi ser glada ansikten, härliga maträtter och vackra soliga sandstränder. Ibland flashar något förbi som just blivit viralt, en person som sagt något som alla redan visste eller något som vi aldrig kunde tro skulle hända, bara vi ser filmens upplösning.

Men världen är så mycket större samtidigt som våra sociala medier gör den bara mindre och mindre. Vi trodde någonstans att Internet försåg oss med information från världens alla hörn men det vi matas med är allt annat än objektivt och alldeles för sällan viktigt.

I tystnaden sker saker som vi aldrig får se i sociala medier. För om vi ser för mycket elände på t.ex. Facebook så vill vi ju inte längre vara där, magin har gått förlorad och världen blev grå igen. Om, och jag säger bara om, vi vill ta del av världen som den är så bör vi gå utanför våra komfortzoner och påminnas om hur världen ser ut för så stor del av befolkningen. Jag laddade ned appen ARCHIVES + ABSENCES som är en minimalistisk app där namnen listas på de som senast blivit skjutna till döds av polisen i USA. Fram till dags datum har 117 personer dödats i år och dödsfallen finns över hela USA, i några stater mer frekvent än i andra. Informationen kommer från The Guardians databas. På morgonen när jag vaknar har nya namn lagts till på listan. Insikten över att vara en priviligerad svensk i ett förhållandevis säkert land kan inte bli tydligare. Jag påminns om en osäker värld.

Webbutvecklaren Josh Begley som ligger bakom appen har tidigare haft en annan app på marknaden som informerade om vilka drönarattacker som utförts av den amerikanska armén och hur många som omkommit i dessa. Denna app tog Apple bort från App store då man inte ansåg att den passade in i deras utbud. Appens innehåll var enligt Apple “överdrivet rå eller innehöll stötande information”. Appen finns fortfarande kvar på Google market under namnet Metadata. Informationen kan också nås via http://dronestre.am/.

Nej, vi ska helst inte se världen så som den är utan hellre dövas av roliga filmer, fina profiluppdateringar, lustiga historier och på sin höjd upprörande händelser eller uttalanden som jag besserwissrigt kan skaka åt huvudet åt. I en tillrättalagd värld blir vi inte bara gladare utan vi förleds också till att tro att vi är en del i verkligheten när vi gillar ett politiskt korrekt inlägg och att vi där gör skillnad, när vi egentligen bara läser och gillar sådant som Facebook och Google redan visste att vi skulle uppskatta.

Det är kanske dags att komma ut ur våra Platonska grottor och se världen såsom den är?











torsdag 3 december 2015

Är dina elevers uppgifter säkra i Googles GAFE? Think again!


Det finns så många fördelar i att arbeta med Googles produkter i skolan, inte minst vad gäller samarbeten online och den enkelhet som molntjänster erbjuder. Men för att nyttja Google i skolan krävs att särskilda juridiska villkor är uppfyllda så att inte informationen som eleverna producerar blir offentliga eller samlas in för att i hög grad nyttjas av Google. Elevernas integritet är ett måste och det är det ingen vare sig i Sverige eller i många andra länder tvekar över. Därför har skolor som följt den juridiska regelboken gått in i ett avtal med Google i det som kallas för Google Apps for Education (GAFE). Detta avtal skall garantera att ingen information om vad elever gör på Google skall läcka till vare sig Google eller andra aktörer på marknaden. Detta har varit en lång process som några kommuner i Sverige lyckats att genomföra. Frågan är bara om Google ändå, trots all försäkran, tar del av elevernas information?

Enligt The Electronic Frontier Foundation (EFF) så förefaller det som att Google trots allt spårar elevers sökningar, vad de klickar på, videofilmer de letar efter samt de lösenord som de sparar. EFF fann att Googles "sync"-funktion för Chrome som t.ex. är aktiverat som standard i Googles Chromebooks gör det möjligt att bygga på Googles datagruva för att förfina sina tjänster. Detta sker utan tillstånd från skolor, elever eller föräldrar.

Google har meddelat EFF att de ska stänga av funktionen där surfhistoriken loggas, men det är inte tillräckligt enligt EFF som menar att inget skall loggas. Det hela är intressant då Google är med i Student Privacy Pledge där över 200 företag (däribland Google) lovar och svär att de bland annat inte ska:

✘     Not collect, maintain, use or share student personal information beyond that needed for authorized educational/school purposes, or as authorized by the parent/student.


Tillägg: Google har gått ut med ett svar där de bemöter kritiken från EFF med att svara hur Google Sync fungerar och där man understryker att GAFE inte kommer att nyttjas för att rikta reklam till eleverna.  Man skriver också att man kan stänga av Google sync så att information inte synkronieras (se hur man gör det här)

Trots Googles svar så är det hela oroväckande. Det kan vara svårt för företagen att hålla fingrarna borta från sådant de inte skall veta något om och det är klart att Google vill veta så mycket de kan om den kommande generationen, vad de gör, vad de tittar på och hur de rör sig över nätet. Det är ju dessa Google skall leva på. Jag skulle inte bli förvånad över om detta informationsspioneri även omfattar Chromeläsaren.

Kontentan av detta är att vi inte kan lita på våra molntjänster trots att det finns avtal som reglerar förhållandena. Följdfrågan blir också...är det så att även företag som har Google Apps for Business som lösning omfattas av detta avtalsbrott, då är det dubbelt allvarligt.

Notis: GAFE liksom samtliga andra lösningar som har ett sk. Safe Harbour avtal mellan EU och USA gäller inte just nu men den frågan behandlas i ett tidigare inlägg, se Hur är det med skolans molntjänster?

onsdag 2 december 2015

"Bara det sker genomtänk och systematiskt" - Några tankar om programmering i skolan

Det är fräscht med teknik. Inte minst den digitala tekniken har ett skimmer om sig som lösningen på allestädes möjliga problem. Om vi inför mer teknik i skolan, om vi låter alla programmera så kommer vårt samhälle att blomstra, vi kommer som nation vara ledande och spruta ur oss nya tjänster såsom vi tidigare sett i Spotify, Skype eller Minecraft. Sverige har varit och skall vara ledande kunskapsnation och idag är IT lösningen för hur vi ska komma dit. Skolan är alltid medlet för att styra politiska ambitioner, i slutet av 90-talet med ITiS-satsningen var målet (utöver att skapa en IT-kunnig lärarkår) att bli ledande IT-nation i världen, dåvarande stadsminister Göran Persson var tydlig på den punkten. Vi blev således ledande IT-nation under en kortare tid. En stor satsning där datorerna var nyckeln till "framgången".

Nuvarande regering vill få in programmering på schemat i skolan (se debattinlägg den  29/9 2015 av Gustav Fridolin, utbildningsminister Aida Hadzialic, gymnasie- och kunskapslyftsminister Mehmet Kaplan, it-minister) och menar i detta inlägg att killar kan gynnas av denna IT-utveckling i skolan så att deras resultat i skolan höjs (läs gärna hela debattinlägget)
"Dels vet vi att användning av digitala verktyg har en positiv effekt för jämställdheten i skolans resultat. Pojkar halkar i dag efter flickorna i kunskapsresultat, inte minst när det gäller läsning och skrivning. I studier som har gjorts av att skriva-till-läsning med it-hjälpmedel har positiva resultat kunnat redovisas. Datorer och läsplattor kan därför vara framgångsrika verktyg för att kunna vända en sådan utveckling."
"It och digitalisering i skolan kan stärka undervisningen när arbetet görs genomtänkt och systematiskt. Det visar såväl forskning som internationella och svenska exempel. Skolverket kommer dela arbetet i två it-strategier. Den ena vänder sig till förskolan, förskoleklassen, fritidshemmet, grundskolan och motsvarande skolformer, den andra till gymnasieskolan, gymnasiesärskolan och skolväsendet för vuxna."

I debattinlägget så låter det mer eller mindre som att all forskning visar på att IT kan stärka undervisningen om det sker genomtänkt och systematiskt. Det är inte helt sant och det finns mycket forskning som visar på rätt stora problem med IT i skolan. Men låt gå att vi håller med...det är bara det att man kan säga detsamma om att syslöjd eller religionsundervisningen kan stärka undervisningen om det sker genomtänk och systematiskt. Det låter som att det är en fråga om IT men det är helt och hållet en fråga om pedagogik där vi ser om och om igen att det som är direkt avgörande för hur elever klarar sig i skolan är först och främst lärarens förmåga till att genomtänkt och systematiskt bedriva undervisning.

Nu är jag inte på något sätt negativt inställd till IT i skolan, tvärtom, IT genomsyrar vårt samhälle men att tro att programmering i skolan löser en massa problem är inte bara naivt, det är direkt okunnigt. Vi behöver lärare som är breda i sin kompetens, som har en god värdegrund att stå på. Vi behöver lärare med estetisk och humanistisk bakgrund likväl som tekniklärare och programmerare. Vi behöver en mångfald. Det finns en inneboende teknikoptimism där man tror att systemutveckling är lösningen på vårt samhälles problem och lönsamhet. Jag tror att systemutveckling kan vara viktig men vi behöver lika många UX-designers och pedagoger som förstår hur systemen skall användas, det är inte programmering utan användarnytta.

Jag minns mitt högstadie på 80-talet då vi skulle lära oss som elever att programmera. Vi fick ibland komma in i det mest låsta rummet på skolan och där sakta närma oss dessa ABC 80-datorer liksom vi var en ett heligt rum. Datorkunskapen blev obefintlig och nästan obegriplig. På gymnasiet fick jag lära mig maskinskrivning så att vi skulle bli effektiva kontorsmaskiner när vi kom ut i yrkeslivet. Programmering i skolan kanske är en god tanke men frågan är om det är det vi behöver. Visst ropar näringslivet (IT-branschen) efter systemutvecklare men så gör man också inom skolan såväl som inom vården.

Om vi nu inför programmering i skolan för att eleverna i högra grad skall förstå logik och kanske matematik måste vi kanske också fråga oss...kan vi då skippa matematiken, eller har matematikämnet sådana problem att vi måste gå över ån efter vatten? Jag skulle kanske hellre se möjligheten till att välja programmering i skolan, kanske istället för ett andra språk eller slöjd. Men jag vet inte ens om det är en bra idé. Det jag däremot vet är att här måste politikerna sätta sig in mer i forskning och lyssna till både positiva såväl som kritiska röster. Vi behöver inte ännu fler direktiv i skolan, vi behöver lärare och en skolledning som kan garantera att undervisning sker genomtänkt och systematiskt.


onsdag 18 november 2015

Mobilitet och säkerhet - blir vi säkrare med appar?

Vi lever i en orolig tid. Vansinnesdåd i Paris, attacker på svenska såväl som utländska skolor, asylboenden som brinner. Vi känner oss inte säkra och vi vill på olika sätt kunna rusta oss från dessa fansansfulla upplevelser och händelser. Parallellt med detta skjuter säkerhetsföretagens aktier i höjden. Säkerhetsföretag som inte bygger på säkerhet utan som bygger på på en fundamental grundsten...rädsla.

I USA är det flera universitet som har utvecklat appar så att studenterna kan meddela sina vänner att man är på väg hem och om personen inte har kommit hem inom t.ex. 30 minuter så får man en notis över var personen är. Det här är ingen nyhet...det har under längre tid funnits appar som hjälper användare att meddela sig i en krissituation, det ser vi t.ex. i den amerikanska appen Yank som fick sin motsvarighet tidigare i år i Sverige med iOS-appen Not Alone. Det finns en uppsjö av varianter av personliga säkerhetsappar som t.ex. Safesnap som fungerar ungefär som pepparspray men istället för att spruta något i ögonen så tar man kort på förövaren som sedan automatiskt sänds till den som kan förmedla bilderna vidare.

I USA är säkerhetsfrågan mycket större än i Sverige men vi ser samma trend här. Denna utveckling lär vi se på större företag där man som anställd ges möjlighet att varna och eller meddela sig till andra om att något har hänt. Marknaden är enorm och flera säkerhetsföretag erbjuder appar för att antingen larma eller informera om något som har hänt. I filmen nedan så presenteras en skolapp som handlar om krisinformation och varningar.



Det hela låter lockande, att vi genom våra smartphones kan larma och på så sätt känna oss trygga. Frågan är bara om detta skapar en falsk trygghet. Att vi förlitar oss så till systemen att vi därmed också tar onödiga risker? Det är lockande att tro att säkerhet går att köpas och många gånger har vi inte något val. Pressen på en skola, ett företag eller en organisation kan bli så stor från allmänheten att man tvingas införa tekniska lösningar för att skapa en säker miljö. En miljö som alltid inte är säkrare än den svagaste länken, som oftast är den mänskliga faktorn. Offret som inte har mobilen tillgänglig tillräckligt enkelt precis när den behövs, skolan som infört "tags" för att komma in genom entrén har trots dessa inte koll på vilka som kommer in. Företaget som infört passerkort får ändå oinbjudna besökare då man tagit en smartphone med passerkort samt alla lösenord sparade på den olåsta telefonen.

Det enda sättet att hantera säkerhetsfrågorna är att skapa en större medvetenhet hos oss själva där vi tänker ett steg till och där appar och andra lösningar kan vara ett komplement till vår vardagliga säkerhet, ett komplement, inte en lösning.

Jag tror att jag ska köpa lite aktier i företag som investerar i vår rädsla...dvs säkerhet :-)

måndag 9 november 2015

Sociala medier kan bli demokratins död

Vi får den information vi förtjänar. Sociala mediers algoritmer bygger på att vi som nyttjar t.ex. Facebook skall vara glada och nöjda över det vi ser. Vi ser sådant som vi redan gillar och sådant som sociala medier vet att vi ogillar sållas bort i hög omfattning. Vi fungerar på detta sätt själva även offline, vi umgås helst med såna som vi gillar och undviker de vi ogillar. Men i det stora informationsflöde som vi överöses med varje dag via sociala medier så blir det ännu tydligare och det är dessutom lättar att välja bort sådant som vi inte vill se, eller kanske ännu bättre (läs: sämre), sociala medier väljer bort det åt oss.

Det är nu det börjar att bli farligt och där vi som användare måste ta oss utanför våra komfortzoner och söka oss till sådant vi inte vill se eller höra om. Sofia Mirjamsdotter (Mymlan) sa i en intervju i Filosofiska rummet år 2013, att hon väljer följa personer på Twitter som hon verkligen inte gillar, detta för att just förstå hur andra tänker och resonerar. Om vi inte konfronteras med det som vi ogillar så kan vi inte heller reagera på sådant som vi borde reagera över. En klok tanke som idag kanske är än viktigare.

Sociala medier fungerar ungefär som en del staters mediaapparater där ledningen i landet berättar vad folket skall gilla och inte gilla. Vi ser mycket lite av demokratiska värderingar i våra sociala medieflöden för att dessa inte är av intresse eller kan uppfattas som moraliserande eller helt enkelt...tråkiga. Därför väljer man att gilla inlägg som gör mig glad eller tillfreds. Facebook vill inte att vi som användare skall känna oss obekväma i det vi ser i våra flöden. Det hela blir tydligt i Times artikel från i somras där vi kan läsa följande om Facebooks planer:
The end goal for the world’s largest social network isn’t just to guess what you’ll click on when you’re bored. The company wants to show you the things you care about most in your life, both online and off. “If you could rate everything that happened on Earth today that was published anywhere by any of your friends, any of your family, any news source…and then pick the 10 that were the most meaningful to know today, that would be a really cool service for us to build,” says Chris Cox, Facebook’s chief product officer. “That is really what we aspire to have News Feed become.” The company, it turns out, has a plan for doing just that.
Utifrån ovanstående planer och förhoppningar så är målet alltså att vi i allt högre grad skall matas med sådant som vi gillar. Problemet är ifall vi förlitar oss för mycket till dessa tjänster så kommer vår världsbild att bli rejält förvriden med tanke på att världen inte bara är god eller vacker. Men vi är enkla människor, vi stannar till och ser på den där roliga filmer i några sekunder och det räcker för Facebook för att inlägget skall flaggas som något du är intresserad av och stannar du till tillräckligt länge så läggs detta till din profil i Facebook. Även om du inte gillar eller kommenterar filmen så kommer du att få mer av samma innehåll i ditt flöde,

Facebook har inte ambitionen att bli platsen för politiska diskussioner eller moraliska överväganden, Facebook skall vara anhalten där du ser dina vänners uppdateringar och särskilt de vänner som du står nära. Snaran dras åt och du blir alltmer låst i dina flöden och om du till äventyrs vill lägga upp en länk som handlar om en politiskt fråga så lär du inte få många gilla, inte för att det inte är intressant utan för att så få ser ditt inlägg. I den värld vi lever i idag så måste vi ta del av sådant som vi inte tycker om, direkt ogillar och kanske också hatar. Detta för att förstå vad som händer i världen. Eller vi kanske inte måste fokusera på världen utan det räcker att vi ser inlägg som nedan från Sverigedemokraten Ted Ekeroth, för att förstå att det finns krafter i Sverige som har tydliga planer på vad som ska ske när de "tar makten":
Ovanstående inlägg postade jag på Facebook men jag fick få gilla eller reaktioner på mitt inlägg. Om man inte förstår mekanismerna så tror man klart att inlägget inte är passande eller totalt ointressant, mer troligt är att de flesta av mina vänner aldrig ser inlägget för att det sållas bort i mina vänners flöden. Om så nu är fallet så har vi som digitala medborgare mycket liten möjlighet till att upplysa och påverka vår omvärld.

Därför måste vi göra som Mymlan gör, dvs. följa personer och organisationer/företag som vi direkt ogillar för att kunna ta ställning i viktiga frågor och delta i debatten. Därför fyller annan media en viktig funktion där vi kan ta del av händelser och debatter som aldrig dyker upp i våra sociala flöden.

I detta måste skolan bli än bättre på att förstå de mekanismer som driver utvecklingen inte minst i sociala medier. Skolans uppdrag blir än viktigare för varje dag som går, för varje ny teknisk landvinning blir uppdraget mer komplicerat men samtidigt också än viktigare. Däremot är det inte alldeles säkert att alla lärare förstår de digitala mekanismer som styr våra flöden och här har vi ett stort uppdrag i att arbeta med detta. 

Det är en grym ironi att medborgarens digitala egenmakt i hög grad kan bidra till att försvaga våra demokratiska system, detta utan att vi ens märker det utan lever i illusionen att vi har möjlighet att påverka vårt samhälle genom sociala medier. I värsta fall kommer vi inte ens att upptäcka förskjutningar i värdegrundsfrågor eller demokratiska skeenden då vi har fullt upp med att leva det "trevliga" livet i sociala medier.