tisdag 19 maj 2015

Mobilfritt i skolan ger bättre resultat

Flera tidningar har under dagarna rapporterat om studien från London School of Economics där forskare kommit fram till att resultaten för svagare elever blir bättre om man låter mobiltelefonen vila under lektionerna. Vad gäller högpresterande elever så påverkas de inte av mobilen utan presterade ändå väl med eller utan mobilen med sig. Elevernas resultat ökade i snitt med 6.4% enligt studien. Samtliga nyhetsförmedlare som jag tagit del av hänvisar till TTs artikeln som återfinns bland annat på SvD-Mobilfritt  gör eleverna bättre.

Frågan har varit het ett tag nu. För några veckor sedan diskuterades detta flitigt där utbildningsministern ville utreda mobiltelefonen i skolan, se t.ex. Sveriges Radio - Regeringen skall utreda regler för mobiltelefonen i skolan. Debatten blev då rätt hög inte minst i sociala medier men nu när denna forskningsrapport publiceras så är debatten inte igång på samma sätt. Jag tror att många i skolan just nu funderar över hur mobiltelefonen kan vara ett stöd eller ett hinder för elevernas kunskapsresa. Riksdagsledamot Maria Stockhaus skriver i en Tweet:
Jag tror att denna fråga verkligen är värd att diskutera. Jag har varit i kontakt med unga elever på högstadienivå som bekräftar denna bild, dvs att elevers mobiler stör lektioner och inte minst elevernas koncentration.

Studien, Technology, Distraction & Student Performance, som författats av Louis-Philippe Beland och Richard Murphy finns att läsa i fulltext: CEP Discussion Paper No 1350May 2015Ill Communication: Technology, Distraction & StudentPerformance. I den kan vi läsa att elevernas åldrar som studien fokuserar på ligger mellan 11-16 år.

Något som jag fastnade vid är det som jag på senare tid hört vid flera tillfällen: "The psychological literature has also found that multitasking is detrimental to learning and task execution in experimental contexts." Sid 4. Vid en konferens jag deltog i Philadelphia december 2014 (läs mer om detta här) så lyssnade jag till hjärnforskaren Professor Martin Korte, Brunswicks universitet i föreläsningen "New insights into learning: the neuroscience of learning, memory and forgetting". Korte beskrev hur omöjligt det är att multitaska samtidigt som man försöker att sätta sig in i ett nytt ämne eller område. Varje gång man störs i den processen så måste man liksom börja om i lärandet. Eller som Korte kort beskrev det: "Multitasking is out!"

Detta har varit en återkommande fråga inom skolan, är multitasking bra eller dåligt. I ett tidigare inlägg i denna blogg från februari 2011 så ser vi frågan är komplicerad.

Jag tror att det är viktigt att man läser hela rapporten för att förstå hur studien genomfördes samt även ta del av hur undersökningen frågor formulerades (se frågeformulär här). Studien omfattar många elever, över 130 000 så underlaget är rätt omfattande.

Så det fråga som vi måste ställa oss inom skolan är...när skall mobilen plockas undan och när är den en del av den pedagogiska miljön?

torsdag 7 maj 2015

Alla rusar åt samma håll...var det tårtan som lockade?

I måndags skrev jag ett inlägg om det kommande mötet om #tonen som sammankallades av RAU. Man gick ut och slog på stora trumman att nu skulle de stora aktörerna bjudas in för att diskutera viktiga saker. Till och med SVT tog upp denna träff. Man måste erkänna att RAU verkligen lyckades med att nå ut med sitt budskap. Vad man däremot verkar vara sämre på är att återge vad som avhandlades. Den enda som yttrat något vad jag vet är Elsemarie Hallqvist som var inbjudan utifrån sin rektorsroll. På hennes Facebooksida kan man läsa en liten sammanfattning över hennes intryck av samtalen och jag återger en mening från henne:
"Vi kom förstås inte fram till något för detta var bara en dialog och sedan får var och en ta med sig det ut i sina sammanhang och sina organisationer."
Men i övrigt har det varit helt tyst. Det Elsemarie talar om att ta med sig samtalet ut i sina sammanhang och organisationer verkar bara hon har förstått. Jag har via en Tweet (se nedan) stött på Peter Karlberg som representerar Skolverket såväl som Fredrik Svensson som stod för inbjudan men jag har mötts av tystnad. Jag hade kanske inte väntat mig något svar från RAU men däremot Karlberg som även gjort reklam för denna träff i en kommentar i Ylva Petterssons blogg.

Detta var som sagt en exklusiv träff där de som inte fått inbjudan var persona non grata. Jag vet att det var flera som önskade vara med, däribland Håkan Fleischer som en del menar har ett tuff attityd på Twitter men han var inte välkommen. Kanske vore det idé att plocka in de som debatten ibland har handlat om? Nu vet jag inte exakt vilka som deltog men inbjudna var enligt pressmeddelandet Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, Skolverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges elevråd-SVEA, Sveriges Elevkårer och Friends samt också Elsemarie Hallqvist.

Det som oroar mig men samtidigt roar mig är att när RAU kallar så rusar alla åt samma håll. Det är märkligt att denna fråga som inte på något sätt är en ny fråga helt plötsligt blir så oerhört viktig att man på kort varsel måste infinna sig. Givetvis handlar det om exklusivitet, dvs. att nu fick en del aktörer visa att vi är viktiga i detta men någon transparens eller dialog efteråt verkar inte finnas. Jag är inte ensam över att fundera över vad det hela handlar om, två Tweets återges nedan där Gunnar Valinders undrar om att träffen i måndags hade till uppgift att få oss att att flytta fokus från debatten om Rebel Learners som URs skolministeriet lyfte för någon vecka sedan. Medan Per Falk ställer samma fråga som jag ställt.


Min egen fråga till Karlberg/Svensson


Jag tycker att det är rimligt att om en fråga nu är så viktig för skolsverige att diskuteras så borde någon form av transparens vara rimlig. Om nu mötet var så viktigt för dessa organisationer så vore det givande för andra som inte var där, som inte fick komma in eller som läst om detta att få lite information. Eller så var det kanske tårtan som lockade?

måndag 4 maj 2015

Hur är det med #tonen ? I Eftermiddag får vi veta!

Det debatteras just nu flitigt i sociala medier om debatttonläget i de pedagogiska samtal som pågår på Twitter och Facebook. Uppfattningen är bland flera att tonen har blivit för skarp. Just nu kan du följa vad som sägs under hashtaggen #tonen.

Flera namnkunniga personer har bloggat om detta och nedan är två inlägg som visar på hur man ser på tonen utifrån olika erfarenheter och perspektiv.

För egen del är det hela mycket intressant. Här har vi flera som känner sig drabbade och som anser att diskussionerna har blivit för tuffa. Så är kanske läget i somliga fall. Samtidigt så måste vi fundera över vad det egentligen handlar om och den kanske mest viktiga frågan...varför skall man idag samlas för att diskutera frågan i den träff som arrangeras av Rektorsakademin?

Frågan behöver inte diskuteras på organisationsnivå utan detta är en grundläggande värdegrundsfråga som alla lärare har utbildning inom, som det arbetas med inom skolan varje dag med eleverna. Är det verkligen så att en del inte klarar av att se kopplingen i det man arbetar med inom skolan till det som sker i debatterna på nätet?

År efter år har skolan förfärats över hur elever beter sig på nätet (vilket alltid har varit en överdriven diskussion) och skolan har alltid svarat med att vi måste arbeta med med värdegrundsarbetet. Om det nu är så att delar av lärarkåren som rör sig i sociala medier eller andra som deltar i skoldebatterna inte klarar av att respektera andras åsikter och tankar och möta dessa respektfullt så finns det skäl till att fundera över värdegrunden och hur den uppfattas. 

Men nu skall det bli samtal om detta i en träff i eftermiddag. Bland de inbjudna finns det somliga som gärna är med i socialamedier-debatterna om skolan och som kan ha en rätt vassa formuleringar i just sociala medier. Jag hade gärna sett att denna träff sändes och spelades in för oss andra som inte är med.

För egen del så tycker jag att det kan vara uppfriskande med diskussioner som hettar till...detta innebär inte per automatik att tonen måste vara negativ. Problemet är att vi har olika toleransnivå för hur en diskussion skall gå till och om man nu skall lägga en norm för vad som är tolerant diskussionsnivå i pedagogiska debatter så blir det svårt...för det går inte. Jag har själv vid flera tillfällen varit i heta diskussioner och fått meddelande privat där man önskat att jag skulle skrivit på det ena eller det andra sättet. För mig är detta en signal om att jag måste bli mer kunnig i det som diskuteras, det kan kännas obehagligt kanske eller får man se det som en utmaning.

Så frågan är...vad är det egentligen som man skall komma fram till under träffen i eftermiddag? Jag hoppas på rapporter från de som är inbjudna men risken är överhängande att detta blir en ryggdunkarträff som måste följas upp av ny träff...för att sedan övergå till en kurs som någon pedagogisk konsultfirma kan sälja till oroliga skolledare.

Kanske är det lika bra att lärare lägger ned det här med sociala medier :-)

måndag 20 april 2015

"De är blott hjälpmedel, men som sådana kan de ibland vara ovärderliga"

För en tid sedan fick jag frågan...varför är det bra med forskning inom IT i skolan? Vi får ju ändå aldrig några svar. Svaret var att jag själv anser att forskning alltid är viktigt, oavsett om vi får svar eller ej så kommer vi allt närmare trovärdiga resultat. Vi vet mycket men vi kan alltid lära oss mer. I debatten om IT i skolan är detta oerhrt viktigt.

I kölvattnet av debatten om att slänga ut datorn ur klassrummet (se DN den 2015-04-17) där en lärare beskriver upplevda problem med datorer i klassrummet. Till det kom utbildningsministerns utspel om mobiltelefoner i skolan (se tidigare inlägg). Sedan slänger Computer Sweden upp den något underliga rubriken: "Nu är det bevisat-barnen blir bättre i skolan med surfplattor" vilket är en artikel som bygger på bl.a. Åke Grönlunds forskning vid Örebro Universitet och visar på att det är viktigt att ha en pedagogisk modell när man arbetar med IT i skolan (I Computer Swedens rubricering låter det snarare som att lärplattor är lösningen på skolans problem).

I DN debattsvar till artikeln den 17/4, ”Hur datorn används är helt avgörande”,  idag kan vi läsa om en hitintills opublicerad studie som visar på att med rätt pedagogisk modell kan alltså resultaten bli bättre och det med tekniska hjälpmedel. Egentligen är det inget som förvånar en, det vet vi sedan lång tid tillbaka men av någon outgrundlig anledning så har fokus så mycket legat just på tekniken. Kanske kan det bero på att det finns stora kommersiella intressen i att sälja datorer (och pedagogiska upplägg ) till skolan.

De mest befriande meningarna i artikeln är enligt min mening:
"Tekniken i sig ger inga vinster – med stor sannolikhet tvärtom förluster. Det är därför pedagogisk utveckling som är nyckelfrågan för skolan just nu. Det är dags att sluta räkna datorer och i stället fokusera på arbetsmetoder – hur kan vi bäst använda tekniken?"
Tänk att det tog så många år att nå hit...vilket vi redan visste egentligen. Jag kommer att återigen tänka på tankar om teknik som återfinns på sidan 143 i boken Att vara lärare av Martin Bäcklin från 1948!

"De tekniska hjälpmedlen för undervisningen lär man känna så småningom, men bekantskapen bör inte uppskjutas för länge. Läsfolk har ibland rätt grumliga begrepp om maskiner. Det känns ganska genant, när t.ex. en baloptikonlektion kommer av sig vid ingången, därför att man inte behärskar apparaten. Jag har sett skådespelet rätt många gånger. 1946 års skolkommission föreslår, att en specialkurs i användandet av tekniska hjälpmedel (skrivmaskiner, dublikatorer, grammofoner,- epidiaskop för skioptikon- och baloptikonbilder, filmapparatur, radioutrustning) skall inläggas i lärarutbildningen. Jag skulle vilja rekommendera mina läsare att ta del av kommissionens motiviering (betänkandet s. 472 ff.). Enligt min mening är det angeläget, att förslaget beaktas. Den åsikten kan man hysa utan att förfalla till yrvaket aktualitetsjäkt eller till övertro på de tekniska hjälpmedlens betydelse. De är blott hjälpmedel, men som sådana kan de ibland vara ovärderliga."
Ur Almqvist & Wiksells serie: Handböcker för lärare, 10. 1948

söndag 19 april 2015

Mobiltelefonen i skolan - igen!

I ekot i fredags kunde vi höra utbildningsminister Gustav Fridolins önskan om tydligare regler för hur mobiltelefonen skall nyttjas i skolan. Frågan har kommit upp gång på gång och jag har själv skrivit ett antal inlägg om detta i denna blogg (och just nu så ökar tillströmningen till bloggen då många funderar över debatten).


Nu har vi en ny regering och oavsett färg så aktualiseras denna fråga gång på gång och då går inte minst de pedagoger som förordar IT i skolan igång. Twitterstormen lät inte vänta på sig utan där förkastades Fridolins utspel och någon menade att skolan med såna här förslag kastas tillbaka till 60-talet. Jag vill inte förringa det faktum att många lärare utför pedagogiska stordåd med stöd av teknik. Samtidigt så är IKT-pedagoger och IT-frälsta lärare en minoritet av Sveriges alla lärare. Lärare som kanske inte förstår poängen med IT i skolan, eller lärare som menar att undervisningen fungerar väl utan mobiltelefoner samt lärare som känner att mobiltelefonen medför att lektionerna inte bara störs utan totalt havererar, dessa lärare imponeras inte av aggressiv IT-eufori. Vän av IT-ordningen menar då att då är det fel på läraren som inte förstår bättre. Jag tror dock att vi som ser både fördelar och nackdelar med IT måste inta ett mer förstående perspektiv och inte kategoriskt förkasta det samtal som gång på gång dyker upp i media för uppenbarligen är det ett problem för många lärare...och då också elever. Jag har själv på senare tid diskuterat med flera elever som just ger uttryck för hur mobiltelefonen inte minst tar uppmärksamheten från eleven och lektionen.

Vi måste bli mycket tydliga i varför man skall nyttja mobilen, för vem och när. Frågan är inte om utan hur. Jag förstår också att många lärare som inte är helt inne i att nyttja IT i skolan också kan bli oerhört trötta på alla nya appar som gör både det ena och det andra. För visst finns starka krafter som alltid vill lyfta fram de senaste och mest flashigaste funktionerna som dessutom kräver rätt stora IT-kunskaper för att kunna genomföra. De som är inne i denna värld tycker inte att det är svårt alls och anser också detta borde väl alla kunna fixa. Men så enkelt är det inte, vi som dagligen arbetar med detta och även på vår fritid sitter och funderar över nya funktioner och lösningar, vi är inte normalanvändaren, inte på något sätt. Vi har lagt ribban så oerhört högt utan att inse det själva men för kollegor känns detta oöverstigligt.  De är inte ens med i matchen.

Och kanske måste vi också tänka om saker och ting. Under en konferens i Philadelfia december 2014 som jag föreläste på (se tidigare inlägg om Big Data) så lyssnade jag till en mycket intressant föreläsning av neurobiologen Martin Korte vid Tekniska universitetet i Braunschwieg. Korte menade att det tar tid att sätta sig in i komplicerade resonemang eller processer och de första 15 minuterna är avgörande för hur väl man kommer in i processen. Varje gång man störs under denna första period så måste hjärnan liksom starta om tankeverksamheten. Nu handlar det givetvis inte bara om mobiltelefoner som stör utan även andra störande moment i t.ex. ett klassrum, men mobiltelefonen bidrar inte till att minska de störande momenten. Korte menade också att forskning visar på att multitasking inte de facto fungerar, vi blir obönhörligen störda och kan inte vara lika koncentrerad på t.ex. skärmen samtidigt som en annan exempelvis föreläser.

Jag menar med detta inlägg att IT kan vara ett stort stöd i skolan, men vi som förordar dessa tankar är inte ensam i det pedagogiska utvecklingsarbetet. Det finns många andra som utan IT definitivt får lika goda resultat just för att man har en pedagogik som fungerar. I somliga fall innebär det att mobiltelefonen skall vara avstängd under lektionstid (eller i stör ej-läge i alla fall) medan det i andra fall handlar om att nyttja densamma. Det finns även lärare som med eller utan mobiltelefonen under lektionstid havererar, men här pga dålig pedagogik eller kanske avsaknaden av pedagogik. Att mobiltelefonen är en del av vår vardag är det ingen tvekan om. Däremot finns det goda skäl till att elever under somliga lektioner får vila från den. Lyssna till dessa skäl, lyssna till pedagoger som får goda pedagogiska resultat och lär av dessa, oavsett om de nyttjar IT eller inte. Frågan är inte svart eller vit...den innehåller alla spektrum av färgnyanser.

fredag 10 april 2015

Konferenser är ibland big business

Ett mail kommer med en förfrågan om man kan vara en av flera föreläsare på en konferens. Du har säkert varit med om det någon gång och man blir lite glad över att blivit sedd och blir samtidigt triggad att få göra ett strålande jobb. Man vet samtidigt att man måste lägga ned ett stort jobb på förberedelser och även lägga tid till resor mm. Som föreläsare försöker man förstå hur man på bästa sätt når den målgrupp som det handlar om och viss ångest kan också smyga sig in ju närmare man kommer utsatt föreläsningsdatum. Visst vill man ha ersättning för detta och det ska man också ha. Det hela är en förhandlingsfråga och många gånger handlar det i mitt fall om kommuner som inte har så mycket pengar och då rättar man sig i viss mån efter deras möjlighet till att betala, det känns riktigt och rätt.

Men så får man förfrågan från företag som t.ex. Informasweden som vill att man skall delta som föreläsare och sakkunnig på deras konferenser (i mitt fall konferenser inom högre utbildning). Det är intressant att ta del av innehållet i dessa. Ett innehåll som ett företag skapat för att berätta för högskolor och universitet hur de skall arbeta med det som lärosätena faktiskt är bäst på. Men det som är mest intressant är priset för dessa kurser/konferenser. Låt oss ta kursen "Pedagogik för nätbaserad utbildning"som är inom ett område där jag själv arbetar inom. En konferens som kostar deltagaren någonstans kring 13 000 kronor för två dagar. Den som medverkar får inget betalt annat än följande (citat från ett brev från Informasweden):

Som tack för din medverkan har du möjlighet att bjuda in en gäst till konferensen, alternativt få en voucher för att kunna delta kostnadsfritt på någon av våra konferenser eller kurser. Vi har ett flertal konferenser under våren och hösten inom högskoleområdet. Du är givetvis välkommen att vara med och lyssna på hela konferensen också om du har möjlighet till  det. Vi bokar din resa också eller ersätter dig för den om du föredrar det.

Med den tid man lägger ned så kan jag tycka att det är rimligt att det utgår ersättning till föreläsaren med tanke på hur mycket informa tar in på varje enskild konferensdeltagare. Att de lyckas arrangera konferenser under dessa villkor är rätt otroligt.

Varför tar jag nu upp detta? Vill jag tjäna mer pengar och vara med på Informas konferenser? Nej, det handlar inte om det. Det handlar snarare om att universitet och högskolor bör samlas i sina sammanhang och skapa fler konferenser och kunskapsutbytesarenor där syftet inte är att göra stora pengar utan verka för kunskapsspridning. Med Informaswedens upplägg innebär det också att kvaliteten sänks rätt rejält när många namn som är kunniga inom detta område väljer att tacka nej till denna verksamhet då det är så uppenbart vad det handlar om.

Det finns många intressanta konferenser att gå på och delta i inom högre utbildning, satsa på några av dessa istället som inte syftar till att ge vinst (de gör mycket sällan det) utan att sprida kunskap på schyssta villkor:

(Om du nu ändå vill medverka på konferenser som ovan så rekommenderar jag att du tar och beställer en helikopter till konferensen. Du får ju inget betalt men du får i alla fall en annorlunda resa dit och vad jag förstår så står Informasweden för resekostnaden ;-) )






torsdag 5 mars 2015

Vet våra folkvalda vad de egentligen röstar om?

Med risk för att jag kanske skriver väl mycket om integritet på denna blogg så kan jag inte låta bli, inte minst då det är en mycket viktig fråga som de flesta inte verkar fundera så mycket på. Men i riksdagen har detta diskuterats nyligen då man i en motion önskat att granska samarbetet mellan Försvarets Radioanstalt - FRA och National Security Agence - NSA. Ni kommer kanske ihåg skandalen med NSA som inte bara spanade på sin egen befolkning utan även oss andra. Detta sker givetvis i samarbete med företag och regeringar där FRA i Sverige är en viktig partner, kanske en av de viktigaste i Europa, se artikel i SVD eller DN.

Nu har det i dagarna varit debatt i riksdagen om huruvida en granskning av samarbetet bör genomföras och för den som vill kan man se debatten nedan:

Motionsförslagen (som var två till antalet) handlar om följande:

Motionsförslagen rör bl.a. behovet av en översyn och granskning av signalspaningslagen, en översyn av uppdrag, sammansättning och befogenheter för Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten (Siun) samt behovet av att tillsätta en parlamentarisk granskning av Försvarets radioanstalts (FRA) samarbete med den amerikanska myndigheten National Security Agency (NSA) m.fl. 

Det blev mycket tydligt att detta är något som riksdagen inte ville skulle granskas då vi utskottet och sedan också riksdagen avstyrkte motionerna. Det är bara Vänsterpartiet som går emot detta.




För egen del hade jag gärna sett en granskning då jag är rädd för att mycket om oss sänds över till NSA (eller snarare, NSA har direkttillgång till vår signalspaning i värsta fall) och det i kombination med våra resor och fingeravtryck som vi måste dela med oss av när vi reser in i USA gör att USA känner till mer om oss än vad vår egen nation gör.

Jag blir lite bekymrad över den totala majoriteten i riksdagen som ställer sig bakom ett beslut som säger att vi inte ska granska detta. Jag undrar om de sittande riksdagsledamöterna verkligen förstår vad de röstar om och vilka krafter som verkar när det handlar om integritet och övervakning?

torsdag 19 februari 2015

Dåligt för skolan-men kanske bra för eleven?

I dagens Computer Sweden kan vi läsa om att många skolor inte bryr sig om de problem eller integritetsfrågor som nyttjande av molntjänster innebär. Det är i sig inte underligt men samtidigt anmärkningsvärt.

Om vi ser till fördelarna med molntjänster så är de flera, inte minst med tanke på enkelheten, att alltid nå sina filer oavsett enhet eller plats gör det hela lättarbetat. Att också kunna redigera direkt i ett dokument, skriva bloggar och dela filer är andra fördelar. Det hela blir enklare och det är klart att skolorna vill komma dit, på så sätt kan man fokusera på det skolan skall handla om, dvs. lärande. Tiden är förbi då tekniker måste hjälpa till och administratörer på IT-avdelningar måste ordna med lösenord. Läraren har via molntjänsterna fått kontroll på det digitala läget och det är klart att det är önskvärt.

Men det finns problem med molntjänsterna också. Inte minst handlar det om att vi sluter avtal med företag där vi inte har någon aning om hur man kommer att använda sig av de uppgifter som man dels ger dem i samband med registrering eller det material som man lagrar i deras tjäntser. Vi vet inte hur länge dessa tjänster kommer att finnas kvar och det är osäkert huruvida vi kommer att kunna spara det material som vi en gång laddat upp.

Vidare har vi ingen aning om vilka andra som får ta del av materialet vilket har varit tydligt i samband med NSA-skandalen. Vi vet inte heller hur vår data kommer att nyttjas för att utveckla nya produkter eller kanske säljs (eller köps upp) till andra företag. För vem tar sig tid att läsa villkoren till en tjänst och hur många förstår vad man läser (se mer om villkor i tidigare inlägg)?

Trots att jurister i Sverige tror sig ha löst problemet med molntjänster så ser vi att datainspektionen gång på gång säger nej, det räcker inte. Vi måste säkra upp ytterligare menar de vilket kan kännas tråkigt för skolan...men kanske viktigare för eleven?

Vad många som nyttjar molntjänster i skolan inte har förstått är att en kommun/skola måste sluta avtal på egen hand med varje molntjänstleverantör som man vill nyttja och det är mycket komplicerat att för en kommun att genomföra detta. Jag rekommenderar alla att läsa hur Datainspektionen ser på molntjänster och personuppgifter och vid en snabb genomläsning inser man att detta är inte lätt.

Det uppenbara problemet är nu att lärarna blir begränsade i hur de kan arbeta och känner sig uppgivna om man inser hur reglerna ser ut för att arbeta med elever i molnet. Det som då naturligt sker är att man istället väljer att blunda för detta och kör ändå...det får gå som det vill men jag måste lösa min undervisningsvardag.

Detta måste dock tas på allvar och i takt med att vi för in allt mer tjänster och program i skolan så måste vi också se till elevernas säkerhet i första hand. Om du går på en föreläsning och lyssnar till alla lärare som berättar hur de arbetar med olika molntjänster i skolan och frågar dem hur de löst det hela rent juridiskt, så tror jag att det är få som kan säga att det finns något avtal mellan skola/kommun och leverantören av tjänsten. 

torsdag 12 februari 2015

Dags att planera vad som händer med Facebook när du dör

Frågan om vad som händer med våra sociala platser på nätet när man går bort diskuteras från och till. Det finns hos flera en oro över vad som händer med sidor som försvinner och här finns många etiska frågor att diskutera. Om en närstående gått bort så kan man idag på Facebook begära att den avlidnes Facebook-konto konverteras till ett minneskonto, se bild nedan


Nu har Facebook i USA infört en ny funktion där jag själv som användare kan teckna ett kontrakt (legacy contact feature som innebär att jag som användare anger vem som får hantera mitt konto eller om kontot skall avslutas efter det att man avlidit. 

Foto från Facebook



Ytterligare kommer nu minneskonton att märkas särskilt för att det klart skall framgå att kontot tillhör/tillhörde en nu bortgången.

Foto från Facebook
När denna möjlighet kommer till Svenska Facebook är oklart. 

För en del är denna fråga säkert helt oväsentlig men andra anser att det måste finnas sätt för anhöriga att få bort konton som tillhör en närstående avliden. Det finns även tjänster som ser till att konton försvinner efter det att man gått bort. Detta kommer jag att återkomma till. Döden har alltid berört oss och med sociala medier får vi en ny dimension där möjligheten till gå vidare kanske försvåras av en ständig närvaro av den avlidne på sociala medier? Redan nu finns det många konton på Facebook där personen ifråga har avlidit och jag har sett uppgifter som säger att det är 10 miljoner konton och ända upp till 30 miljoner konton som idag inte har någon ägare. Svårberäkneligt givetvis men det finns säkerligen en anledning till varför Facebook nu inför denna funktion, Facebook fylls av allt fler konton som är inaktiva pga dödsfall. Genom att överlåta ansvaret på användarna slipper de själva administrationen så som den ser ut idag.

Se tidigare inlägg på denna blogg: Döden och Facebook

onsdag 11 februari 2015

Vill du inte vara med på Google Street View? Gör i så fall såhär

Google kartlägger inte bara vår värld från luften utan även genom att ta bilder av våra hur och vägar. Detta görs utan att ni blir notifierade om detta och publiceras sedan på Google Maps Street View. inget konstigt i det kanske men det kan finnas tillfällen då man inte vill att ens hus synliggörs på nätet (skälen kan säkert vara flera) och det finns sätt att få bort sitt hus eller sommarstuga från Google Maps Street View. Du kan också anmäla om du vill få bort något objekt eller kanske ett ansikte som du inte anser är utsuddat.

Om du går in på Street View läget och navigerar dig till ditt hus samt sätter markören på ditt hus (se bild nedan, se pilen till höger) och väljer sedan: "Anmäl ett problem"
Klicka på bilden för bättre upplösning

När du valt "Anmäl ett problem" så kommer rutan nedanför upp där du anger vad du vill radera. Fyll i informationen på den sidan och kom ihåg, när du väl raderat ditt hus på Google Street View så går det inte att ångra dig.


Klicka på bilden för bättre upplösning
(Observera att ovanstående exempel inte raderades från Google Street View då det är en offentlig byggnad, jag gick således inte vidare med denna begäran).