torsdag 3 december 2015

Är dina elevers uppgifter säkra i Googles GAFE? Think again!


Det finns så många fördelar i att arbeta med Googles produkter i skolan, inte minst vad gäller samarbeten online och den enkelhet som molntjänster erbjuder. Men för att nyttja Google i skolan krävs att särskilda juridiska villkor är uppfyllda så att inte informationen som eleverna producerar blir offentliga eller samlas in för att i hög grad nyttjas av Google. Elevernas integritet är ett måste och det är det ingen vare sig i Sverige eller i många andra länder tvekar över. Därför har skolor som följt den juridiska regelboken gått in i ett avtal med Google i det som kallas för Google Apps for Education (GAFE). Detta avtal skall garantera att ingen information om vad elever gör på Google skall läcka till vare sig Google eller andra aktörer på marknaden. Detta har varit en lång process som några kommuner i Sverige lyckats att genomföra. Frågan är bara om Google ändå, trots all försäkran, tar del av elevernas information?

Enligt The Electronic Frontier Foundation (EFF) så förefaller det som att Google trots allt spårar elevers sökningar, vad de klickar på, videofilmer de letar efter samt de lösenord som de sparar. EFF fann att Googles "sync"-funktion för Chrome som t.ex. är aktiverat som standard i Googles Chromebooks gör det möjligt att bygga på Googles datagruva för att förfina sina tjänster. Detta sker utan tillstånd från skolor, elever eller föräldrar.

Google har meddelat EFF att de ska stänga av funktionen där surfhistoriken loggas, men det är inte tillräckligt enligt EFF som menar att inget skall loggas. Det hela är intressant då Google är med i Student Privacy Pledge där över 200 företag (däribland Google) lovar och svär att de bland annat inte ska:

✘     Not collect, maintain, use or share student personal information beyond that needed for authorized educational/school purposes, or as authorized by the parent/student.


Tillägg: Google har gått ut med ett svar där de bemöter kritiken från EFF med att svara hur Google Sync fungerar och där man understryker att GAFE inte kommer att nyttjas för att rikta reklam till eleverna.  Man skriver också att man kan stänga av Google sync så att information inte synkronieras (se hur man gör det här)

Trots Googles svar så är det hela oroväckande. Det kan vara svårt för företagen att hålla fingrarna borta från sådant de inte skall veta något om och det är klart att Google vill veta så mycket de kan om den kommande generationen, vad de gör, vad de tittar på och hur de rör sig över nätet. Det är ju dessa Google skall leva på. Jag skulle inte bli förvånad över om detta informationsspioneri även omfattar Chromeläsaren.

Kontentan av detta är att vi inte kan lita på våra molntjänster trots att det finns avtal som reglerar förhållandena. Följdfrågan blir också...är det så att även företag som har Google Apps for Business som lösning omfattas av detta avtalsbrott, då är det dubbelt allvarligt.

Notis: GAFE liksom samtliga andra lösningar som har ett sk. Safe Harbour avtal mellan EU och USA gäller inte just nu men den frågan behandlas i ett tidigare inlägg, se Hur är det med skolans molntjänster?

onsdag 2 december 2015

"Bara det sker genomtänk och systematiskt" - Några tankar om programmering i skolan

Det är fräscht med teknik. Inte minst den digitala tekniken har ett skimmer om sig som lösningen på allestädes möjliga problem. Om vi inför mer teknik i skolan, om vi låter alla programmera så kommer vårt samhälle att blomstra, vi kommer som nation vara ledande och spruta ur oss nya tjänster såsom vi tidigare sett i Spotify, Skype eller Minecraft. Sverige har varit och skall vara ledande kunskapsnation och idag är IT lösningen för hur vi ska komma dit. Skolan är alltid medlet för att styra politiska ambitioner, i slutet av 90-talet med ITiS-satsningen var målet (utöver att skapa en IT-kunnig lärarkår) att bli ledande IT-nation i världen, dåvarande stadsminister Göran Persson var tydlig på den punkten. Vi blev således ledande IT-nation under en kortare tid. En stor satsning där datorerna var nyckeln till "framgången".

Nuvarande regering vill få in programmering på schemat i skolan (se debattinlägg den  29/9 2015 av Gustav Fridolin, utbildningsminister Aida Hadzialic, gymnasie- och kunskapslyftsminister Mehmet Kaplan, it-minister) och menar i detta inlägg att killar kan gynnas av denna IT-utveckling i skolan så att deras resultat i skolan höjs (läs gärna hela debattinlägget)
"Dels vet vi att användning av digitala verktyg har en positiv effekt för jämställdheten i skolans resultat. Pojkar halkar i dag efter flickorna i kunskapsresultat, inte minst när det gäller läsning och skrivning. I studier som har gjorts av att skriva-till-läsning med it-hjälpmedel har positiva resultat kunnat redovisas. Datorer och läsplattor kan därför vara framgångsrika verktyg för att kunna vända en sådan utveckling."
"It och digitalisering i skolan kan stärka undervisningen när arbetet görs genomtänkt och systematiskt. Det visar såväl forskning som internationella och svenska exempel. Skolverket kommer dela arbetet i två it-strategier. Den ena vänder sig till förskolan, förskoleklassen, fritidshemmet, grundskolan och motsvarande skolformer, den andra till gymnasieskolan, gymnasiesärskolan och skolväsendet för vuxna."

I debattinlägget så låter det mer eller mindre som att all forskning visar på att IT kan stärka undervisningen om det sker genomtänkt och systematiskt. Det är inte helt sant och det finns mycket forskning som visar på rätt stora problem med IT i skolan. Men låt gå att vi håller med...det är bara det att man kan säga detsamma om att syslöjd eller religionsundervisningen kan stärka undervisningen om det sker genomtänk och systematiskt. Det låter som att det är en fråga om IT men det är helt och hållet en fråga om pedagogik där vi ser om och om igen att det som är direkt avgörande för hur elever klarar sig i skolan är först och främst lärarens förmåga till att genomtänkt och systematiskt bedriva undervisning.

Nu är jag inte på något sätt negativt inställd till IT i skolan, tvärtom, IT genomsyrar vårt samhälle men att tro att programmering i skolan löser en massa problem är inte bara naivt, det är direkt okunnigt. Vi behöver lärare som är breda i sin kompetens, som har en god värdegrund att stå på. Vi behöver lärare med estetisk och humanistisk bakgrund likväl som tekniklärare och programmerare. Vi behöver en mångfald. Det finns en inneboende teknikoptimism där man tror att systemutveckling är lösningen på vårt samhälles problem och lönsamhet. Jag tror att systemutveckling kan vara viktig men vi behöver lika många UX-designers och pedagoger som förstår hur systemen skall användas, det är inte programmering utan användarnytta.

Jag minns mitt högstadie på 80-talet då vi skulle lära oss som elever att programmera. Vi fick ibland komma in i det mest låsta rummet på skolan och där sakta närma oss dessa ABC 80-datorer liksom vi var en ett heligt rum. Datorkunskapen blev obefintlig och nästan obegriplig. På gymnasiet fick jag lära mig maskinskrivning så att vi skulle bli effektiva kontorsmaskiner när vi kom ut i yrkeslivet. Programmering i skolan kanske är en god tanke men frågan är om det är det vi behöver. Visst ropar näringslivet (IT-branschen) efter systemutvecklare men så gör man också inom skolan såväl som inom vården.

Om vi nu inför programmering i skolan för att eleverna i högra grad skall förstå logik och kanske matematik måste vi kanske också fråga oss...kan vi då skippa matematiken, eller har matematikämnet sådana problem att vi måste gå över ån efter vatten? Jag skulle kanske hellre se möjligheten till att välja programmering i skolan, kanske istället för ett andra språk eller slöjd. Men jag vet inte ens om det är en bra idé. Det jag däremot vet är att här måste politikerna sätta sig in mer i forskning och lyssna till både positiva såväl som kritiska röster. Vi behöver inte ännu fler direktiv i skolan, vi behöver lärare och en skolledning som kan garantera att undervisning sker genomtänkt och systematiskt.


onsdag 18 november 2015

Mobilitet och säkerhet - blir vi säkrare med appar?

Vi lever i en orolig tid. Vansinnesdåd i Paris, attacker på svenska såväl som utländska skolor, asylboenden som brinner. Vi känner oss inte säkra och vi vill på olika sätt kunna rusta oss från dessa fansansfulla upplevelser och händelser. Parallellt med detta skjuter säkerhetsföretagens aktier i höjden. Säkerhetsföretag som inte bygger på säkerhet utan som bygger på på en fundamental grundsten...rädsla.

I USA är det flera universitet som har utvecklat appar så att studenterna kan meddela sina vänner att man är på väg hem och om personen inte har kommit hem inom t.ex. 30 minuter så får man en notis över var personen är. Det här är ingen nyhet...det har under längre tid funnits appar som hjälper användare att meddela sig i en krissituation, det ser vi t.ex. i den amerikanska appen Yank som fick sin motsvarighet tidigare i år i Sverige med iOS-appen Not Alone. Det finns en uppsjö av varianter av personliga säkerhetsappar som t.ex. Safesnap som fungerar ungefär som pepparspray men istället för att spruta något i ögonen så tar man kort på förövaren som sedan automatiskt sänds till den som kan förmedla bilderna vidare.

I USA är säkerhetsfrågan mycket större än i Sverige men vi ser samma trend här. Denna utveckling lär vi se på större företag där man som anställd ges möjlighet att varna och eller meddela sig till andra om att något har hänt. Marknaden är enorm och flera säkerhetsföretag erbjuder appar för att antingen larma eller informera om något som har hänt. I filmen nedan så presenteras en skolapp som handlar om krisinformation och varningar.



Det hela låter lockande, att vi genom våra smartphones kan larma och på så sätt känna oss trygga. Frågan är bara om detta skapar en falsk trygghet. Att vi förlitar oss så till systemen att vi därmed också tar onödiga risker? Det är lockande att tro att säkerhet går att köpas och många gånger har vi inte något val. Pressen på en skola, ett företag eller en organisation kan bli så stor från allmänheten att man tvingas införa tekniska lösningar för att skapa en säker miljö. En miljö som alltid inte är säkrare än den svagaste länken, som oftast är den mänskliga faktorn. Offret som inte har mobilen tillgänglig tillräckligt enkelt precis när den behövs, skolan som infört "tags" för att komma in genom entrén har trots dessa inte koll på vilka som kommer in. Företaget som infört passerkort får ändå oinbjudna besökare då man tagit en smartphone med passerkort samt alla lösenord sparade på den olåsta telefonen.

Det enda sättet att hantera säkerhetsfrågorna är att skapa en större medvetenhet hos oss själva där vi tänker ett steg till och där appar och andra lösningar kan vara ett komplement till vår vardagliga säkerhet, ett komplement, inte en lösning.

Jag tror att jag ska köpa lite aktier i företag som investerar i vår rädsla...dvs säkerhet :-)

måndag 9 november 2015

Sociala medier kan bli demokratins död

Vi får den information vi förtjänar. Sociala mediers algoritmer bygger på att vi som nyttjar t.ex. Facebook skall vara glada och nöjda över det vi ser. Vi ser sådant som vi redan gillar och sådant som sociala medier vet att vi ogillar sållas bort i hög omfattning. Vi fungerar på detta sätt själva även offline, vi umgås helst med såna som vi gillar och undviker de vi ogillar. Men i det stora informationsflöde som vi överöses med varje dag via sociala medier så blir det ännu tydligare och det är dessutom lättar att välja bort sådant som vi inte vill se, eller kanske ännu bättre (läs: sämre), sociala medier väljer bort det åt oss.

Det är nu det börjar att bli farligt och där vi som användare måste ta oss utanför våra komfortzoner och söka oss till sådant vi inte vill se eller höra om. Sofia Mirjamsdotter (Mymlan) sa i en intervju i Filosofiska rummet år 2013, att hon väljer följa personer på Twitter som hon verkligen inte gillar, detta för att just förstå hur andra tänker och resonerar. Om vi inte konfronteras med det som vi ogillar så kan vi inte heller reagera på sådant som vi borde reagera över. En klok tanke som idag kanske är än viktigare.

Sociala medier fungerar ungefär som en del staters mediaapparater där ledningen i landet berättar vad folket skall gilla och inte gilla. Vi ser mycket lite av demokratiska värderingar i våra sociala medieflöden för att dessa inte är av intresse eller kan uppfattas som moraliserande eller helt enkelt...tråkiga. Därför väljer man att gilla inlägg som gör mig glad eller tillfreds. Facebook vill inte att vi som användare skall känna oss obekväma i det vi ser i våra flöden. Det hela blir tydligt i Times artikel från i somras där vi kan läsa följande om Facebooks planer:
The end goal for the world’s largest social network isn’t just to guess what you’ll click on when you’re bored. The company wants to show you the things you care about most in your life, both online and off. “If you could rate everything that happened on Earth today that was published anywhere by any of your friends, any of your family, any news source…and then pick the 10 that were the most meaningful to know today, that would be a really cool service for us to build,” says Chris Cox, Facebook’s chief product officer. “That is really what we aspire to have News Feed become.” The company, it turns out, has a plan for doing just that.
Utifrån ovanstående planer och förhoppningar så är målet alltså att vi i allt högre grad skall matas med sådant som vi gillar. Problemet är ifall vi förlitar oss för mycket till dessa tjänster så kommer vår världsbild att bli rejält förvriden med tanke på att världen inte bara är god eller vacker. Men vi är enkla människor, vi stannar till och ser på den där roliga filmer i några sekunder och det räcker för Facebook för att inlägget skall flaggas som något du är intresserad av och stannar du till tillräckligt länge så läggs detta till din profil i Facebook. Även om du inte gillar eller kommenterar filmen så kommer du att få mer av samma innehåll i ditt flöde,

Facebook har inte ambitionen att bli platsen för politiska diskussioner eller moraliska överväganden, Facebook skall vara anhalten där du ser dina vänners uppdateringar och särskilt de vänner som du står nära. Snaran dras åt och du blir alltmer låst i dina flöden och om du till äventyrs vill lägga upp en länk som handlar om en politiskt fråga så lär du inte få många gilla, inte för att det inte är intressant utan för att så få ser ditt inlägg. I den värld vi lever i idag så måste vi ta del av sådant som vi inte tycker om, direkt ogillar och kanske också hatar. Detta för att förstå vad som händer i världen. Eller vi kanske inte måste fokusera på världen utan det räcker att vi ser inlägg som nedan från Sverigedemokraten Ted Ekeroth, för att förstå att det finns krafter i Sverige som har tydliga planer på vad som ska ske när de "tar makten":
Ovanstående inlägg postade jag på Facebook men jag fick få gilla eller reaktioner på mitt inlägg. Om man inte förstår mekanismerna så tror man klart att inlägget inte är passande eller totalt ointressant, mer troligt är att de flesta av mina vänner aldrig ser inlägget för att det sållas bort i mina vänners flöden. Om så nu är fallet så har vi som digitala medborgare mycket liten möjlighet till att upplysa och påverka vår omvärld.

Därför måste vi göra som Mymlan gör, dvs. följa personer och organisationer/företag som vi direkt ogillar för att kunna ta ställning i viktiga frågor och delta i debatten. Därför fyller annan media en viktig funktion där vi kan ta del av händelser och debatter som aldrig dyker upp i våra sociala flöden.

I detta måste skolan bli än bättre på att förstå de mekanismer som driver utvecklingen inte minst i sociala medier. Skolans uppdrag blir än viktigare för varje dag som går, för varje ny teknisk landvinning blir uppdraget mer komplicerat men samtidigt också än viktigare. Däremot är det inte alldeles säkert att alla lärare förstår de digitala mekanismer som styr våra flöden och här har vi ett stort uppdrag i att arbeta med detta. 

Det är en grym ironi att medborgarens digitala egenmakt i hög grad kan bidra till att försvaga våra demokratiska system, detta utan att vi ens märker det utan lever i illusionen att vi har möjlighet att påverka vårt samhälle genom sociala medier. I värsta fall kommer vi inte ens att upptäcka förskjutningar i värdegrundsfrågor eller demokratiska skeenden då vi har fullt upp med att leva det "trevliga" livet i sociala medier.

tisdag 3 november 2015

Hur är det med skolans molntjänster?

Det har inte talats särskilt mycket om det uppsagda avtalet mellan EU och USA som går under namnet Safe Harbour. Den 6 oktober i år så  ogiltigförklarar EU-domstolen i Luxenberg EU-kommissionens  beslut att de så kallade Safe Harbor-principerna som säkerställer ett adekvat skydd för överförda personuppgifter. Safe Harbor-avtalet mellan EU och USA innebär att USA uppfyller Europas dataskyddsstandard. Men med domen den 6 oktober så gäller inte detta längre. Orsaken är att amerikansk lag går före reglerna om dataskydd i Safe Harbor. Myndigheter i USA kan oinskränkt hämta in uppgifter. Därigenom urholkas överenskommelsens själva innebörd.

Detta innebär i sin tur att samtliga skolor och organisationer som enligt konstens alla regler lyckats sluta avtal med Google och/eller Microsoft i värsta fall riskerar att få börja om igen. För just nu kan detta EU-beslut resultera i att EU kan stoppa Facebook, Microsoft och Google från att sända över och lagra data om europeiska medborgare i USA. Det handlar inte bara om dessa företag utan allt som allt är det så många som 4 000 amerikanska bolag som säljer olika tjänster i Europa som använder sig av avtalet när de för över personuppgifter om europeiska medborgare till USA. I klartext innebär detta att alla som idag nyttjar GAFE eller Office365 inom utbildning (eller företag) kanske måste se sig om efter annan lösning. Just nu pågår ett febrilt arbete för att finna lösning på detta problem men i grunden är det bra att det hela undersöks ingående. Vad det hela handlar om är att våra personuppgifter såväl vad vi gör på nätet inom skolan inte skall vara en angelägenhet.

SKL har tagit detta på allvar och vill givetvis ha en lösning så snart som möjligt, men i väntan på den så rekommenderar SKL att tillfälligt beakta följande rekommendationer (källa):

  • Gör en kartläggning av organisationens IT-system och tjänster där det finns en överföring av personuppgifter till USA. 
  • Gör en förnyad analys av vilken typ av personuppgifter som hanteras i de tjänster som berörs och fundera på om det finns alternativ. Ta gärna hjälp av Datainspektionens informationsmaterial och SKL:s vägledning. 
  • Ta kontakt med berörda leverantörer och fråga efter deras åtgärder till följd av att Safe Harbour-principerna upphört att gälla. Fråga om de planerar någon förändring av t.ex. var och hur lagring av information sker. 
  • Analysera möjligheterna inom gällande avtal. Hur lång avtalstid är det kvar på avtalet med leverantören? Finns t.ex. utrymme för omförhandling eller att inte förlänga befintliga avtal? 
  • Begränsa möjligheterna för leverantörerna att överföra personuppgifter till USA i kommande upphandlingar. 
Detta är något som vi så snart som möjligt vill skall lösas. Särskilt med tanke på att de flesta läplattformar och digitala lärmiljöer har koppling till olika molntjänster som Office365 och Google Apps for Eduacation (GAFE).

Mer läsning:
Microsoft svarade den 6/10 på denna nyhet med följande blogg-inlägg.

torsdag 29 oktober 2015

Penn State University låter lärare och elever skapa sin egen litteratur utifrån OER

Penn State University har i sitt forskningsprojekt BBookX låtit lärare och studenter skapa sitt eget utbildningsmaterial med stöd av Öppna Digitala Lärresurser (OER) i en nyutvecklad programvara. Programmet nyttjar en algoritm för att via nyckelord finna relevant material som sedan kan gallras, organiseras samt redigeras av användaren. Poängen med detta projekt är utöver att sänka kostnaderna för litteratur även låta studenterna bli mer delaktiga i sin egen utbildning genom att bygga personliga läroböcker.

Skapa ett kapitel med öppet innehåll med hjälp av nyckelord och fraser

Färdiga böcker kan bäddas in på webbsidor eller hämtas som textfiler. BBookX testas just nu i begränsad omfattning men man tror att denna form av litteratur kommer att öka i omfattning framöver. Verktyget kommer även att bli mer kraftfullt om det används av fler. Just nu är BbookX kopplat till Wikipedia men kommer i förlängningen hämta information från andra OER-källor. Fokus ligger just nu på högre utbildning men i tanken är att det skall vara möjligt att använda Bbookx även i grundskolan. Det finns tyvärr ingen öppen testmiljö där man kan prova BbookX men de som är intresserade kan kontakta forskarna på BBookX@psu.edu eller via BBookX.psu.edu.

Här finns givetvis många frågetecken kring kvaliteten i OER-material samt risken att användaren kanske fokuserar på fel material. Dock är det svårt att utvärdera då jag själv inte fått tillgång till systemet ännu. Förhoppningsvis är algoritmen så avancerad att den kan eliminera material som är irrelevant inom ämnet samtidigt som det finns finns risk för att viktigt material utelämnas. Men nu spekulerar jag bara. Poängen med inlägget är att vi bevittnar en långsam förändring i hur vi värderar och ser på utbildningsmaterial. Detta är kanske ännu inte en direkt utmaning för etablerade förlag men när utvecklingen väl sätter igång på allvar kommer det att gå fort.


tisdag 6 oktober 2015

Smart eller stupid sheriff? Blab idag klockan 14.

Vi är alla ibland eller kanske ofta oroade över vad som sker i barn och ungdomars kommunikation via t.ex. sociala medier såsom Snapchat, KIK eller Instagram. En oro som ibland kanske är befogad men ofta också helt obefogad. I vilket fall är detta något som diskuteras ofta i Sverige såväl som i andra länder. Inte minst är det fokus på mobbning och kränkningar.

I Sydkorea har man tagit till krafttag då man från regeringens sida lagstadgat så att mobiloperatörerna måste kunna erbjuda verktyg till föräldrar så att de kan övervaka vad ens barn gör med sina mobiltelefoner. Med bevakningen kan föräldrar få information i sin egen telefon vad barnen sysslar med. Appen Smart Sheriff fungerar just på detta sätt där jag som förälder kan få en notifikation om mitt barn kanske sökt på ordet mobbning eller gravidiet.

SVT har i ett kortare inslag berättat om detta den 5 oktober 2015 (se inslag nedan).

För en del föräldrar tror jag att detta känns betryggande, att alltid kunna ha koll på sina barn. Men appen hjälper föga skulle jag tro. Snarare skapar den en större klyfta mellan barn och föräldrar och som jag brukar säga, det är en stor skillnad mellan att studera kommunikation och att delta i kommunikationen. Det enda vi säkert vet är att det händer något på telefonen. Om det är ens eget barn som använder den eller en kompis är oklart. Om man skulle använda telefonen till att i skolarbetet söka information om graviditet eller narkotika så skulle säkert förälders app löpa amok...helt i onödan.

Det som är mest intressant med detta inlägg är just övervakningssamhällets konsekvenser. Är det överhuvudtaget etiskt försvarsbart att kontrollera ens barn på detta sätt? Eller ännu värre, är det rimligt att telefonoperatörerna (och staten) skall inneha denna information om våra unga? Vi har med appar som Smart Sheriff passerat så många etiska gränser att det kommer bli svårt att reparera den skada som övervakning som denna innebär.

Det finns bara ett sätt att lösa problemen som man kanske identifierat hos barn, och det är i samtal, utbildning och en hög grad av etisk självransakan. Kanske måste vi som vuxna börja med oss själva och fundera över hur vi själva var som barn, vad vi dolde från våra föräldrar och vuxna i vår närvaro och där ta vårt avstamp.

Jag efterfrågar en diskussion om detta och sätter igång den klockan 14 idag bia Blab. Välkommen ni som har tankar kring detta. Uppdatering: För er som ev. försökte delta så blev det "epic fail"-av någon anledning ville inte Blab start såsom jag önskade. Det får bli ett nytt försök vid senare tillfälle. Ber om ursäkt för detta.

måndag 14 september 2015

Krävs det en app för att sluta med apparna?

Diskussionen kring mobiltelefonens inverkan på utbildning sker överallt och i USA har ett företag (Kickstarter-företag) en något annorlunda modell för att få eleverna att sluta att använda sina telefoner under lektionstid. Appen Pocket Points är rätt så simpel som idé och det enda du behöver göra är att komma till skolan, starta appen och sedan låsa telefonen (dvs stänga av skärmen/viloläge). Under tiden som telefonen inte används så tjänar du poäng som du i sin tur kan nyttja för att få t.ex. rabatt på kaffet. Filmen nedan beskriver det hela enkelt:


Det här är ett annorlunda sätt att ta itu med ett problem som kan uppstå i skolan under lektionstid. Jag skulle klassa denna modell som en Rolighetsteori (läs mer om detta här) som bygger på att det finns en anledning till att förändra sitt beteende. Detta är något som jag har föreläst mycket om och funderat kring. Kanske behövs det inte ens en app eller något annat i en lektion utan lektionen i sig är förhoppningsvis så intressant så att mobilen inte lockar alls. Men problemet är att vi alla är olika och vi har olika intressen så diskussionen om att göra "roliga" lektioner för att få alla intresserade är i sig en märklig diskussion.  Den andra orsaken till att mobilen lockar är för att den hela tiden påkallar vår uppmärksamhet. Det här är ett problem som har funnits länge och i alla möjliga sammanhang. I Mexico så har en del kyrkor installerat störsändare för att hindra gudstjänstbesökare att fippla med mobilerna.

Så vad är grundproblemet?  Handlar det om lektionsstruktur? Handlar det om lärarutbildningar där vi inte tillräckligt förbereder våra studenter för en digital värld? Handlar det om uppfostran och föräldraansvar? Handlar det om tekniken i sig? Eller handlar det om att unga idag måste ha "morötter" i form av rabatter eller gratissaker för att kunna lägga ifrån sig mobilen? Eller handlar det om att vi helt och hållet måste tänka om hur vi skall nyttja digitala enheter och göra något som handlar om lärande? 

Det är många frågor och det finns många som har svar på dessa. Skriv gärna en kommentar och hur ser ni på lösningen Pocket Points? (Det bör understrykas att denna app inte är tillgänglig i Svenska App-store)

Frågor som handlar om integritet och kommersialism i skolan bortser jag helt från i ovanstående inlägg.

Är det ett problem med mobiltelefonen i skolan?

Frågan om mobiltelefonen i skolan och huruvida den är ett pedagogiskt hjälpmedel eller ett störande moment i klassrummet har diskuterats mycket under senaste året. Inte minst efter att forskare på London School of Economics kommit fram till att resultaten för svagare elever blir bättre om man låter mobiltelefonen vila under lektionerna. Denna rapport följdes upp av den Svenska regeringen och Sveriges Radio rapporterade om att utbildningsministern ville se en utredning som föreslog regler för hur man nyttjar mobiltelefonen i skolan. Debatten i sociala  medier blev rätt intensiv och fördelar och nackdelar med mobiltelefonen lyftes.

I går publicerade Utbildningsdepartementet i England ett nytt uppdrag (Impact of smartphones on behaviour in lessons) där syftet blir att utreda hur den grundläggande lärarutbildningen i England också skall förbereda lärarna till hur man skall hantera de utmaningar som kommer med IT i skolan (21st-century schools). Syftet är att finna vägar till att hantera den distraktion som t.ex. mobiltelefoner kan innebära för en del elever. Utredaren Tom Bennet säger bland annat följande:

"Technology is transforming society and even classrooms - but all too often we hear of lessons being disrupted by the temptation of the smartphone."


Mobiltelefonen är inte det enda som skall utredas vad gäller störande uppträdande i klassrummet utan Tom Bennets uppdrag  har snarare utökats till att även omfatta digitala artefakter. Syftet där är att fundera över mobilens roll i skolan. I England har allt fler skolor valt att förbjuda mobiltelefonen just på grund av att det är så lätt att bli distraherad eller för att elever kan störa arbetsron i klassrummet med mobilerna. Tom Bennet igen:


"Learning is hard work and children are all too aware of this. So when they have a smartphone in their pocket that offers instant entertainment and reward, they can be easily distracted from their work."


Frågan dyker alltså upp igen och precis som i Sverige så är detta en fråga som allt fler pedagoger diskuterar samt hanterar på olika sätt. Frågan är viktig och det skulle behövas en större utredning av t.ex. skolverket för att se hur utbrett problemet är...om det nu är ett problem.

För en tid sedan ställda jag frågan nedan och den är aktuell igen. Om du vill bidra med din synpunkt så är du välkommen att svara på frågan nedan helt anonymt genom att gå in via denna länk. Resultatet uppdateras i realtid i detta blogginlägg.



fredag 11 september 2015

Välståndets baksida

Unga män säljer kurslitteratur på gatan
Vi kämpar med skolan. Omotiverade elever och låga resultat är det vi kan läsa om i media och vi ställer oss frågan...varför är skolan för många elever så ointressant? (Givetvis är det inte så generellt). Jag ställer mig frågan utifrån den geografiska plats jag befinner mig på just nu. Jag har under veckan besökt University of Rwanda och diskuterat utbildningsfrågor i ett samarbete mellan universitet och högskolan Dalarna. Rwanda är en nation som har genomgått en häpnadsväckande utveckling sedan folkmorden 1994. Här finns en framtidstro och en strävan att gå framåt. Här är det särskilt ett ord som är viktigt: Utbildning. Alla strävar efter att utbilda sig samt att kunna finansiera sina barns utbildningar.  Alla vet att utbildning är nyckeln till ett bättre liv och på gatan i Kigali finns det områden där man kränger litteratur och förhandlar om priset för varje bok. Varje lärobok är viktig och nästan värd sin vikt i guld.

Lokalerna som nyttjas på universitetet skulle i Sverige varit utdömda för länge sedan, men i Rwanda fungerar de. Dessa platser är åtråvärda för de studenter som har råd att studera.
En föreläsningssal vid University of Rwanda.
När jag talar med studenter här och ser deras beslutsamhet över att utbildning är inte bara viktigt för mig som enskild individ utan för landet så funderar jag över hur vi i Sverige ser på utbildning? Här betraktas inte sällan utbildning som något betungande och som man ibland skulle vilja slippa. Här beklagar vi oss över att vi måste vara i skolan och att utrustningen är dålig, ämnena tråkiga, lärarna är dåliga, politikerna är dåliga och det finns för lite pengar.
Datasal för utbildning inom IKT
Det jag funderar över är hur vi skall återfå längtan till lärande och se utbildning i ett större perspektiv än endast en personlig angelägenhet? Utbildning bygger nationer och vi får aldrig tro att vi är färdigutbildade. Kan det vara så att vi i vårt välstånd känner att vi inte behöver lägga ned så mycket tid på studier för det finns alltid andra sätt att klara sig på? Jag behöver bara bli känd så kommer pengarna att strömma in ändå. 

Det är lätt att ta saker för givna, det är inte förrän vi kommer ut som jag i detta fall till Rwanda där jag påminns om hur viktigt det är att inte ta utbildning för givet. Vårt välstånd förblindar oss och när vi har alla möjligheter till fri utbildning, fri litteratur, skolmat och tillgång till fantastiskt goda pedagoger...varför inte utnyttja denna möjlighet till fullo? Utbildning är vår enda väg till ett gott samhälle. Utbildning är vår enda väg till ett samhälle fritt från främlingsfientlighet. Utbildning är en möjlighet framför en rättighet. 

För er som läser denna blogg slår jag säkert in öppna dörrar...men jag var tvungen att skriva det ändå. tack alla ni pedagoger som varje dag utför stordåd i skolan...ni är värda er vikt i guld.